Hennamålning på huvudet

Publicerad den 29 augusti, 2012 av gangaochrurik

Göra en Peppe…eller en Siri?
Tyckte ialla fall att jag, en vecka efter tempelrakningen började bli långhårig(haha). Så jag gick på salong.

Onekligen, lite nervös är man ju när barberaren kör igång med ett rakblad! Det är samma kille som, av respekt, inte ville raka mig när jag kom med mitt långa hår. Men nu var det OK. Det är Full koncentration.

Men det här hade han gjort hundratals gånger sa han. Rasp, rasp mina fjun försvinner medan han berättar att det tar tre dar med tåg att komma dit där han kommer ifrån.
Känner att det är lite farligt det här. Man kan nog bli beroende av att raka huvudet. Känns väldigt befriat.

.. ville fira mitt ”nya jag” med en vacker bild.Brodera huvudet, med henna. Det är Indisk tradition att måla sig när det är högtidligt. Fast det är inte så traditionellt att göra det på huvudet. En ung tjej från stan , hon heter Alice, Maria (men inte Ella). Jag trodde att hon var kristen, men nej hon är hindu men hon och hennes familj har haft support av en Fransk familj under hennes uppväxt. Det är förvånandsvärt mycket franska i Punducherry. Men det beror mycket på närheten till Auroville och Aurobindoashram. Alice är verkligen inte den enda Indiern i stan som pratar bättre franska än engelska.

Jag tittar på fina bilder på dekorerade händer och fötter medan hon sätter igång. Oftast är det till bröllop som man dekorerar sig med dessa underbara mönster. Henna är en växt med små små blad. Därför blir det en liten bild (!)

Det blir en brun-röd ”tatuering”. Alice spritsar ut mönstret och pastan ska sen ligga mot huden några timmar.

Att måla mönstret tar sin tid, det tar dryga timman, tålmodigt jobbar hon på medan jag får dricka jättegott te med mjölk.

Det var ett riktigt flashigt ställe jag fick gå till för att få min henna. Man kan få fiskpeeling här också. En bänk att sitta på, sen är det bara att stoppa ner fötterna.

Ja, så blev den klar till sist. Visst blev det vackert? Varför kallar jag det att göra en Peppe? Därför att 1999 kom Peppe på en fest, med tatuerad ödla på huvudet. Skitfint. Men det här är nog inte en Siri- för Siri fegar sig inte. Hon tatuerar sig på riktigt!
Den här Hennan ska nu helst torka så långsamt som möjligt. Alice gör en blandning av citron och socker som hon baddar på. Det gör att hennan kan verka längre. Det blir det sista jag gör för dagen att tvätta bort henna-pastan.

Mina hjältar tyckte också det var fint. De var ju skaparna av konstverket. Så de drog fram sina mobiler de med och tog kort.
Även min Ayur Vediske doktor var nöjd. Henna har en kylande verkan, det var precis vad jag behövde, tyckte han.

Exakt en vecka senare. sitter hemma iSverige och klappar katten. Håret växer förvirrat fort och hennan är redan på väg att blekna bort. Ungefär en vecka sitter den fint. Men målningen som gick ner i pannan och ner i nacken var i princip bort redan efter tre dagar. Men det var roligt så länge det varade!

Håret som försvann

Publicerad den 27 augusti, 2012 av gangaochrurik

Här kommer en uppdatering på inlägget från resan… och äventyret med mitt rakade huvud.
I Indien har jag ju mina kompisar.

I Sverige… Jag vet inte. Det är liksom andra sorts tankar som sätter igång i människor. i Indien är det ett tecken på att man gått sin egen andliga väg. Många Sadhus har tovat hår. Och många fixar sig tovor för att se ”andliga” ut. Därför blir man synad i sömmarna. ”-how did you get this?”

Efter 10 har mitt hår blivit väldigt långt. Något, vad nu något är, har förberett mig på förändringar.

