Nytt År

Publicerad den 1 januari, 2013 av gangaochrurik

Nytt år. Vi gick en liten promenad på Beach road i gårkväll.

Det var väl kvällens höjdpunkt. Vi letade efter de 300 extra inkallade poliserna. Vi mötte en grupp män med käpp…12 män i sin bästa ålder, klapprande med sina käppar, det var nog några av poliserna det…

Ja, så var det magiska året 2012 över -året som det siats så mycket om. Hur det påverkat oss får vi väl se med tiden.
Här rockar man loss med markmålningar, Kolam lyser extra vackert idag.

Jag gör en Rita (och en Ella) lägger mig på taket och solar. Vi bleka hud lyser ikapp med det nya året. Solen är stark det blir bara en liten stund, men det är en sista chans att få extra Dvitaminer. Men, även om solen är stark här, så säger min erfarenhet att solen är skarpare i Sverige. Det är väl ett uttunnat ozonlager hos oss som gör att huden reagerar konstigt… Har du märkt det?

Att göra en Ella eller en Rita, betyder att man pressar sol -med förkläde. Rurik är min bodyguard på taket! 10 minuter sol… Och Gott Nytt År!

Badlängtan

Publicerad den 30 december, 2012 av gangaochrurik

Solen har kommit tillbaka med intensitet. Nu kommer den riktiga Indiska värmen och regnet är nog slut för säsongen. Vi blev helt bländade när vi kom ut idag.

Det får mig att sukta efter bad…
Att bada är en aning komplicerat här. Det finns liksom ingen tradition att ta sig till stranden för ett bad. Stranden är mer som en offentlig toalett och man får se sig för om man är naiv nog att ta en strandpromenad. Sen är ju sanningen den att de små indierna är inte vana att se bar kvinnohud -de kan verkligen tappa huvudet om de ser en kvinna i bikini.
(Det kan nog vara annorlunda om man reser till Goa, men det är Indien-light, där har jag aldrig varit. )
Men sakta förändras Indien, Och där finns undantag.

Längst opp på gatan vi bor på, S. V. Patel Salai finns ett fiiiiint hotell. Ett sånt där som jag aldrig tar in på. Men på förra behandlingsstället jag var på, kunde jag sitta på balkongen och titta upp. Däruppe guppade små huvuden…

Athiti, Punducherry, heter hotellet, de har en pool längst upp. Nu vet jag, man kan köpa en poolbiljett för 400rupies, så får man glassa i poolen i två timmar. Inte nog med det, medan man glassar ser man ut över hela Punducherry och Bengaliska viken. Glad som en liten fågel trippade vi dit -då upplyste de oss om att den var stängd för reparation! 😦

Det blev ju närmast panikläge. Badsugen med bikini i hand -och ingen pool!
Vi tog oss till ett annat fiiint hotel. Men vad hjälper det! En pool i skuggan med hotellfasader runt om. Bu.
Med den nya varma solen vaknar badlängtan. Kanske vi tar oss ut till Aurovilles egen badstrand någon av de här dagarna. Är rätt slö -har fått en speciell lugnande behandling i flera dagar, så från ord till handling, tar ännu lääängre tid än vanligt.

Idag är THE HINDU mer än någonsin fylld med kvinnors rättigheter och säkerhet. Den kvinna som var offer för gängvåldtäckten som blivit utlösande för hela denna jättevåg av känslor -har dött av skadorna. Det rör om i hela Indien.

Nya vindar….

Publicerad den 28 december, 2012 av gangaochrurik

Förvirrat står vi på taket. Va! Regn! Indien har fjäskat med oss hela december.

Misstänker att vi har varit välsignade med extra sol under vår vistelse här. Tamil Nadu kan vara en blöt upplevelse så här års säger min erfarenhet.
Men vad hittar vi vid toaletten! Hm

En stor fet kackelacka ligger på rygg. Döende. Den rör långsamt på ett ben ibland…

En riktig urinnevånare har krupit upp ur avloppet för att i stillhet avsluta sitt liv i ryggläge. Märkligt. De är en naturlig del av livet, kackelakorna, men jag tycker dom är läskiga.
Det märkliga är att både jag och Rurik utan att talas vid, tänkte igår, ”va skönt att vi sluppit kackerlackor”.

