Tala om för mig, på en skala, hur kul (näe) det är att vara utan sin dator!!!
Ganga är, som ni kanske märkt en älskare av att se livet i ett större mönster, mer symboliskt. Ingen dator: ingen kommunikation! Så e det lite just nu. Har fullt upp med varandet ( inte jobbigt) mest härligt, men inte så stor förmåga utåt.
Tja, skit samma! Jag vill ha min baby back! Den har redan varit inne på reparation, men kom hem o var lika ofunktionell! Ett varv till, till Linköping.
Må vi icke bli ruinerade!
En fyra veckors kurs i Indien, Oneness University, förändrar. Den sitter som en skön känsla i kroppen. Som varm vaniljsås. Allt är precis som vanligt men ändå inte riktigt.
Även i en höstlig trädgård pratar blommorna. Det är gott att påminna sig om att man är omgiven av vänner.
Bilderna är från Auroville, Indien.
När vi var i Skara, så skulle det avätas en god middag. Inte för att vi visste så mycket, men valet blev Jula Hotell och konferens. ( Ja det är ägarn bakom Jula, varuhuskedjan för pryl och fixare)
”De har massor av konst” berättar Gittan när vi kommer dit. Så vi snokar genast runt. Vi hittade konst för massor av miljoner. fint upphängda i matsalarna, med pansarglas för. Förbluffande många och bra exponerat.
Det var Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors radade efter varandra,för att nämna det riktigt tunga artilleriet. Vi går långsamt och njuter. Inga små bilder, det är rejäla format på bilderna.
Maten var god, riktigt god, konsten var en fantastisk krydda.
Mycket herr-konst. för det är det väl? Zornsamlingen briljerade med många rumpor i både naturliga och onaturliga ställningar. De har nog prytt många herrum, där har herrans lutat sig tillbaka efter en god middag och rökt sin cigarr…
Min hjärna är ju sån, den börjar fantisera om motsatsen. hur skulle det vara med bilder på näpna unga pojkar som tassar omkring i vassen eller i salongen? Med röda kinder?
Imponerade är vi, när vi tittar på alla dessa bilder, fantastiska målare av sin tid. Heder åt jula och konstsamlingen, att det bjuds så generöst på den.
Men de är också tidsdokument. Från en svunnen tid…. som är skrämmande närvarande än i dag. Man undrar liksom, var är FIA?
Fia är ingens efterrätt. Hon är huvud/rätten/personen i sitt eget liv. Mer Fia i konsten!!
Det tycker jag alla kvinnor är värda.
Nu blir det REKLAM. Eller rent skryt.
Vi har tre vindruvsstockar i växthuset. De är ganska stora alla tre så vi får mycket vindruvor.
Druvorna hänger tätt trots att jag glesar ganska kraftigt enligt konstens regler. Så här års sprider sig möglet… Det brukar vara en rätt stor del av skörden som helt enkelt blir slängd för att det är mögel i klasarna. Men inte i år.
Hälsan tiger still, så jag tänkte inte på det förrän i går. Jag bär glatt in den ena klasen efter den andra, alla lika fina. Men plötsligt kom jag ihåg att möglet brukar vara en självklar gäst när druvorna hänger så här länge…. Genast kommer ju tanken ”har vi gjort något annorlunda iår?”
Mariadropparna. Vårt homeopatiska ljus-preparat.
I somras var jag så ivrig när jag vattnade i växthuset, att det blev för blött i bladverket. Det hann inte torka utan efter ett tag utvecklades nån slags mögel i bladen. Det var bara att sluta duscha upp i bladen och för att rädda det som såg ut som en blivande katastrof tog jag fram min lilla blomsterspruta med Mariadropparna och med några dagaras mellanrum sprayade jag lätt.
Detta var i somras. Sen åkte Ganga till Indien och nu mer än två månader senare, avnjuter vi vindruvor utan mögel och ännu en sak…. de är sötare än någonsin. De har aldrig varit så goda.
Mariadropparna är helt giftfria. De är ett homeopatiskt trädgårdspreparat, gjort från örter, som ökar växten och markens förmåga att ta upp ljus. Det ger motståndskraft mot sniglar, mögel och ger mognad, en fin smak åt det som växer.
