…eller, fånga en Pokemon. Var kan den vara? Ännu ett inlägg från Borås, för vi hann ju mer än bara frottera oss med Billgrens bilder. 

Borås har blivit staden som förvånar.  Vi tar oss in till centrum, även utan karta, formligen snubblar man över konsten. Detta är min favorit:

En gigantisk trädgårdsmästare, lika mild som en renässansmålning.

Till lika har vi sånt gigantiskt toppen väder. Kan det bli bättre? Näe.

Till lika är det en å som slingrar sig genom centrum som gör allt dubbelt idylliskt -även de med målningar, så klart.

Rurik hittar sitt kraftdjur.

En jordglob ropar som ett utropstecken utanför kyrkan.

Allt e så himla nice.

Men sötast ändå är Rita o Rurik. Dör står de o plockar Pokemon. Det var en otippad sommar sysselsättning. Det tackar vi för, Rita!

Det känns som en dag i chokladfabriken, men det är på Borås Konstmuseum. 

Ernst Billgren vs Wilhelm von Kröckert fyller hela konsthallen i två våningar. Vi är på väg till ett riktigt kalas.

Det är Vernissage,  gratis inträde (vi sparar 210kr) och konstmuseichefen håller tal och konstnär Wilhem/Ernst är också på plats, dagen till ära.

Det är verkligen en måste-se-utställning. Med verk från hela Ernst Billgrens produktion i möte med hans ”nya jag” Wilhem von Kröckert.

Wilhem målar mer Cinematiskt, som episka fantasy äventyr, allt enligt Ritas ord.

Men vi har fått tummlar runt i Många kreativa utflykter o äventyr. Storslaget och fyndigt om vart annat.

Det är bilder med många ingångar till samtal, både med sig själv o andra.

Imponerad och närmast sprallig av glädje, möter vi Wilhelm själv och jag får tacka honom för den fantastiska utställningen.

Jag får en komplimang för min goda smak. Ut till det soliga Borås går vi sedan med en signerad katalog om Ernst o Wilhem. Detta gillade vi.

Alltså, bättre än sommarn är det just nu. vinden är stilla, en stillhet och skön höst-tysnad råder. solen skiner och det är VARMT.

Trädgården levererar och vi mumsar. Det är bara att tacka. Rosenbollar, vilken poesi!
Tack vädret.

Nästa tös åker. Rita ska till Båstad, det blir söderut.

Iväg åker bussen och det känns nästan förvirrat efter att ha haft tösen boende så länge.

Vi åker hem och tar tag i verkligheten. Prioritering är ledord, eller, det som skriker högst får man ta tag i. Här är en trädgårdsgång….

På fredag får vi konstnärsbesök och här blir Vass Workshop. Bäst att städa fram gångarna i trädgården.

Och imorgon tisdag, börjar YOGAN I VADSTENA! Det ser vi fram emot, någon som önskar vara med i meditationsgruppen, så finns plats, för övrigt är det fullt.

Ödeshög, Rasta. Här stannar bussen.

Siri slänger in bagaget.

Puss puss kram kram, så bär det iväg igen. Siri studerar i Stockholm numera,  så nu är det hennes hem.  Vi tackar för helgbesök.

Vi tar till Selfis-metoden för att visa vår saknad.

När vi övat ett tag är vi riktigt duktiga.

Det är ju faktiskt 10 september… Och vi har haft två otroliga bad dagar.

Borghamn känns unikt, med rent klart vatten, lättbadat… Men kallt kan det vara.

Men vi bangar inte.

Och nu har ännu en Gangadotter anlänt. Ny posen för Uterus empowering.

Nyttig upplevelse förresten, att uppleva sitt eget buttriga morgon-jag gånger två.

September, och den älskade skördekorgen. 

Även Rita, som bor här för tillfället har ratt pt sig nöjet att bära hem skatter.

Feta salladshuvuden förvandlad i köket. 

Rita trollar i köket och det blir salladsblads ”tackos”

Vi har skördat vass också.

Inte ätbart men väl kreativt.

Solkväll. På väg hem från Linköping blir det stopp vid Rökstenen. Varför?

Yeah! Här är ett Pokémongym och Rita fightas och går segrande ut. Triumf.

Solen ligger lågt och Rutik blur tidlös i solljusets skuggor.

Åker hem från London, flyger. Mina ögon minns fortfarande Georgia O’ Keeffe’s sinnliga bilder.

I slutet av livet målade hon en svit bilder, stora av himmel-moln-jord sett ut flygplansperspektiv.

Sjöarna ser ut som kvicksilver där nere mellan vit-tussar. Himmelsk lycka, att få uppleva.

Så glider vi ner, till en annan värld och en annan färgskala. Jag tittar fortfarande ned Georgias ögon.