Eftersom det av någon anledning blåser andra kosmiska vindar idag så blev vi serverade en frukost som Rurik åt lite av -jag vägrade. Jag bara lekte med maten. Det påminde för mycket om trolldeg (fast utan salt).
Det är första gången på hela vår vistelse som maten inte var god, så det är ju ingen stor grej.

Men allt är noterat. Spännande när livets ”tonarter” kommer så tydligt i flock. Bortskämd som jag blivit vid värme måste jag kura in mig i yllesjal idag. Vad skapar vad? Tankar skapar… Hälsa och ohälsa, möjligheter och omöjligheter. Men vad skapar en tanke? Regnet?
Vet inte om jag tänkt nåt speciellt, men har under åren noterat att kackerlackor på något vis materialiserar rädslor. Så lite med antennerna ute lyssnar jag av dagen.
Så det var trist att doktorn kom, vänligt men med övertygelse och sa att alla de bilder jag lagt ut på bloggen med flickorna på måste bort. Han ser det som ett problem i Indien att folk kapar bilder -på flickor och klipper in deras huvuden el kroppar i andra sammanhang. Det är alltså inte det att bilderna är fula eller skamliga i sig, utan det är rädslan för missbruk som han vill stoppa.

Det känns som om någon skulle säga att ”du får inte måla med blått”. Dags att spola ner sig på toaletten! För en stund känner jag mig alldeles amputerad. Bloggen och bilderna har blivit ett kreativt uttryck.
Sen förstår jag, det är en utmaning. Och naturligtvis, vill jag inte att någon av flickorna här ska känna sig osäker.
Jag raderade helt enkelt bort de inslag jag lagt ut där de fanns bilder på flickorna här.
Får lösa det på ett bättre sätt lite längre fram.
Har förstått att det faktum att detta är en gren av ett ashram också gör det extra känsligt. De vill inte att det ska komma upp bilder på flickor eller delar av kvinnokroppar som får behandling om man googlar på ashramets namn.
Jag befinner mig i en annan och känslig kultur. Känslig för… Hmm
Under hela vår vistelse här har den stora Indiska tidningen; THE HINDU, lyft upp debatten om våldtäkt. En otäck händelse på en buss i Delhi har växt till en nationell debatt och med kravaller med tårgas.
Det kvinnliga lyfts fram, det är på många sätt en smutsig och komplicerad byk.

Men verkligheten på bloggen just nu är, inga bilder med flickorna och det blir heller ingen bild på den helt underbara städerskan som började dansa med mig i korridoren idag tills vi tjöt av skratt och flickorna applåderade .

Korridoren är inte så tom som den verkar…

På besök i verkligheten

Publicerad den 25 december, 2012 av gangaochrurik

Juldagen. Nu är vi verkligen på besök i den Indiska verkligheten.
-Sony och Shelmy säger ni har lovat komma på julmidag. Har ni glömt? Säger doktorn.

Snabbt som ögat tar vi oss dit, till den underbara familjen jag bodde hos under min förra vistelse i Pondycherry. De sätter oss genast på var sin stol ute i trapphuset och försvinner själva in till maten. Vi blir ensamma kvar. Rurik ser förrvirrad ut. Jag börjar ana vad som väntar när Sony kommer ut med en bit kaka -för att försvinna igen lika fort.
Sen kommer maten.

Fortfarande i ”hallen” dras plastbordet fram och middagen sätts fram. Två tallrikar. Ruriks förvirring djupnar. -ska vi äta själva? Var är dom andra. Ingen annan visar antydan till att vilja äta med oss. De kikar ut ibland frågar om det är gott.

Det är verkligen gott. Vi äter på plasttallrikar och det är handen som gäller för att få maten i mun.
”Vi är Gudar på besök” viskar jag till Rurik. Det kan vara lite förrvirrat att hamna i rollen som Gud i ett Indiskt hem. Men gästen är Gud. Det sitter i ryggmärgen på varje Indier. Det betyder att deras lycka är att du äter. Som svensk förväntar man sig lite sällskap vid ätandet, men så är det sällan. Du kan råka it för att de sätter sig ner framför dig och har stenkol på vad du äter. Tar något slut så hivar de upp mer genast!
Själva äter de när man har gått.

