Vi matar djuren

Publicerad den 20 december, 2012 av gangaochrurik

När man är på behandling så blir världen liten. Det är fasta rutiner av mat och behandling. Vi roar oss med att mata djuren.

Vi är kompis med kråkorna. De är en del av det Indiska livet och symboliserar förfäderna. När det är svart måne brukar man vara speciellt noga med att mata kråkorna, just för att det är förfädernas dag.

Kråkorna är kloka och inte speciellt rädda. Jag hinner knappt lägga ut riset förrän våra kråkor är där. De har stenkol på våra mattider. Sen kommer den randiga ekorren, den äter och slår med svansen.

Värre är det med de riktigt små otäckingarna som vi matar. Myggen.

Rurik har blivit en hejare på att svinga racket. När en mygga fastnar så knastrar det, det blir bara en liten grillad sak kvar. Dom är lömska de indiska myggen, mindre och flyger ryckit. svårt att fånga! En gecko flyttade in.

Ser du svansen bakom lysröret. En myggätande ödla. Den har ett smattrande ljud, som en liten fågel. Fast nu har den fått flytta ut igen.
För vi hittade anledningen till att vi hade så många matgäster…

Nu har vi täppt till hålet mellan glasdörrarna! Nu slipper vi bli myggmat!

Utflykt

Publicerad den 19 december, 2012 av gangaochrurik

Idag hämtar vi Ruriks sandaler.

Nu är det finliret som gäller. Innan de limmar fast sulan provas de noga. Rurik spinner som en katt, helnöjd med både färg och form!

Den yngre killen gör upp affären med oss. Det är hans farbror som skulpterar fram sandalerna med hjälp av både händer och tår.
Hela familjen tycks hålla till runt den lilla sandalboden. Plötsligt är det middagen som gäller.

Storebror som är längst plockar kvistar av det lilla trädet. Bladen, får vi veta är viktiga när man gör sambar. En såsig god grönsaksgryta.

Dom vet vad dom äter. Det här är nyttigt, bl.a. För ögonen berättar han.
Så får vi veta att här var en tyfon som massakrerade deras affär för ett år sen. Vi får se tidningsurklippet.

r
Så är sandalerna klara. Nu fortsätter vi på äventyr!

Detta är Punducherrys Botaniska trädgård, men det var en spökupplevelse! Fjolårets tyfon drog över anläggningen, den har verkligen inte hämtat sig än! Det var nästan lite skräckfilmskänsla när vi hittade en tågbana!

Det är oemotståndligt. Rurik fattar nog inte min barnsliga förtjusning.

För fyrtio rupies kliver vi på, ensamma på ett mycket rickit och skramlade tåg.

Ett stort grönområde med kaos. Skönt att låta tåget bära en runt. Mycket av sevärdheterna har helt enkelt krossats av tyfonen. Men det var skönt med en grön eftermiddag i alla fall.

Elefanten i Punducherry

Publicerad den 18 december, 2012 av gangaochrurik

När jag skulle åka till Indien första gången så drömde mina barn att jag kom hem med en liten elefant.

Det sitter numera en stickers med elefantguden Ganesh på resväskan, så på sätt och vis har jag en elefant med hem.
Här i Punducherry, nära där vi bor finns ett tempel med en levande elefant.

Den här elefanten heter Lakshmi som är namnet på en annan gud -rikedomens gudinna. Elefanten Lakshmi är väldigt kär för folket i stan. Hon jobbar varje dag i templet med att välsigna besökare.

Om man ger henne en peng, ger hon den till sin skötare och lägger sedan sin snabel på huvudet i välsignelse.
Men hon har jobbat för hårt berättar man för mig. Har stått stilla för mycket och fått problem med fötterna.

So, doctors order, nu jobbar hon bara halvtid. Från 16.30 är hon på plats. På förmiddagen är hon och hennes skötare ute på långa promenader.

Det här vet folk och bryr sig för. Hon är en älskad del av det gudomliga och av livet i staden. Se den röda rosen som är lagd på hennes huvud.
Även jag ger henne en knippe med gräs och en sedel. Hon svänger upp sin stora starka och varma snabel på mitt huvud.
Jag ler med hela ansiktet.

Runt hörnet

Publicerad den 17 december, 2012 av gangaochrurik

Vi har lite små ärenden. En trasig klänning och två ostrukna skjortor.

Ute på gatan där vi bor sitter mannen med sin trampsymaskin, han lagar klänningen för 10 Rp medan vi vandrar vidare till… Strykaren!

