Med ganska kort varsel beslöt vår Konstnärsförening att det ville ha ”Höstmys”.
Vi kände att vi har fullt upp med att förbereda inför utställningen på Naturum Tåkern, så vi är inte med. Men några öppnar i allafall upp sina dörrar imorgon.
Jag tycker det är en härlig ide. Så nästa år är vi säkert med vi med. Mysigt med eldar och kura skymning när det är lite kallt och ruggigt ute.
Så här har du förslag på en fin lördagsutflykt. Med mycket konst.
-och du, glöm inte plånboken…
vårt uterum ändrar karaktär. Det har blivit till inslussning lokal för våra invintrande växter och…. för torkande grunderade dukar.
duk på tork
”Men, nu gick det för fort! Det här vill jag blogga!” Det här är ju material till ett bra inlägg, tycker jag.
Denna duk ska bli en BONAD. Förr var det gamla slitna dukar som inte dög till att ligga på bordet längre. sista stadiet, om man hade tur som duk, var att bli omvandlad till Bonad. Den här kommer från IKEA. Ny eller gammal, den måste grunderas.
Grundering, bonad
Duken ska vara i naturmaterial. ”vi tar fram allt som behövs för grunderingen”. Rurik tröstar en törstande Bloggerska:
Det här behövs:…. ägg…linolja…krita….pigment….T-röd, vi radar upp allt efterhand. Rurik går igenom receptet i sitt huvudet. Jag tror det går till ungefär som när han lagar mat: med fingertoppskänsla och stundens impuls… ”Ja! inte att glömma!! Tapetklister! ” Nu skrattar vi för det blir inte så mycket till grundering utan tapetklistret.
Ja, då ska vi bara få det att se ut som vi är mitt i arbetet…
Rurik doppar penseln i byttan. Det här har han gjort många gånger!! Det var under sin tid som smålandsbo som Rurik lärde sig bonadsmåleriet. Det har blivit många bonader sen dess. Nu för tiden improviserar han mer i målandet, som nu, när vi målar inför utställningen till Naturum. Det blir speciella Tåkernbonader och annat bus.
Men förr, då målade Rurik mycket mer enligt traditionen. Traditionen är till stor del bibliska motiv. Så en gång, på en utställning kom en man från kyrkan in och köpte hela utställningen med de bibliska motiven. sen turnerade den, genom Svenska Kyrkan, runt i hela Sverige.
Så visst har Rurik grunderat många dukar. Även om han just idag poserar för min kamera med en torr pensel!
RECEPT PÅ GRUNDERING TILL BONADSMÅLERI
Steg 1
Zinkvitt, titanvitt
gärna lite guldocker
lite T-sprit
Rör ut pigmenten i T-röd, så förhindrar det klumpar. Låt det stå en stund
Ägg – vispa i
Kokt Linolja-vispa i.
Steg 2
vatten
tapetklister
Krita ( det är detta som är fyllmedlet)
Rör ihop. Låt stå ca en timma.
Steg 3
Rör ihop allt – det ska bli som filmjölk. Kanske behövs det späs på med mer vatten…
Steg 4
Grundera duken, 3 omgångar. Låt duken torka emellan omgångarna.
Det här är en bra grundering, inte bara för bonadsmåleri utan även för oljemålning. Om grunderingen är för oljemålning, kan kan man ta i lite mer linolja, då suger den mindre.
De inbördes proportionerna kan variera lite utan att det tar skada. Ni må tro att jag har försökt mangla Rurik på ett exakt recept!! men tji tick jag. Han tycker det här är väldigt exakt. Så såhär blir det!
Lycka till med kreativiteten!
Idag stängde jag in mig med min en kvadratmeters duk. Vi har ett förhållande….
Den har stått och suckat ett tag och känt sig övergiven. Men ibland är det så…. man får gå och småkika. Nu har jag en tanke, om hur jag vill att den ska bli. Då kan jag ju bara precis måla det, rakt av -men jag gillar inte riktigt det… jag vill liksom måla in en kvalité till i bilden…..
Nu lägger jag en liten antydan, talar om för duken vad jag har för önskan. (inte alls säkert att den lyder!) Jag vill skapa ett träd…
Nu snurrar jag på bilden. Fattar inte att det gör så mycket! Det är som en ny bild uppenbarar sig. Färgen vet vart den ska. Jag målar och njuter. Skönt att hålla i penslen. spännande att följa med. Så snurrar jag igen.
