Mot Öland

En schemalagd konstresa!

20120915-143150.jpg
Flygande stenar…

20120915-143234.jpg
Fantastiska papper klipp…

 

Med en kirurgs noggrannhet klippte hon poesi. Kalmar Slott.

20120915-143337.jpg
Nu kör vi nu över bron, med sikte mot Vida Museum. Där har jag aldrig varit….

20120915-155318.jpg
Undra hur många foton kommer vi ta lika dana!

20120915-155533.jpg
Vi är lyckliga! Jag skuttar omkring och hittar vaginor. Det är ju kul.

20120915-160044.jpg
Ja, ja, det ser kanske oskyldigt ut, lite Feminin Art

– och det är fint och oskyldigt med en vagina med mysljus i.

20120915-160329.jpg
Steget från vagina till ägg som längtar av Ulrika Hydman känns inte så långt. Det bär också känslan av Feminin Art.

20120915-160810.jpg

så nice, med handblåsta tekoppar!
Zooom, nu är vi på Cappellagården! Vi undrar, är det här rörsocker?

20120915-182013.jpg
Vi vandrar bland de biodynamiska odlingarna. Vackert och spännande. Går det att odla rörsocker på Öland? Vi får inget svar för butiken är stängd.
Kväll, buffé på Frögården.

20120915-201122.jpg
Alla pratar för sina godsaker på knytisen. Lasse Frisk har, förutom torsk i auoli, har han med Indisk öl, Kingfisher. Publiken jublar!

20120915-201546.jpg
Vi är tjugo personer från Omkultur. Vi har mat för i alla fall 50pers. Gott är det. Men mat-koma, det är priset.

I Ateljen

Vi går in i ateljén. ”Hur ska vi lägga upp utställningen på Naturum” vi tittar och drar i våra tavlor. gör lite skisser.
”Titta, här ligger slagmetallen som ska vara till den stora kula!” Det blänker som guld.

Guldigt har sin attraktion och vi tittar på slagmetallen.
Vi skulle egentligen prata om vår kommande utställning, men vi fastnar i det vi har för ögonen.
Rurik går iväg och jag tar fram en stor duk som jag sparat till det här.

Det gula hänger sig envist kvar i medvetandet

Jag vänder och vrider. Det är en stor tavla 1x1m.  Det börjar se ut som storm…
Jag vet, innan jag är klar har det här blivit något helt annat.

Färgen pratar, jag får hålla i penslen. Fast just nu fattar jag ingenting, jag bara målar på.  Ett ljusglitter börjar titta fram. Mer skuggor.  Vi är på resa… mot Naturum. Vi hänger där på utställning nu och kommer än mer,  om en och halv månad.
Ganga och Rurik ska ha utställning där 28 oktober!
Tavlan får stå och vila nu. Jag går och småkikar på den. Jag tycker att det ska bli ett träd, vi får se om den vill det. fortsättning följer.

paket från Indien!

Vi har fått paket! Den där heta dagen på postkontoret i Punducherry får sin belöning. vi sliter upp det välsydda paketet och ut väller alla möjliga konstiga saker som jag inte ville kånka på när jag flög hem: tandkräm, kryddor rökelse… och saris.

Jag kan inte låta bli!! Det blir till och med värre med åren, min förtjusning i att köpa hem saris. En traditionell indisk kvinnas dräkt är sari, ett tygstycke på drygt 6 meter. Man kan slå på stort och köpa den mest fantastiska sari i siden, broderier och glitter. eller en enklare i bomull eller syntet också för den delen, men det tycker jag inte är så intressant. klara färger eller murrigt, trendigt eller traditionellt. Att komma in i  en affär som säljer sari och uppleva hur de drar fram nya stycken i en oändlig ström är ett äventyr.

Ja, så nu har jag ett par till. som kan bli dukar, gardiner, kläder eller? Så kära döttrar eller någon annan. Är där något du gillar får du höra av dig. dom finns här.

Jag köpte ju något till Rurik också…

De här träfigurerna kan finnas utanför tempel för att skydda ingången. Jag tycker dom har lite av Bonadsmåleriets mustighet över sig.

Lika färgglad som Ruriks bildvärld. Vi får se var dom hamnar i huset.
Men det allra finaste, tycker jag, som jag tog med hem var en tigerfäll.

Broderad. Om man är  i Indien, är det väldigt svårt att gå förbi något man vill ha med tron att man kan köpa det någon annan stans eller någonannan gång. Jag har ångrat mig många gånger. Men en sådan här fäll  såg jag en gång för flera år sen. Jag ångrade att jag inte slog till. Jag fick till min förvåning en andra chans.
Nu gissar jag bara, men jag vet att då det gäller tex sjalar så är det vissa familjer som väver vissa mönster och tekniker. Så kan det nog vara med den  här också. Att det är en speciell familj som specialiserar sig på det här mönstret.


