Är hos Rita. Här kommer det fram saker. Tex bilder som jag gett henne en gång.
Titta här! När jag tittar på den här så ÄR jag i Frankrike. 1987 vid Franska västkusten. Lågvatten. Långt borta i diset syns musselodlingen…
se här är bild ur ”Noa längtar hem” gosegiraffen som trodde ishokeypucken var lakrits…
Ja, och så står Ritas studentskylt här.
När vi är i Båstad brukar vi bo hos Jenny. Idag är Jenny hundvakt.
Tack, sa Jenny när hunden kom. Jag tror hunden också sa tack.
Här ruvar en skatt…
Det var verkligen ett stort projekt att en gång flytta ur ett stort hus. Det behövdes en mor och far och en lada för att husera sparade skatter (och annat konstigt) men nu är det dags att möblera Ritas lägenhet!!
Bord och stolar, glas och dukar, och mycket annat. Sen måste man ju mysa!
Mysa på SKÅNSKA!
Vi blir helt bortskämda med livets goda!! Till och med jag som undviker mjöl! ( Mmm fick en god liten valnötskaka med choklad)
Det är inte så ofta vi träffas i Glimminge så det är lite av fest!
Så laddar vi för att köra lilla lastbilen över åsen, till Båstad.
Så Rita får avsluta dagen, i sin lägenhet, med att diska sina skatter.
Som katt är livet lugnt i alla fall.
Plötsligt är vi i Båstad. Tja, plötsligt. Det var en väldigt påtaglig resa med en jamande katt i baksätet (i bur )
Rita fyller 20 och det ville Angel, vår katt som uppfostrat Ritasen hon var tio, inte missa.
Tänk att Rita söker en (EN) lägenhet i Båstad -i får den!! Ofattbart (men ett skolexempel på Bhagavans undervisning… Men det får jag berätta om en annan gång )
Nu får katten bo hos Rita över helgen. Jag och Rurik bor hos Jenny.
Men vad är ett hem utan katt? Mjao!
Nu är beslutet taget. Det blev pinfärskt bild på duk till Linköping
Slumrande verklighet. Faktum är att den funkar hur man än vrider den.
Hur den blir hängd i Linköping blir senare rapport. Du vet väl om att du är bjuden på Vernissage. Nu på lördag!
Det har kommit lite snö i natt.
Det är ju bara ett torp vi bor i. vinterns bästa vänner är stora mattor och de gamla innetofflorna.
Är alldeles så där förfärligt trött idag. Vill helst inte göra någonting alls! Men nu är det dags att planera väl. Snart ska vi åka till Båstad och pussa på Rita-Hjärtat som fyller 20 år och ska flytta till egen lägenhet i Båstad. (hur gick det till?) Så vad är det stora beslutet?
Vad ska jag ta för bilder till utställningen i Linköping? Vi kommer inte att vara här när det är Vernissage ( på Mangefiken!!) och Irene Nord som är med och hänger hela utställningen, har varit snäll nog att erbjuda sej att ta med våra bilder dit.
Hmmm speciellt när någon annan ska hantera ens bilder vill man att det ska vara smidigt. Funderar på några, men de är med glas. Det är lite mer krävande att packa. Och nu tittar jag på mina tavlor i ateljén. Där är några jag gärna hade velat ta med, men tycker dom alla är sådär nästan-färdiga. Jag vet faktiskt inte om jag har orken att färdigställa något idag… det där sista behöver man mental skärpa för att göra.
Annat är det med Rurik! Avundsjukt tittar jag på hans stora Ikon. Han har minsann varit välplanerad! Så nu är han klar.
Nu lägger han sista handen på, bokstavligen, när han nu ytbehandlar sin stora Ikon. och igår var han till och med ute i Snicken och gjorde en special-låda till den, så att den kan transporteras säkert.
Jag suckar, och beslutar att för min egen glädjes skull måla lite på den där vattenspeglen… om jag blir nöjd, så blir det Linköping.Det går inte att göra någonting under press längre. Så jag får lugnt avvakta hur penslarna vill måla – annars blir det mina glasade bilder ialla fall. Jag återkommer med rapport.
Här står jag på trappen o tittar. Det är åker, Tåker, vass o lite skog
Nu går jag ner till skogsbrynet vid sjön… Det är ganska långt mellan husen. Ser ni vårt hus? Den vita pricken i mitten.
Både vi, räven o alla fåglarna får plats… ja, och himlen, den får vi inte glömma. här är mycket himmel.
Det är fridfullt att bo här.
Idag har vi haft Arogya Deeksha här. En dag att längta till. Och att njuta av länge. För femton år sen kallades jag för ”prästinnan”, jag samlade ihop vänner för eldceremonier- bara för att det kändes så viktigt. Jag gillar ceremonier för det är att jobba med symboler, det är gränslandet mellan den materiella och imateriella verkligheten. Det är där det händer….
Man kan ju göra egena ritualer, men Arogyan har sin form – En vacker ritual, med sina anor långt bak i en tid vi inte känner längre. Men dess visdom sträcker sej fram till oss. Som Oneness Trainer är jag glad att jag fått lära att göra de här ritualerna. Med eld, blommor, rökelse…
Inget konstigt egentligen. Man lägger händerna på, och huvudet emot ,Padukas. Symbolen för Guds Fötter…
Kan bara säja att det nu är så tyst där inne. Svårt att skriva det här inlägget om jag ska vara ärlig. hittar inte orden. Få se vad det blir imorgon. Känner att vi varit med om något sant Heligt.
FEMININ ART, är att leva med rytmerna. Kanske är det därför som man i den konventionella odlingsvärlden oftast lyfter på ögonbrynen åt biodynamikernas Så och skörde Kalender av Maria Thun. Åtminstone upplever jag konventionell odling som ett linjärt, maskulint odling sätt. Men idag vill jag ut o beskära i fruktträden. då vill jag helst först se i Såkalendern.
Ett häfte som förklarar hela året utifrån hur månen och stjärnorna står på himlen. Trädgårdsarbetet kan delas in i dagar med focus på bladväxter, rot, frukt eller blom. Det kan vara lugnande bara det – så slipper man fundera så mycket på var man ska lägga krutet när man är ute i sin trädgård.
Tänk vad månen påverkar livet på jorden! Hur den drar i allt vatten…. har man sett tidvatten, så vet man. Men nu gällde det att beskära träd. Då är det månens båge över himlen som är intressant.
Har du tänkt på att månens båge över himlen alltid förändras i en långsam rytm, där bågen antingen blir högre och högre, eller är i dalande. När månens båge är i dalande – då är växtens saftström mer jordbunden och man skadar mindre när man är där o klipper o sågar i grenarna…
Det är också en bra tid att plantera eftersom kraften är i rötterna.
Det här är så spännande för jag märker att det gör mej närvarande. Jag ser månen, både på natten och dagen. Ser var den står i förhållande till träden. Det gör var dag unik. var-dagen upphör och livsrytmen blir tydlig. VAckert. Det blir till Feminin Art.
Det är lite Kali-energi över det här med att beskära träd. ska det bli fin frukt, så får man vara rätt hård. Men ändå, massa, massa kärlek både till mej med sågen och till trädet behövs, så man inte lever ut sina destruktiva sidor! Jag tycker nog man kan se på många trädgårdar hur de behandlar sina inre trädgårdar… Det här med att beskära… är en utmaning.
gangaochrurik 