Fortfarande är det mycket som en sorts grund jag jobbar med, att skapa de stora delarna i bilden….hmm egentligen är den ju fin så här. Egentligen är detta vad jag tänkt som upp och ner…. försöker fortfarande att vara öppen för nya infall.
Jaha, nu blev det skymning ute, jag tänder ljuset. Det är aldrig bra att måla i olika sorters belysning på samma bild. Så jag släpper penseln. Tänker mig att fortsätta imorgon… det ligger en kvinna och lurar i bilden, tycker att jag har sett henne förr…
Vi är på Öland. Vi stiger in i Paradis Verkstan.
Vacker keramik. Ovanligt med keramiker som lyckas så där helt. Både estetiskt och ekonomiskt. Keramikerparet heter alltså Paradis i efternamn. Vilket namn! Och vilka fat. Det är mycket som är rejält stort, som det här fatet.
Paret startade på 70talet, nu är hela familjen med döttrar involverade. Det mesta görs fortfarande på Öland. Mammas stil är mer natur, medan nästa generation verkar jobba mer med linjer och rutor. Man ser faktiskt inte riktigt på fotona att det är stora föremål, men det är det.
Fina känsliga former och glasyrer. Jag gillar väldigt mycket deras färgskala. Men samtidigt kommer tanken, hur hårfin gränsen är. Mellan framgångsrikt hantverk – som känns unikt och absolut värt ett högt pris, och att det blir industriellt och massproducerat som tappar lite av sin unika känsla. Det ska bli spännande och följa deras utveckling. Vi får gå runt och får även se arbetsplatsen.
Stor produktion. Dom är flitiga… Vi går förbi lådor, med massor av runda härliga keramiska föremål färdiga att lämna verkstan.
Men även åkrarna är fyllda av runda former. Om två veckor är det skördefest på Öland.
På åkrarna ligger lök på tork, men även lysande orange… Pumpor! Ofattbart många pumpor! Vem ska ska äta alla dom? Eller, vem ska karva ut gubbar i alla dom här? Gissar att väldigt många besökare på den där skördefesten, som är stort jippo på Öland – väldigt många kommer att ha en orange pumpa med sig hem under armen… Jane Solberg, textilkonstnär, tar sig ut i överflödet. Vi vill också ha. Nu!
Med rykande fart kör alla vi kostnärer från omkultur vidare, från Öland, in i Småland, till Boda. Vi är på väg hem… Vad händer i glasbruken i Småland? Vi är på resa i verkligheten. Lite vedmodigt. Tiderna har förändrats. Glasbruken töms på folk.
Lasse Frisk berättar för oss att Orrefors förr hade 300 blåsare, nu 3… Så här ser det alltså ut inne på ett förr myllrande glasbruk. Industrilooken finns kvar. Här här nu en cool outlet affär med designprylar, ”Design House Stockholm”.
Svensk design betyder ofta inte mer än att designern själv kommer från Sverige. Det mesta glaset produceras numera, som det mesta av allt annat som vi omger oss med i Kina. Vad sägs om två Pekineser i glas? 28 000 :- stycket. Modern fräck Svensk design. Det kan vara så att just de här görs på någon liten glashytta i Småländska skogen, vet faktisk inte. Men görs de i Kina tycker i alla fall jag att det blir mindre spännande.
Glas skogen är garanterat Svenskt glas. De har en utställningsdel på Boda.
Väldigt svår att fotografera. skirt. Lika skirt som den där enda dagen på året då det varit dimma på kvällen och så anländer frosten. Hela världen blir inklätt i is…
En fantastisk glas installation som de har på museidelen på Boda.Den har varit uppställd i USA nyligen, med svart bakgrund. Det var ett styvt jobb för sju man i mer än 14 att få den på plats, men nu är den här, i Boda. Den gillade vi.
En schemalagd konstresa!
Flygande stenar…
Fantastiska papper klipp…
Med en kirurgs noggrannhet klippte hon poesi. Kalmar Slott.
Nu kör vi nu över bron, med sikte mot Vida Museum. Där har jag aldrig varit….
Undra hur många foton kommer vi ta lika dana!
Vi är lyckliga! Jag skuttar omkring och hittar vaginor. Det är ju kul.