Då det gäller tigerskinn i sig så  ser man ofta på bilder av Indiska mästare, att de sitter  på ett tigerskinn (det ska vara självdött i de sammanhanget, oblodigt, helt enkelt)  Så har traditionen varit. Nu i vår tid känns det bättre med levande tigrar i djungeln  och den broderade får kittla vår fantasi…

I mina ögon är den både tokrolig och alldeles kärleksfull. Med ett formspråk som, precis som trähästarna har det där fint förenklade som traditionell folklig konst kan ha. Den är gjord i norra Indien och den får mig att tänka på att Dalai Lama för några år sen bad sitt folk att sluta använda utrotningshotade djur i sina traditionella festkläder – vilket de gjort och istället skapar nya djur-inspirerade plagg. Kanske är detta något sådant. jag vet inte. Men den gör mig glad.
Ser du Tigerns mustasch? visst är den söt?

Utställningen på Naturum

Du har väl inte missat att Omkultur ställer ut på Naturum Tåkern?

Innanför de helt vassklädda ytterväggarna finns ett spännande rum med högt i tak. vi suckar lyckligt och inser att vi måste komma hit många gånger. för här finns mycket att utforska och njuta av.
Men idag går vi med bestämda steg… längst in…

Det blev verkligen en både spännande och söt utställning med alla bilder, i samma format. Det är fint och se alla de olika ”konstnärstempramenten” och hur olika vi tonar in oss på temat ”Blänk”. Tillsammans  ger de djup och skönhet, så kom och njut! 

Nu vill vi vara lite egoistiska och visa våra bilder lite extra. Rurik målade Vättern, den har jag bloggat en gång innan.

en äggtempera bild, som visar ett Vättern lika upprört som vi känner oss inför vad som händer runt Vättern just nu…

Ganga har målat himlar…. fyllda med vatten (moln)

I mitten på varje himmel har jag satt in en vattenyta…
vatten i vatten. Spännande hur vattnet omsluter oss och kan vara så föränderligt….
Någon sa en gång att det är mer vatten i en gurka än det är i Öresund…. en del saker begriper man helt enkelt inte.
Jag går på toaletten. när jag satt mig till rätta tittar jag upp.

Imponerande va? bara det kan vara en anledning att komma hit. att få gå på toan!

Blänk på Naturum

Den här vassväggen ser vi hemifrån. Från andra sidan Tåkern.  Idag är vi på Naturum Tåkern. Världens vackraste vass-hus.

Fast idag får du bara se  den  väggen. Det rinner vatten, sådant väder har vi. Regn som vanligt. Vi ska gå in för idag är det hängning av Omkulturs gemensamma utställning ”Blänk”, en utställning med anspelning om vatten.

I det något begränsade utrymmet med sneda, spännande väggar beslöt vi om ett gemensamt, lite mindre format på våra bilder. Nu väntar bilderna i långa rader på att  bli upphängda. Bakom varje tavla finns ett par till så det blir  fullt av tavlor när det är klart.  Nu återstår att välja ut vilka som ska hänga bredvid vilka…  Det är ett pyssel…

Inte alla bilder är på papper. några är elektroniska…

Det är lite småmysigt, för vi har inte träffat varandra på hela sommaren. Alla skruvar i öglor isina tavlor och små snackar.Vi bloggare tar fram våra kameror. ”ställ upp er” säger Gebbe och tar fram sin kanon. Han har en fantastiskt fin blogg med sin konst och naturlivet runt Tåkern.

”den är inte klar än” säger Stig, silversmed. ” det ska ligga mynt under fågeln, den heter; jag ska köpa vingar för pengarna” Vi skrattar. sen tar jag en bild i alla fall, fast den inte är klar. Den är fin så här med, med hela utsikten av Tåkern bakom sig.

Denna gången tillhör vi dom som vinkar av och önskar lycka till till utställningsgruppen. Utställningen öppnas på lördag, kl 10.00
Då är du välkommen.

En rostig ärta

Knack, knack på dörren. Är det en ärta?    Den har stått bakom huset i ett år. Men nu vill det visst vara med.

 

”Den Gyllene Bollen” Symboliserar all den visdom som finns genom de mästare som lever och har levt. På något plan finns den, all den samlade visdomen,och är tillgänglig för oss. Det var det som Rurik uppfattade när han såg den rostiga kulan. ”Jag vill förgylla den!!” Det var med stor entusiasm som vi tog hem den.