Det är spännande att se när de lägger in glödande kol i strykjärnen. Ibland står det lågor om dom. Vår strykare bollar med järnet. Jag minns det gamla järnstrykjärnet när jag växte upp. Det var redan då en antikvitet -och sanslöst tungt.
Vi vill ha blommor. Varje morgon har vi en morgonritual/meditation.

Det här är blombinderskans arbetsplats. Hon binder varje dag blommor till långa band. De används till att hänga på altare, pryda håret och hemmet. Måttet som används då man handlar är underarmen. Jag pekar på min underarmen och sträcker upp ett finger- allt är klockrent. Hon skär av en bit blom-band till mig.

Blombindandet finner jag svindlande. Så oändligt många som måste plocka och binda blommor i det här landet. Varje tempel ska ha nya blommor, varje dag. Här i södra Indien är det mest den fantastiska jasminen som används till blomband, otrolig doft. I norr är det oftast tagetes.

Skjortorna är klara. 10 rupies. Vill man roa sig med att omvandla det till vår valuta så är det en knapp en krona stycket.

Blommorna jag köpt lägger jag i en påse med lite vatten i, så de är fina till imorgon. Jag låter noggrant bli att dofta på dom -för blommor till ritualer, som man ger till Gud ska vara ”unsmelled”.

Rurik shoppar

Publicerad den 16 december, 2012 av gangaochrurik

Santigiri hospital i Pondicherry ligger där Beachroad börjar. Nu sätter vi oss i en liten orange rickshaw och kör hela Beachroad söderut, tills den slutar i en böj.

En liten skomakare fångar genast vårt intresse. Ja, man kommer ju från ett land där det mesta är uppätet av stora försäljningskjedjor och att gå in i en affär i Linköping eller Helsingborg gör ju ingen större skillnad. Bata, (skobutik) finns här med förresten.

Fick själv gjort mig ett par sandaler här i staden, när jag var här för något år sen -och de är de skönaste jag har. Nu går vi loss för Ruriks räkning.

Det blev många val, både till färg och form. En dag behövs, men vi gav honom två, sen är de klara.

Efter alla år fascineras jag fortfarande av att de lyckas få så mycket gjort på så liten yta.

En man till jobbar där, sittande på trottoaren. Det är spännande att följa hur han limmar och syr.
Med risk att vara överromantisk tror jag att det finns en hel del människor i vårt land som också skulle vilja jobba småskaligt och med handens arbete. Hos oss anses det inte lönsamt. Vi har målat in oss i hörnet med hjälp av vinsttänk och skattesystem.

Vi tar oss in på Suffren street och befinner oss snart på Fabindia, en affär med både kläder, teer och inredning. Rurik ekiperar. Bra kvalité med känsla för eko-odlat och fairtrade. Här kan man förlora sig.
”Nej, bli det foto igen!” Idag är det Rurik som är modell. Tidigare i veckan var på Missionstreet. I den hippa butik som jag och Rita frossade i en gång; Cassablanka. Jag hittade en huvskjorta som jag inte kunde motstå!

Det är ris-påsetryck, nä, nä, det här kan man nog inte ta på sig i Indien. Men wow va cool. Jag köpte den till mig men… Vilken Rurik!

Tokigt

Publicerad den 14 december, 2012 av gangaochrurik

Ja, det är allt tokigt. När vi väl hittat wifi… Så visade det sig att vi visst hade det på hospitalet. Det var många gånger jag frågade, på olika sätt. Men nu vet vi, här är wifi!
Så nu sitter jag i foajén och sköter bloggen.

Det får bli några bilder från Santigiri, den Ayur Vediska kliniken som vi bor på. Den är en del av en andlig rörelse, och folk är här och jobbar av hjärta och övertygelse.

Vi har ett fint rum på andra våningen.

Vi blir alldeles otroligt uppassade. Med fin hel Indisk mat serverad på rummet, tre gånger om dagen. Ja, och sen får vi te däremellan .

Ljust och fint, varje dag städar de rummet. Utanför vårt fönster växer mangoträdet.

Vi sitter o njuter, det här är rehab, så vi slappar. Tittar på kråkorna…

De är fantastiskt justa med priset tycker jag. Vi betalar 900 rp för rummet och 150 per person för maten. Det blir 1200 rupies, omvandlat till Svensk valuta blir det 165 kr per dag för mat o boende. Det gillar vi!

Äntligen! Wi-Fi

Publicerad den 13 december, 2012 av gangaochrurik

Ofattbart knöligt! Känner mig som en nybörjare i Indien. Men, äntligen!

Ett litet fin café. Ialla fall en början, så här blir det eftermiddags fika med blogg, tills vi hittar ngt annat.