Så när min Ayur Vediske läkare antydde att det ställde till besvär, var frågan mest… HUR gör jag detta?

Efter att ha gett upp en resa till Tirupati, som är alla rakade huvudens Mecka. (förfärligt jobbig resa, som jag inte orkar just nu)Tycke dr Kaanan att jag kunde gå på salong!
Men se, det tyckte inte universum, det sista, som avgjorde var att frisören själv svalde och sa att han inte kunde ta bort håret. ”-I don´t know why, but I can´t!”

Det blev en resa ut till det Riktigt Indiska Indien. Inte ett västerländskt ansikte.

Min chaufför hade fått instruktioner på Tamil att hjälpa mig. Nu pekade han på barnen frågande, för säkerhets skull. O jag nickade.

Rakblad köptes och rakningsbiljett, det kostar 30 rupies (ca 5 kr)

Det var en van barberare. En flaska med vatten hällde han över huvudet, sen föll det tovade håret.

Det här är alltså en plats där man ger sitt hår, som ett heligt offer.Jag känner att jag är en del av en tradition och för mina händer ihop, av respekt, både för mig själv och för det större som jag nu på något sätt är del av.

Det var ett märkligt ljud och en märklig känsla när han lugnt och metodiskt rakade. utan lödder. Bara vattnet han hällde från sin avklippta läskflaska.

Där ligger mitt tovade hår, vid mina fötter… Förlåt Berit (min textile konstnärsvän) jag lovade att om det var så, skulle hon få mina tovor. Men här ger man sitt hår, lämnar det gamla, det var inget jag tog med mig hem.

Här är min barberare. Han har rakat många. just när jag var där var det lugnt. Men människor, män som kvinnor kan sitta på rader och vänta på att få sina huvuden rakade. Vanligtvis har kvinnor i Indien väldigt långt och vackert hår så det är ett offer man kanske gör någon gång i livet. Löshår är väldigt inne i väst. Det mesta och det bästa kommer från Indien, från templen och mest känt av alla ställen är Tirupati. Tempelstaden jag valde att inte åka till därför att det var för långt iväg. Det blev Murgan tempel i Mailam.

Ja, där ligger resterna av mitt gamla jag. Fort gick det och här står jag med naket huvud.

Nu drog chauffören mig till ponden, vattenbassängen, med ett antal sandalwood tabletter som han löste upp till pasta och sen gned in mitt huvud med. Sandalwood är heligt beskydd, lugnande o svalkande.

Så gick vi in i Murugan färgsprakande tempel för välsignelse enligt traditionen.

Bara man ser färgerna känner man ”hurra för livet!!”

Ja, så här är jag. Nyrakad och nyvälsignad med stor blomkrans runt halsen.

Utan återvändo. Vad tycks? Det känns väldigt bra.

Göra en Peppe…

Publicerad den 20 augusti, 2012 av gangaochrurik

…eller en Siri? Tyckte ialla fall att jag började bli långhårig(haha). Så jag har varit på salong…

Onekligen, lite nervös är man ju när barberaren kör igång med ett rakblad!

Men det här hade han gjort hundratals gånger sa han. Rasp, rasp mina fjun försvinner medan han berättar att det tar tre dar med tåg att komma dit där han kommer ifrån.

Sen var det dags… Att brodera huvudet. Med traditionell henna. Fast det är inte så traditionellt att göra det på huvudet. En ung tjej från stan , hon heter Alice, Maria (men inte Ella).

Jag tittar på fina bilder på dekorerade händer och fötter medan hon sätter igång.

Det tar dryga timman, tålmodigt jobbar hon på medan jag får dricka jättegott te med mjölk.

Det var ett riktigt flashigt ställe jag fick gå till för att få min henna. Man kan få fiskpeeling här också. En bänk att sitta på, sen är det bara att stoppa ner fötterna! 300Rp, så det är ju inte för vanliga Indier direkt.