Vi får en underbar middag och jag berömmer Shelmy ärligt för hennes kokkonster.
Vi tittar på deras husaltare och sen känns det som om vi är där på övertid. Jag känner mig lite osäker för nog ska man ialla fall prata lite med husfolket när man fått en god middag? Men nä, lika lyckliga som när vi kom är de när vi går!

Vi är redan inbjudna på en ny middag ”full Kerala” på fredag. Samma tid.
Det ser vi fram emot.

Paus i behandlingarna

Publicerad den 22 december, 2012 av gangaochrurik

Alldeles förfärligt bortskämd blir man! Men det kan bli för mycket av det goda!

Påsar med medicinris i varm mjölk, ingniden på kroppen. Hur underbart (och kletigt ) som helst! Men det jagar på en förkylning.

Nu har jag konsumerat hela deras pappersnäsdukslager och det är paus i behandlingen. Men jag har fått ansiktsmassage i stället, för att lindra förkylningen. (Ahhhhh skön)

”Sorry mam”, säger flickan som ser till att vi har det bra. ”No juice today” docktors order, jag får titta på när Rurik istället får en salt lassi.

Salt lassi, yoghurt med vatten och kryddor är svalkande och törstsläckande.
Jag är väldigt glad att mitt snor inte vandrat över på Rurik. Förnöjt snuttar han på sin lassi.

Paus i behandlingarna

Publicerad den 22 december, 2012 av gangaochrurik

Alldeles förfärligt bortskämd blir man! Men det kan bli för mycket av det goda!

Påsar med medicinris i varm mjölk, ingniden på kroppen. Hur underbart (och kletigt ) som helst! Men det jagar på en förkylning.

Nu har jag konsumerat hela deras pappersnäsdukslager och det är paus i behandlingen. Men jag har fått ansiktsmassage i stället, för att lindra förkylningen. (Ahhhhh skön)

”Sorry mam”, säger flickan som ser till att vi har det bra. ”No juice today” docktors order, jag får titta på när Rurik istället får en salt lassi.

Salt lassi, yoghurt med vatten och kryddor är svalkande och törstsläckande.
Jag är väldigt glad att mitt snor inte vandrat över på Rurik. Förnöjt snuttar han på sin lassi.

Vi matar djuren

Publicerad den 20 december, 2012 av gangaochrurik

När man är på behandling så blir världen liten. Det är fasta rutiner av mat och behandling. Vi roar oss med att mata djuren.

Vi är kompis med kråkorna. De är en del av det Indiska livet och symboliserar förfäderna. När det är svart måne brukar man vara speciellt noga med att mata kråkorna, just för att det är förfädernas dag.

Kråkorna är kloka och inte speciellt rädda. Jag hinner knappt lägga ut riset förrän våra kråkor är där. De har stenkol på våra mattider. Sen kommer den randiga ekorren, den äter och slår med svansen.

Värre är det med de riktigt små otäckingarna som vi matar. Myggen.

Rurik har blivit en hejare på att svinga racket. När en mygga fastnar så knastrar det, det blir bara en liten grillad sak kvar. Dom är lömska de indiska myggen, mindre och flyger ryckit. svårt att fånga! En gecko flyttade in.

Ser du svansen bakom lysröret. En myggätande ödla. Den har ett smattrande ljud, som en liten fågel. Fast nu har den fått flytta ut igen.
För vi hittade anledningen till att vi hade så många matgäster…

Nu har vi täppt till hålet mellan glasdörrarna! Nu slipper vi bli myggmat!

Runt hörnet

Publicerad den 17 december, 2012 av gangaochrurik

Vi har lite små ärenden. En trasig klänning och två ostrukna skjortor.

Ute på gatan där vi bor sitter mannen med sin trampsymaskin, han lagar klänningen för 10 Rp medan vi vandrar vidare till… Strykaren!

Det är spännande att se när de lägger in glödande kol i strykjärnen. Ibland står det lågor om dom. Vår strykare bollar med järnet. Jag minns det gamla järnstrykjärnet när jag växte upp. Det var redan då en antikvitet -och sanslöst tungt.
Vi vill ha blommor. Varje morgon har vi en morgonritual/meditation.

