När vi vaknade i morse såg vi att vi gått över 4000-strecket på bloggen.  Så många besökare! Vi tycker det är fantastiskt i vår lilla Blogg-värld. Inte nog med det, vi har med det här inlägget skrivit 200 inlägg! När vi lyfter blicken från dataskärmen till att titta ut på den Svenska Sommaren, då blir frågan…. regn eller champange…

Svaret blev nog mer ”vi stannar inne!” Jag och Ella utnyttjade dagen till att lägga ett Års-Tarot.

AuraSomas tarot är av esoterisk natur, dvs den ser främst till det djupare, själens utveckling. Det är en vana vi gett oss under rätt många år nu, att lägga ett års-tarot, och när man ser tillbaka, är det tydligt att det är pricksäkert.  Det blir som en karta som man kan titta på lite då och då under året, som ger förståelse till det som händer inom och utanför en.

Ella antecknar, det blir mycket information efter ett tag. Men den är kärleksfull, insiktsfull och ger förståelsen för att vi är på en resa – vår livs resa…

Där vår djupaste strävan är att få gå i blom, att få uttrycka oss genom vårt liv och det vi gör.
Hurra för livet.

Osho beskriver vårt sinne som en bil. Först är vi ute och kör i vår bil. Tänker tankar som gör livet lättare, blir praktiska, löser problem…
Sen kommer vi hem och försöker parkera bilen. -men, va! Hur stannar man bilen? Ingen har lärt oss, så bilen (sinnet) fortsätter att köra och köra…..
”hjäääälp” ropar vi, ”jag kommer inte ur min bil!”  Bilen kör omkring allt mer vildsint, far fram på motorvägar och ut i landskapet guppar den.  Tankarna mal runt. Upprepar sej, gång efter gång utan att sluta.Helt utmattade fortsätter vi att tro att det är ”jag” som tänker.
Det finns bara ett sätt att stanna sinnet: Meditation, stilla närvaro i det som är, just nu.

Jag har en välbehövlig dag med stillhet. ”Sätt dig ner. Ta det lugnt. Känn dina andetag.” Säger jag till mig själv. Det är spring i kroppen, mycket mer än vad som är nyttigt. Jag varvar meditationen med att ligga på soffan och bara ha det bra. Det är spännande att uppleva hur alla föreställningar om, ja, vad som helst, faktiskt ändras av att bara ta det lugnt. Ju mer stillheten ökar, desto mer doftar jasminen…

Torsdagen brukar jag dra mig tillbaka. Så även idag.  Fast konstrundan är om en vecka så…. det är mycket som vill poppar runt i huvudet. Som små prickar…

Prickarna på bilden är av vördnad.  Mitt i livet, i en trädgård, Tamil Nadu, Indien, har hotellägaren byggt ett altare.  Gult med prickar bär på en kraft och intention som är äldre än självaste Hinduismen. Många tusen år med andra ord. En hyllning till allt det vackra inom oss, till den visdom som vilar och bara väntar på att vi ska stanna till och lyssna inåt.

Stilla sänker jag mig ner. Njuter av att allt flödar och förändras. Omsluts och blir del av.

kvällsdopp i Ganges. Rishikesh.

Sitter stilla. Meditation.

Vi har ju fullt upp. – Ja, nu ska det  ju inte så mycket till för att jag ska tycka det är fullt upp.
Men tanken kom till mig ialla fall.  Kanske ska vi göra en välfärdsritual nästa helg? Vi behöver tid till att göra klart allt möjligt – men vi behöver vara lugna i det. Att göra en ritual är som att meditera, du tonar in på en annan del av verkligheten som lugnar och gör att man faktiskt njuter mer av det man gör sen. vad än det är.
En skillnad är förstås att när du mediterar, så accepterar du allt, som det är.  En ritual puffar ofta på verkligheten.

Detta var några dagar sen då tulpanerna precis rest sej upp och bytt färg så där försiktigt. Jag plockade en vårbukett. Med doftande hyacinter, gullviva och en liten tulpan. Men se på den där tulpanen! Den hörde vad jag sa; och så ropade den ” Ja! Jag vill också vara med! Hurra!”
Buketten står på bordet inne i rummet där vi brukar meditera, bredvid Padukas.  Den växte i raketfart…. och la sej ner på de symboliska fötterna/sandalerna.

visst är det kärt?
FÖTTER är en urgammal symbol som finns i de flesta kulturer – och absolut i alla gamla kulturer.  Över hela jorden.  Fötterna / sandalerna anses heliga och antyder närvaron av det Gudomliga. Man lägger händerna på, eller sitt huvud, för att visa sin kärlek eller respekt. – och för att tona in på och sammansmälta med det gudomliga.

De här Padukas är köpta i Indien speciellt för att ha vid cermonier … och man brukar lägga massor av blommor på dom, så välkommen herr tulpan!

Inte mer än ett sandkorn… är din tanke.

Stranden vid Ganges, i Rishikesh.

Idag är det stillhet. Även om det blir sandstorm – så är det stillhet.

Känner att det kör stress i kroppen. Gläds åt min torsdag.

Jag är ju en sådan där alldeles för stresskänslig person, samtidigt som där finns ett hav  av lugn inom mig.

Så idag badar jag lugn… eller ja, jag badar ju lugnt i vad som är. Så idag badar jag lugnt i det som hoppar runt inom mig, kan man kanske säga? Fint att man blir lugn av det.

Det brukar vara torsdagar…

Min dag av stilla utflöde. Det blev idag, fredag. Vanligtvis är det torsdagar, men det passade bättre såhär.
Som en långsam utandning…  och precis som vattnet, vad än som kommer upp, blir det omfamnat, men inte uppdämt, låter mitt focus bara stilla röra sej inåt vad än händer.  Jag är så tacksam för de här dagarna.