Ja, så blev den klar till sist. Visst blev det vackert? Varför lallar jag det att göra en Peppe? Därför att 1998 kom Peppe på en fest, med tatuerad ödla på huvudet. Skitfint. Men det här är nog inte en Siri- för Siri fegar sig inte. Hon tatuerar sig på riktigt.

Mina hjältar tyckte också det var fint. De var ju skaparna av konstverket. Så de drog fram sina mobiler de med och tog kort.

Vilket hår?

Publicerad den 14 augusti, 2012 av gangaochrurik

I Indien har jag ju mina kompisar.

I Sverige… Jag vet inte. Det är liksom andra tankar som sätter igång i människor.

Efter 10 har håret blivit väldigt långt. Något, vad nu något är, har förberett mig på förändringar.

Så när min Ayur Vediske läkare antydde att det ställde till besvär, var frågan mest… HUR gör jag detta?

Det blev en resa ut till det Riktigt Indiska Indien.

Min chaufför pekade på barnen frågande, för säkerhets skull. O jag nickade.

Rakblad köptes.

Det här är alltså en plats där man ger sitt hår, som ett heligt offer. Det var en van barberare. En flaska med vatten hällde han över huvudet, sen föll mitt tovade hår.

Förlåt Berit (min textile konstnärsvän) jag lovade att om det var så, skulle hon få mina tovor. Men här ger man sitt hår, lämnar det gamla, det var inget jag tog med mig hem.

Här är min barberare.

Så gick vi in i Murugesh färgsprakande tempel för välsignelse enligt traditionen.

Bara man ser färgerna känner man ”hurra för livet!!”

Ja, så här är jag. Nyrakad och nyvälsignad med stor blomkrans runt halsen.

Utan återvändo. Vad tycks? Det känns väldigt bra.

En alldeles speciell Dag

Publicerad den 6 maj, 2012 av gangaochrurik

Idag är en speciell dag. Förra året gick Rita sista året på gymnasiet och hade sin redovisning den här dagen, tillsammans med Annie, på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Det var så fantastiskt så det vill jag som en, fortfarande, hänförd mamma berätta om idag.

Rita skulle rita(!) sy och göra en modeshow. Det skulle vara med stil. Det hade hon bestämt. Så utan varken mönster eller utbildning körde hon igång med papper , tyg och sax. En och annan diskusion fick jag vara med på, men det var det lilla. Det här kom ur Ritas egen förmåga att vara kreativ och praktisk.

Dagarna innan modeshowen åkte jag ner till BÅstad för att kunna vara behjälplig, läs slav. Klippa trådar från sömmarna och andra intelligensbefriade uppgifter.

Ärligt talat var det skönt att bara sitta där, tyst och lyssna på allt. Ella kom och provade om den svarta klänningen passade… Jenny kom med nån kommentar.

Så var den stora dagen och vi fyllde bilden. Bokstavligen. Till brädden. Alla modeshower med självaktning har en brud. Så brudklänningen var självklar. Men den tog plats.

60 meter (!!) tyg gick åt till klänningen. Det är en stor sak bara att hålla redan på allt tyg! Sen behöver man en snäll förstående pappa också, som är villig att sponsra och som inte gnäller när det är tyg överallt. Ärligt talat kan jag tycka att sy en brudklänning hade räckt för att vara ett projektarbete. Men, nej, det blev sammanlagt 36 sydda plagg i egen design.
Förlåt Annie, ni var två som hade showen, men detta blir ändå en hyllning till dotter Ritas insats. Här är den uppbyggda catwalken.

Bakom cenen var det fullt av liv. Det är intensivt med en sån här visning. alla måste veta precis vad som gäller!

Sen släktes ljuset, musiken dunkade på och strålkastarna lyste. Hett och intensivt som bara lämnade oss med hakorna vid knäna.

Den här bilden är från repetionen, under föreställningen filmade jag.

