Det bästa… med besök…. att man får se allt det man har omkring sig som vi annars inte tar oss tid till.
Nu är vi i väversunda kyrka. Så liten. Så gammal. Så söööööt!!

Fylld med målningar. Underbart, känns nästan som en gräddtårta!
Det är olika personer som målat, kanske under olika tidsperioder. Det syns så tydligt. Vissa målningar är så fina i linjerna och andra härligt grova.

Men alla med en underbar humor!

Bilen tar oss till Vadstena. Jag måste visa min favorit-lyktstolpe. Tänk att mossa kan växa på en metallstolpe!?? Undra om det är en fantastiskt ren luft -eller skitig luft som möjliggör det?  Eller är det närheten till Vättern som gör det, luftfuktigheten?
Underbar är den!

Det är medeltid som som är vårt focus så nu är vi vid Heliga Birgittas Klosterkyrka. Kvällssolen skulpterar de rena formerna. Allt är märkligt still och vi tror nästan att vi är ensamma i Vadstena, den här höstdagen.

Mycket av allt de byggnader som en gång fanns har försvunnit, men man anar…
Skuggspelet gör allt magiskt. i vilken verklighet är vi?

Medan klockan går alldeles för fort och plötsligt är både slottsdörrar och kyrkportar låsta!  Ganga gnäller, men de andra har redan släppt det;  Naturen är inte stängd!  Andra äventyr väntar.  Pommeriet sträcker ut sig med alla sina äppelträd bredvid kyrkan, på våren är marken täckt med klosterliljor.

Men där är mer än äpplenträd. Här pallas det valnötter. visste du att de har dubbla skal?

Jag råkar trampa på en. Under det gröna skalen kan man se, hur det hårda valnötsskalet kommer fram.
Med fickorna fulla kör vi nöjda hem!