Risken är bara att vi går upp i vikt… Ännu mera. Det var den godaste chokladkopp jag smakat!
Annars var det ju en annan dryck som jag ville visa, som mer än annat betyder NUUUU är vi i Indien!

En hederlig Chai-makare! Så här ska det se ut. Jättebytta i koppar med beskydd av gudarna i aska o Kim-kum- det vita strecket med rött.

Mannen är en fullfjädrad Chaimakare, så här ska det gå till. Så lång testråle som möjligt, det tillhör showen.
Detta är vårt första stopp på väg mot Pondicherry, tidig morgon, solen har precis gått upp, dimmorna lättar.

Efter all Svensk snö och minusgrader tinar vi så smått upp.

Det blir en liten kopp Chai till, innan taxichauffören levererat oss i Pondi. Jag blir så lycklig när jag ser dessa små egenföretagare. Detta är hans levebröd. Han tillhör ett Indien som trängs undan an fincafeer som det jag sitter i. (Suck) Det finns andra cyklister som säljer dagens mjölk eller sina egenodlade grönsaker. I ett land där många inte har kylskåp är det en bra lösning för att få färska varor. Dom försvinner långsamt dom med, nu när även Indien har fått ”supermarket” (liknar våra lantliga ICA för 20-30 år sen.) Jag vill gärna tillägga att jag aldrig blivit dålig av gatuchai. Det är en varm dryck, det håller borta bus-bakterier.

Publicerad den 11 december, 2012 av gangaochrurik

Gneeeeeel. gneeeel. Om du inte visste om det, kan jag tala om att det er en aning beroendeframkallande att ha en blogg.

Nu er vi i landet ”sleppa taget”. Det har varit en av dom besta skolor jag haft som vuxen. Her far man alltid vara redo for forendringar, eller att saker tar tid. Det geller att njuta av det som er.
Undrar du over bilden? Sandelwood, ett gult streck , pa det en prick av rott Kum-kum. En Indier ser Guds nervaro i detta enkla tecken. Symbolen er eldre en Hinduismen, det tillhor Dravid-kulturen och er hela tiden levande i sodra Indien.
Det gillar vi.

Vi gillar…

Publicerad den 8 december, 2012 av gangaochrurik

Ahhh, nu är vi påväg! Vi flyger med Qatarairways, de har fått pris flera år i rad som bästa flygbolag. Gott om plats i stolen, god mat och…. Vi drar fram en folder ur flygplansstolen och höjer på ögonbrynen!

Flyghälsa i samarbete med Deepak Chopak – det var väl ändå ett nytt grepp! Vi öppnar folder och hittar tips på flygyoga och meditation.
För den som inte vet, är Deepak Chopak en riktig ikonfigur för att sprida Ayur Vedisk kunskap i väst. Indisk Ayur Vedisk och västerländskt utbildad läkare, bor i USA och har skrivit massor med bra böcker.

Så läser vi vidare och blir påmindna om vikten av att dricka mycket – och flygdrinken är inget att rekommendera- den tar vätska från kroppen.

Vi njuter tomatjuice och extra vatten. Sen blundar jag och mediterar, doctors order. 🙂

Dagens viktigaste

Publicerad den 7 december, 2012 av gangaochrurik

Idag är det Stockholm som gäller. Vi lyckades! Passutlämningen är avklarad.Det var absolut dagens viktigaste.

Nu kan vi äntligen lugna ner oss. Vi firar med mat på Govinda, på Fridhemsplan. Govinda är ett av namnen på Gud och betyder ”den som älskar/beskyddar kor.

Nu sitter vi här och kan inte riktigt se oss mätta på sötnosarna – dom ser verkligen ut som hälsan själv och får mig än mer tänka att jag behöver den här hälsoresan!

Vi njuter av dagen i Stockholm med ett kort besök på Nationalmuseum . Eftersom Max, ritas kille är från Dalarna har vi numera extra Dalarna-medvetande. Carl Larsson, har målat stora fresker, med Svensk historia bl.a. Gustav Vasa.
Carl Larsson bosatte sig i Dalarna, på Sunborn och Gustav Vasa var en skidåkande Dalmas, sedmera kung.
Det är stooora väggmålningar. Vi imponeras.

Jag fantiserar lite över hur Max skulle se ut i Dalaklippning. Men glömmer bort det när jag förnöjt får se min Bruno Matsson fåtölj som utställningsobjekt.

Jag hade glömt hur mycket roligt och spännande det fanns att uppleva på Nationalmuseet. Sen fick vi en påminnelse hur mycket det finns att uppleva….

Av konst, bara genom att åka tunnelbana.