Från november månad kommer vi att erbjuda det till försäljning ( tror vi, ska få ordning på flaskor o etiketter först)
Och nu blir det konsumentupplysning. Bikarbonat använder vi till mer och mer här hemma. I badet, tvättar frukt, rengöring, och nu, vi dricker en tesked i vatten varje kväll för att bli mer basisk i kroppen, kan även vara bra på resa i Indien, fick jag lära denna gång, för att motverka magsjuka.
Då kommer man inte långt med en påse på 10 gram för 15 kronor…. eller vad de kostar (alldeles för mycket i alla fall). City Gross är räddningen. Där har de big pack av bikarbonat från Santa Maria: 1,155 kg för 47 kr! Vad sägs om det!
Det är Gangas pappa som fyller 80 år. Att vi träffas i Skara är för att momor Alice bor där och födelsedagsfiraren med fru hade smitit från födelsedagen och var här. Nu är det kaffe och engagerade utlägg.
Men… kolla…. likheten. Rurik liknar allt. Liknar Gunwald,( ”Pappa-lik” sa Gittan). Kolla sen färgskalan på tavlan och kolla skjorta? Hur gick det här till?
Sen blev det en Selfy med mamma o mormor. Ja, hur lika får man va??
Vi ska köra till Skara. Vägen bär genom Jönköping. Vi stannar till på tändsticksområdet. Här görs inga tändstickor längre, men lamporna vid infarten påminner vitsigt om gamla glansdagar.
Området är ganska stort, vackra, gamla industri byggnader som nu innehåller annat…tex en ovanligt välsorterad hälsokost. Det är dit vi vill, men… Varför ha öppet en måndag förmiddag ?? (Nej)
Besviket slutar det med att vi beundrar deras sopsorteringssystem som ligger under marknivå med snygga inkast.
Bättre tur på nästa stopp.: ”Mullsjö, där gör dom kola. Det blir ett stopp (vi måste ju ha ned oss nåt gott att ge bort)
En sockerkvalitetsbutik. Värt ett besök, bakom glasrutan pågick sockershowen . Sen är frågan, vad välja?
Marmeladgodis… utan gelatin, (restprodukt från grisslakt) utan istället pektin ( från äpple)? Ger ju nästan ett hälsosamt intryck. Men vad hände sen?
Hedelig kola. Rurik tackade sin lyckliga stjärna, att han är döv på ena örat och inte kunde höra Gangas antydningar om sockernivån i kosten (Ganga var inte så oskyldig iheller).
Sådär lagom berusade av lyckan att ha fångar nåt gott. Ska vi äta medhavd lunch så vi inte anländer hungriga till slutmålet. Det blir ett stopp vid hornborgarsjön. KALLT var ordet.
Min far blir 80 år i morgon. Nu förbereder vi för att göra en födelsedagsutflykt, med oss har vi en fågelmatare ( vad ger man till den som tycker han har allt o e nöjd me livet?)
Far har ett natur-medvetande som få. Det vilda finns med honom jämt, han ser, noterar och frågar, vill veta. Fågelmataren de har är utsliten. Nu blir det en ny…
Fast den såg rätt tråkig ut. Då vill jag ju briljera lite. fram med plastfilm och märkpennor. Nu finns både gunwald och RoseMarie och lilla barnbarnet Elsa med på mataren som små pysslingar.
Kul, tyckte vi.
En stund i skogen. Vi går i mjuk mossa och bland lingonris, skogen luktar gott. Sakta rör vi oss, tittar stint ner i riset. Ni vet väl vad vi letar efter?
Om man bara får syn på de första, så är kvällsmaten räddad!
Skogen är så stilla, vi plockar på. Korgen blir full och nöjda, med vetskapen om en god svampmacka ikväll, tar vi en fika innan vi kör hemåt.
Tack skogen
Säkert höst tecken. Kväll, och hela köksbordet fullt med krukväxter. Mycket svårare att få växterna att vänja sig vid torr inneluft än att komma ut och få frisk luft på våren. De flesta växterna har stått i växthuset, eller är ute under sommaren.
Nu tar vi ni dem i värmen på natten och ut till uterummet på dagen. Det brukar kosta en del torra blad innan de klarat omställningen. Jag sprutar med vattenspray med de deppar ändå. De står och drömmer om sommarregn, humlor och soluppgångar med fågelsång.
Men vem blir inte deppig när det blir höst, kallt och allt mörkare. Även jag tycker det är en tuff omställning, det är väl mänskligt. så det är väl inte konstigt om de små krukväxterna också suckar, fast de bara är plantor.
gangaochrurik 