Det här är blombinderskans arbetsplats. Hon binder varje dag blommor till långa band. De används till att hänga på altare, pryda håret och hemmet. Måttet som används då man handlar är underarmen. Jag pekar på min underarmen och sträcker upp ett finger- allt är klockrent. Hon skär av en bit blom-band till mig.

Blombindandet finner jag svindlande. Så oändligt många som måste plocka och binda blommor i det här landet. Varje tempel ska ha nya blommor, varje dag. Här i södra Indien är det mest den fantastiska jasminen som används till blomband, otrolig doft. I norr är det oftast tagetes.

Skjortorna är klara. 10 rupies. Vill man roa sig med att omvandla det till vår valuta så är det en knapp en krona stycket.

Blommorna jag köpt lägger jag i en påse med lite vatten i, så de är fina till imorgon. Jag låter noggrant bli att dofta på dom -för blommor till ritualer, som man ger till Gud ska vara ”unsmelled”.

Publicerad den 11 december, 2012 av gangaochrurik

Gneeeeeel. gneeeel. Om du inte visste om det, kan jag tala om att det er en aning beroendeframkallande att ha en blogg.

Nu er vi i landet ”sleppa taget”. Det har varit en av dom besta skolor jag haft som vuxen. Her far man alltid vara redo for forendringar, eller att saker tar tid. Det geller att njuta av det som er.
Undrar du over bilden? Sandelwood, ett gult streck , pa det en prick av rott Kum-kum. En Indier ser Guds nervaro i detta enkla tecken. Symbolen er eldre en Hinduismen, det tillhor Dravid-kulturen och er hela tiden levande i sodra Indien.
Det gillar vi.

projekt Visum

Publicerad den 16 november, 2012 av gangaochrurik

Det blir en uppföljning på min hälsoresa till Indien. Nu åker vi bägge två. Mitt visum räcker fortfarande. Men vi måste fixa ett till Rurik. Ett turistvisum till Indien täcker 6 månader. sen måste du vänta två månader innan du kan få ett nytt. Du kan inte heller åka hur du vill flera gånger på samma visum, utan det ska vara två månader mellan resorna. Kan vara bra att veta.
Om du åker till Indien, detta är mitt råd; ta tag i visumansökan med en gång!
Det är inte alls roligt, tar massor av tid, svårt att förstå – och har du gjort något fel – så kommer det i retur och du får börja från början. du kommer inte in i landet utan ditt visum…

Jag brukar tänka, för att lugna mitt allt mer tilltagande raseri – jag blir galen på pappersuppgifter som tycks vara onödiga, jag tänker, att de är ett gammal kolonial-rike. De har fått kämpa för frihet och vill visa att det är de som bestämmer. De är rädda om sin suveränitet.
Men där finns en Indisk omständighet. De älskar papper och formulär, ibland fantiserar jag om att någonstans i Indien finns en monster stor byggnad som innehåller alla fem kopor på tågbiljetter, valutaväxlingar, hotellinbokningar……Även när det gäller små ting, kan man vara med om liknande omständighet. Om man, till exempel, köper en flaska vatten. Man ber om en flaska, mannen delegerar uppgiften till nästa man som hämtar flaskan, när han får flaskan får en tredje man i uppgift att skriva kvitto medan man nummer ett håller i flaskan, sen betalar du till en fjärde….

Kolla bilden, vilken mängd papper! De vill veta namnet på din mamma och pappa, hotellets namn, din biljett, var du har varit innan i Indien och vilka andra länder du besökt de 10 sista åren. sen ska du betala och skicka med kopia på inbetalningen, betalningen är indelad i tre delar, en heter service avgift – det betyder inte att de ringer upp dig om det är något som är fel eller oklart. Nej allt kommer i retur och du får börja om igen.
Denna gånger är det ett nytt företag som ska handha handlingarna – det var inte lätt att ens förstå vart visumhandlingarna skulle skickas! Men det var till Cox och Kings. Det tar minns 10 arbetsdagar innan man får sitt visum – och överallt står det att Cox och Kings inte har ansvar…. för varken det ena eller andra. Men, inget val, vill man till Indien är det bar att dyka ner i byråkratidjungeln! Svälja hårt, stoppa ner sitt pass och skicka rekommenderat.

Det brukar ju gå bra.
Den 8 december åker vi.