Ja, ja, det ser kanske oskyldigt ut, lite Feminin Art
– och det är fint och oskyldigt med en vagina med mysljus i.
Steget från vagina till ägg som längtar av Ulrika Hydman känns inte så långt. Det bär också känslan av Feminin Art.
så nice, med handblåsta tekoppar!
Zooom, nu är vi på Cappellagården! Vi undrar, är det här rörsocker?
Vi vandrar bland de biodynamiska odlingarna. Vackert och spännande. Går det att odla rörsocker på Öland? Vi får inget svar för butiken är stängd.
Kväll, buffé på Frögården.
Alla pratar för sina godsaker på knytisen. Lasse Frisk har, förutom torsk i auoli, har han med Indisk öl, Kingfisher. Publiken jublar!
Vi är tjugo personer från Omkultur. Vi har mat för i alla fall 50pers. Gott är det. Men mat-koma, det är priset.
Vi går in i ateljén. ”Hur ska vi lägga upp utställningen på Naturum” vi tittar och drar i våra tavlor. gör lite skisser.
”Titta, här ligger slagmetallen som ska vara till den stora kula!” Det blänker som guld.
Guldigt har sin attraktion och vi tittar på slagmetallen.
Vi skulle egentligen prata om vår kommande utställning, men vi fastnar i det vi har för ögonen.
Rurik går iväg och jag tar fram en stor duk som jag sparat till det här.
Det gula hänger sig envist kvar i medvetandet
Jag vänder och vrider. Det är en stor tavla 1x1m. Det börjar se ut som storm…
Jag vet, innan jag är klar har det här blivit något helt annat.
Färgen pratar, jag får hålla i penslen. Fast just nu fattar jag ingenting, jag bara målar på. Ett ljusglitter börjar titta fram. Mer skuggor. Vi är på resa… mot Naturum. Vi hänger där på utställning nu och kommer än mer, om en och halv månad.
Ganga och Rurik ska ha utställning där 28 oktober!
Tavlan får stå och vila nu. Jag går och småkikar på den. Jag tycker att det ska bli ett träd, vi får se om den vill det. fortsättning följer.
Vi har fått paket! Den där heta dagen på postkontoret i Punducherry får sin belöning. vi sliter upp det välsydda paketet och ut väller alla möjliga konstiga saker som jag inte ville kånka på när jag flög hem: tandkräm, kryddor rökelse… och saris.
Jag kan inte låta bli!! Det blir till och med värre med åren, min förtjusning i att köpa hem saris. En traditionell indisk kvinnas dräkt är sari, ett tygstycke på drygt 6 meter. Man kan slå på stort och köpa den mest fantastiska sari i siden, broderier och glitter. eller en enklare i bomull eller syntet också för den delen, men det tycker jag inte är så intressant. klara färger eller murrigt, trendigt eller traditionellt. Att komma in i en affär som säljer sari och uppleva hur de drar fram nya stycken i en oändlig ström är ett äventyr.
Ja, så nu har jag ett par till. som kan bli dukar, gardiner, kläder eller? Så kära döttrar eller någon annan. Är där något du gillar får du höra av dig. dom finns här.
Jag köpte ju något till Rurik också…
De här träfigurerna kan finnas utanför tempel för att skydda ingången. Jag tycker dom har lite av Bonadsmåleriets mustighet över sig.
Lika färgglad som Ruriks bildvärld. Vi får se var dom hamnar i huset.
Men det allra finaste, tycker jag, som jag tog med hem var en tigerfäll.
Broderad. Om man är i Indien, är det väldigt svårt att gå förbi något man vill ha med tron att man kan köpa det någon annan stans eller någonannan gång. Jag har ångrat mig många gånger. Men en sådan här fäll såg jag en gång för flera år sen. Jag ångrade att jag inte slog till. Jag fick till min förvåning en andra chans.
Nu gissar jag bara, men jag vet att då det gäller tex sjalar så är det vissa familjer som väver vissa mönster och tekniker. Så kan det nog vara med den här också. Att det är en speciell familj som specialiserar sig på det här mönstret.