 

Det har varit lite olika förslag på var och hur den ska ligga, vår Gyllene Boll. Men det senaste är att den ska få vila på en ställning så att den blir ”svävande” i vår örtagård. Förhoppningsvis är den klar så att du kan se den till nästa års konstrunda.

Nu packar vi ihop

sista dagen med Feminin Art. Tavlorna nerpackade. Kvar står gudinnans gröna gräs-sköte.
Vi hade vid öppningen en ceremoni där vi sådde våra kreativa frön.


Nu har fröna kommit upp. Det dröjer innan de står i blom. Men i augusti åker Susanne och Annette till Öland och går lärarkurs i Vedic Art. Det var med utgångspunkt från principerna, som bilderna i vår utställning kom till.

Annette går kursen en andra gång. I slutet av augusti kör de igång en målarkurs i Gränna. Den kan jag utan tvekan rekommendera! Det är ett skönt sätt att måla som både passar både en konstnär och den som är ny med pensel…

en fundering… att värdera sin konst

I ett försök att vara rolig visar jag nu en bild på våra tomater. Dom är vi stolta över och även om de alla heter tomat så ser de absolut ut på olika sätt, ändå.

Så där är med oss människor också – att vi är så olika.  Så vilken tomat är jag. Nu har jag gjort alldeles för mycket ett tag,  så nu är jag bara en liten en. För någon annan så är det säkert ingenting, det ”normala” är nog att ha kraft över. Men jag måste hela tiden ta ställning till vad jag ska lägga min energi på.
Så här sitter jag nu och funderar på hur det är att passa en utställning…

 

Gränna har lite Båstad-känsla. Mycket turister, många som flanerar. Fast antagligen mer ”Svensson”, många som bor på camping och går in till stan och dödar tid. Så där satt jag i onsdags och tänkte ”det här har jag varit med om förr… gillar jag det här?”  Att sitta med sin utställning och folk kommer in – och ut, för att de ska göra av med tid. Det blir många besökare, men är det besök? Är det värt insatsen att sitta där?
…Det är en sak till som jag funderar på.

Jag går runt och tittar vad som mer händer på gården. Det här tycker jag man ser alldeles för ofta. Kvinnor som lagt ner tid och energi på att skapa. Man tex syr, stickar och målar. Jag ser det när jag går på marknad också. Kvinnor som säljer sig alldeles för billigt. Det är verkligen ”lilla jag” över det. Kvinnor, för det är oftast kvinnor, som inte tar sin tid och sitt arbete, kanske inte ens sitt liv på allvar. Mjölk och potatis kostar lika mycket, även om man är ”lilla jag” eller heter  Zlatan. Springa efter en boll…. då är det inte tal om ”lilla jag”. Spelar han inte fotboll för han tycker det är kul? ska han ha betalt också?  Det tar vi för givet – och han är värd hur mycket som helst! Vi ska väl helst tycka att det är synd om honom om han får betala lite skatt också?  Det borde han väl få slippa?
Vi är så märkligt programmerade,  och det lyser igenom hur vi värderar oss själva och andra. Speciellt kvinnors arbete tas för givet och de tar sig själva för givet…  Kvinnor som lägger tid på att skapa, göra något vackert eller tänkvärt… det gör dom väl för att det är kul! Vill de ha betalt! Så löjligt. Marsch ut i tvättstugan, barnkammarn eller köket….. har vi kommit längre? eller?
Nu har vi en IDÈ  om det kvinnliga som vi visar upp, så det  kommer upp till ytan, kanske ännu mer.  Det känns som det är dags att fundera… var lägger jag min energi? Hur värderar jag mig själv? och hur uttrycker jag det?

Men skam den som hänger läpp denna regniga sommar. vi har skaffat banangula stolar på IKEA. Dom är bra mycket gulare än på bilden! Det räcker att titta på dom så går smilbanden upp! Hurra för gult!

Vi är i tidningen

Oj oj jag är nog helt enkelt behandlings-bakis. Fick en underbar och behövlig Ayur Vedisk behandling igår…
Så skönt att dagens inlägg är givet!

20120718-161930.jpg
Vi är i Jönköpingsposten! De kom och närvarade vid ceremonin vi hade vid öppnandet av Feminin Art. Det är Susanne-Joy och Annette som ses på bilden. Nu väntar vi på att de frön vi sått ska växa upp!

Net of Light

Ja, nu är jag i Gränna. Lite ”Båstad känsla” så här års. Folk flanerar och droppar in på vår utställning. Idag vill jag visa taket, the Net of Light.

20120717-165644.jpg
Vackra trådar, sammanflätade. För att visa det ljusnätverk som finns tillgängligt för oss. Det är den högre frekvensen som flödar genom dig.

20120717-170553.jpg
Det är bara att koppla upp sig! Eller låta det flöda genom dina händer! Det gillar vi.