Guld är fint. Idag är det guld-läggningsdag
Små blänk i den grova väven. Lite magiskt. ( och inte helt lätt att få det att fastna)
Det är dan före dan före Konstrundan…

Rurik tänker stort. ”Det skulle vara kul att…..” Ja, då blir bilderna stora som elefanter. Han har min beundran. Vår atelje är inte så stor – så det blir till att jobba ute om man ska göra så stora bilder.
Numera är en del av trädgården ute-atelje. Där står han i vårvindarna och målar.

Jaha det här blev visst bilder som kräver högt i tak? Eller kreativa ideer om hur man hänger konst, för stort blev det. Det är fint.
Det är en konstrunda som närmar sig, så jag kommer med en uppföljning…… för visst kan man undra vad det är för konstiga ormar och lurviga saker…… och varför målar man en vit elefant? Vackrare än poesi är denna djurens magiska värld. Tills dess, njut av bilderna som de är….
Nähä, födelsedag det firas inte. Storögd lyssnade jag på Rurik då han sa en gång att han till och med glömmer bort att han fyller år. Men inte glömmer jag när Rurik fyller år! (dagen innan Rita-dotter) Det är idag.
Men Saffran-risgröt till frukost, med skivor av mango på, kan ju få en att komma ihåg. I min värld är det en helt underbar anledning att få göra, och leka precis vad man vill, hela dagen! Naturligtvis måste man få extra smarrig frukost!
Ruriks kärlek till färg och form startade med en DALAHÄST. Eftersom mamma kommer från Kesasjärvi, var det en årlig resa till Norrland, ofta med bil.
Det blev ett stopp i Mora, en Dalahäst köptes till lille Rurik, 6 år.
All den färgglädje som finns i Ruriks bonader, har sitt ursprung i den glädje den unge pojken kände då han höll i trähästen, ”tänk att man kan måla så”
visst är det fint vad ett ögonblicks intryck kan sätta sig, och påverka hela livet. hurra för livet och hurra för Rurik!