Då det gäller tigerskinn i sig så ser man ofta på bilder av Indiska mästare, att de sitter på ett tigerskinn (det ska vara självdött i de sammanhanget, oblodigt, helt enkelt) Så har traditionen varit. Nu i vår tid känns det bättre med levande tigrar i djungeln och den broderade får kittla vår fantasi…
I mina ögon är den både tokrolig och alldeles kärleksfull. Med ett formspråk som, precis som trähästarna har det där fint förenklade som traditionell folklig konst kan ha. Den är gjord i norra Indien och den får mig att tänka på att Dalai Lama för några år sen bad sitt folk att sluta använda utrotningshotade djur i sina traditionella festkläder – vilket de gjort och istället skapar nya djur-inspirerade plagg. Kanske är detta något sådant. jag vet inte. Men den gör mig glad.
Ser du Tigerns mustasch? visst är den söt?
Du har väl inte missat att Omkultur ställer ut på Naturum Tåkern?
Innanför de helt vassklädda ytterväggarna finns ett spännande rum med högt i tak. vi suckar lyckligt och inser att vi måste komma hit många gånger. för här finns mycket att utforska och njuta av.
Men idag går vi med bestämda steg… längst in…
Det blev verkligen en både spännande och söt utställning med alla bilder, i samma format. Det är fint och se alla de olika ”konstnärstempramenten” och hur olika vi tonar in oss på temat ”Blänk”. Tillsammans ger de djup och skönhet, så kom och njut! 
Nu vill vi vara lite egoistiska och visa våra bilder lite extra. Rurik målade Vättern, den har jag bloggat en gång innan.
en äggtempera bild, som visar ett Vättern lika upprört som vi känner oss inför vad som händer runt Vättern just nu…
Ganga har målat himlar…. fyllda med vatten (moln)
I mitten på varje himmel har jag satt in en vattenyta…
vatten i vatten. Spännande hur vattnet omsluter oss och kan vara så föränderligt….
Någon sa en gång att det är mer vatten i en gurka än det är i Öresund…. en del saker begriper man helt enkelt inte.
Jag går på toaletten. när jag satt mig till rätta tittar jag upp.
Imponerande va? bara det kan vara en anledning att komma hit. att få gå på toan!
Den här vassväggen ser vi hemifrån. Från andra sidan Tåkern. Idag är vi på Naturum Tåkern. Världens vackraste vass-hus.
Fast idag får du bara se den väggen. Det rinner vatten, sådant väder har vi. Regn som vanligt. Vi ska gå in för idag är det hängning av Omkulturs gemensamma utställning ”Blänk”, en utställning med anspelning om vatten.
I det något begränsade utrymmet med sneda, spännande väggar beslöt vi om ett gemensamt, lite mindre format på våra bilder. Nu väntar bilderna i långa rader på att bli upphängda. Bakom varje tavla finns ett par till så det blir fullt av tavlor när det är klart. Nu återstår att välja ut vilka som ska hänga bredvid vilka… Det är ett pyssel…
Inte alla bilder är på papper. några är elektroniska…
Det är lite småmysigt, för vi har inte träffat varandra på hela sommaren. Alla skruvar i öglor isina tavlor och små snackar.Vi bloggare tar fram våra kameror. ”ställ upp er” säger Gebbe och tar fram sin kanon. Han har en fantastiskt fin blogg med sin konst och naturlivet runt Tåkern.
”den är inte klar än” säger Stig, silversmed. ” det ska ligga mynt under fågeln, den heter; jag ska köpa vingar för pengarna” Vi skrattar. sen tar jag en bild i alla fall, fast den inte är klar. Den är fin så här med, med hela utsikten av Tåkern bakom sig.
Denna gången tillhör vi dom som vinkar av och önskar lycka till till utställningsgruppen. Utställningen öppnas på lördag, kl 10.00
Då är du välkommen.
Knack, knack på dörren. Är det en ärta? Den har stått bakom huset i ett år. Men nu vill det visst vara med.
”Den Gyllene Bollen” Symboliserar all den visdom som finns genom de mästare som lever och har levt. På något plan finns den, all den samlade visdomen,och är tillgänglig för oss. Det var det som Rurik uppfattade när han såg den rostiga kulan. ”Jag vill förgylla den!!” Det var med stor entusiasm som vi tog hem den.
Det har varit lite olika förslag på var och hur den ska ligga, vår Gyllene Boll. Men det senaste är att den ska få vila på en ställning så att den blir ”svävande” i vår örtagård. Förhoppningsvis är den klar så att du kan se den till nästa års konstrunda.