Så avslutningen får bli från katalogen, där Rita står i den ”Lilla Röda”.
Eftersom jag själv har erfarenhet av utbrändhet måste jag säga att jag är glad att veta att den här unga damen förutom att hon är demonisk vid symaskinen även är duktig på att SLAPPA, för när man andas in, behöver man sen andas ut…

vitt eller vitt?

Publicerad den 17 april, 2012 av gangaochrurik

Idag kommer dom från Länstidningen och gör ett reportage om oss. det gillar vi.
”Vad ska du då ha på dig” frågar Ella , som är i Dubai just nu och modellerar.

Ja, det kan man ju fundera på. Vitt kanske? Eller vitt?

Ja, det är en ensidig garderob jag har, men det förenklar mycket. Många beslut som jag slipper ta. ” Är den vit? – nej – då blir det inget handlat.” Fast när man målar… då blir det en rock på… en blårutig.
Kan förresten tala om att även naturen försöker göra sig vit igen!

Tre omgångar med snö och åska – däremellan sol. Det är dagens väder. April-väder.
Hälsning från Tåkern

En mörk saga

Publicerad den 5 mars, 2012 av gangaochrurik

Det känns som vi vandrat i en saga idag.

Själfulla djur, människo-djur, demoner och mycket kärlek till naturen och livet.

Att gå på Etnografiska är verkligen att bli påmind om hur långt bort vi har tagit oss från en bild och själsvärld som vi alla för inte så länge sen alla var del av, lite grann ialla fall.

Var har färgen i vårt liv tagit vägen? Och vad uttrycker det egentligen, att vi klär oss i svart?

”som begravning” sa Rurik. När vi pratade om att svart har varit den stora modefärgen nu i 20 år! Själv tänker jag att allt det svarta är för vi måste begrava så mycket av de vi verkligen är för att passa in i det stora kollektiva maskineriet som vi lever i. Det är som en mörk saga och det är vi som skriver fortsättningen.
Vad är solen i våra moderna liv? Där allt går att köpa? TRor vi.

Det där HÅRET

Publicerad den 28 januari, 2012 av gangaochrurik

Godmorgon.
Jag o mitt hår – vi är kompisar.Det är så snällt. Det sköter sej själv.

Det började en gång för så där tio år sen med lite trassel i frisyren. Det var verkligen inget planerat. Jag gick till frissan och klippte bort det (så ska man väl inte se ut!) -men se, det skulle man visst. En stark känsla sa mej att jag skulle behållt trasslet. Tja, vad är att göra? ” OK Cosmos, inte för att jag förstår – men om det är meningen att jag ska vara trasslig i håret… Kommer det tillbaka… så lovar jag att behålla det!”

Ja, det gick snabbt. Efter 14 dagar hade jag tre små tottar i huvudet. Sakta men säkert blev dom fler. Det såg ärligt talat hemskt ut. Jag såg mest av allt ut som en Bag-Lady och blev ibland behandlad som en sådan också. Varför är man så envis?

Vissa saker är orubbliga – som den där inre känslan… så dom fick vara kvar. Det växte på, och de har sin skönhet. Tottarna har blivit långa och se med vilken fin inbyggd vågrörelse dom oftast gör sej!

Fast nu har dom blivit fasligt långa. Om dom inte ibland självmant föll av, så hade de nog räck till mitten på låren vid det här laget. Men det är förvirrat långa ändå. Jag kan sitta på dom… och överallt är dom, vill vara med i allt jag gör.

Vi har blivit kompisar.Jag och det där håret som är överallt! Och när jag har rest i Indien har det många gånger varit som en nyckel, som banat väg till spännande äventyr -och gett mej respekt. där ser man det som ett andligt uttryck (som det faktiskt är för mej med). här i Sverige är det som ett visitkort, som gör mej igenkänd. Fast ibland känns det som det är håret som är ute med mej.