Kategoriarkiv: familjen

Angel

Publicerad den av

0

Angel är vår katt… fast hon skulle nog uttrycka det tvärt om, att vi är hennes…. ja…. betjänter kanske?

Det här, när hon slänger sej på mattan betyder ”OK, nu kan ni få lov att klappa mej”

Nu är det ju så att hon äter ett och annat mindre lämpligt (fåglar antagligen) så nu är det projekt ”få ordning på Angels mage” som gäller.

”Det luktar ju gott! Det luktar choklad” säger Rurik

Det krävs inpackning ni handduk för att klara av att ge henne det, vet inte om hon är så förtjust i choklad.  Men det är spännande att notera, att trots ögon stora som tefat och trots klorna ut, så är det HON som kommer och ber om sin medicin.

Jag tror  hon kan Svenska för jag talade om för henne att det blir medicin morgon och kväll och hon kommer lydigt och påstridigt, både jamar och håller oss under uppsikt tills hon har fått den. visst är det sött!  -och underligt. Eller logiskt. Både människor och djur blir efter hur man behandlar dem.

Den här damen har blivit väldigt mycket fotograferad sen hon var lite. Så är hon behandlad.

hon är ju en ädel katt, en Helig Birma. Vit luddig med blå ögon. Mörkt på huvud och tassar. Rasen har stora tassar och stora ögon, det gör att den har lite ”baby-face” det är lite kattunge över henne, trots sina nio år. Hon var Ritas favoritmodell när hon började fotografera.  Det sitter i.

Det här var vår ursäkt att få visa våra nya fina bilder på henne. Håll nu tummarna för en frisk mage!

Ella

Publicerad den av

0

Jag har tre döttrar.

Mitt under den spännande Konstrundan fyllde Ella år.

Nu var det rätt längesedan hon åt den här gröna marsipantårtan (hemmagjord prinsesstårta, mums!)

Vi firade ofta Ella med att åka till Tivoli i Köpenhamn. Men ett riktigt kalas är nog ändå det bästa!

Klä ut sej och vara fin var en stor njutning.

Så Ella växte upp och flyttade till London.

Där har hon Mod-Ellat en del. det tycker vi andra är jätte glamoröst.

Nu fyller hon 24 år! hurra, Hurra, HURRAA!

En alldeles speciell Dag

Publicerad den av

1

Idag är en speciell dag. Förra året gick Rita sista året på gymnasiet och hade sin redovisning den här dagen, tillsammans med Annie, på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Det var så fantastiskt så det vill jag som en, fortfarande, hänförd mamma berätta om idag.

Rita skulle rita(!) sy och göra en modeshow. Det skulle vara med stil. Det hade hon bestämt. Så utan varken mönster eller utbildning körde hon igång med papper , tyg och sax. En och annan diskusion fick jag vara med på, men det var det lilla. Det här kom ur Ritas egen förmåga att vara kreativ och praktisk.

Dagarna innan modeshowen åkte jag ner till BÅstad för att kunna vara behjälplig, läs slav. Klippa trådar från sömmarna och andra intelligensbefriade uppgifter.

Ärligt talat var det skönt att bara sitta där, tyst och lyssna på allt. Ella kom och provade om den svarta klänningen passade…  Jenny kom med nån kommentar.

Så var den stora dagen och vi fyllde bilden. Bokstavligen. Till brädden. Alla modeshower med självaktning har en brud. Så brudklänningen var självklar. Men den tog plats.

60 meter (!!) tyg gick åt till klänningen.  Det är en stor sak bara att hålla redan på allt tyg!  Sen behöver man en snäll förstående pappa också, som är villig att sponsra och som inte gnäller när det är tyg överallt.  Ärligt talat kan jag tycka att sy en brudklänning hade räckt för att vara ett projektarbete. Men, nej, det blev sammanlagt 36 sydda plagg i egen design.
Förlåt Annie, ni var två som hade showen, men detta blir ändå en hyllning till dotter Ritas insats. Här är den uppbyggda catwalken.

Bakom cenen var det fullt av liv.  Det är intensivt med en sån här visning. alla måste veta precis vad som gäller!

Sen släktes ljuset, musiken dunkade på och strålkastarna lyste. Hett och intensivt som bara lämnade oss med hakorna vid knäna.

Den här bilden är från repetionen, under föreställningen filmade jag.

Så avslutningen får bli från katalogen, där Rita står i den ”Lilla Röda”.
Eftersom jag själv har erfarenhet av utbrändhet måste jag säga att jag är glad att veta att den här unga damen förutom att hon är demonisk vid symaskinen även är duktig på att SLAPPA, för när man andas in, behöver man sen andas ut…

En mästare

Publicerad den av

0

titta på den här! Det här är vår lärare. mästaren i att ta det lugnt, att kunna njuta och hämningslöst ta emot.

Grisen är en katt och heter Angel. Du som har följ vår Blogg har mött henne förr. Hon ser till att det blir stopp i aktiviteten och att vi gör viktiga saker istället för att snurra omkring.

OK man kan ju tycka att katten är egoistisk som vill ha så mycket odelad uppmärksamhet. Men om jag är odelat egoistisk tillbaka så kan man ju tänka, hur nyttigt är det att sätta sej ner en stund?  ( väldigt nyttigt) Att sitta med händerna i, och uppleva en mjuk gosig päls? ( ja,ja stimulerar nervsystemet och lycklighormonerna) att bry sej för någon utanför sej själv? ( expanderar hjärtat varje gång vi kärleksfullt bryr oss).
Så vem är det som är egoistisk?

Angel är en Helig Birma, en blåögd fluffig varelse. att det lilla djuret producerar mycket hår, har vi skrivit om innan. Det har vi tovat en dyna av. Så här års när hon byter päls har hon verkligen mer hår än vad som är nyttigt för henne. Trots daglig kamning så får vi klippa tovor av henne.

Vår  läromäster visar hur man njuter; inte ligger hon och tänker på sorken som hon inte fångade igår eller om hon vad som ska hända idag. Hon är bara NU. I det stora nuet utan störande tankar blir istället all beröring total. alla upplevelser upplevs fullt ut med njutning i alla nyanser.

Det är bara att se och lära. Och eftersom allt är ett… så är det inte så stor skillnad på den klappade och den som klappar. vi njuter bägge två!

Kropps – Konst – Siri

Publicerad den av

1

Siri är på besök.  min äldsta dotter. Hon är så konstnärlig så man vill dra  hennes i kläder! Kom igen, visa bilderna!

Du kan väl visa den första,  men , kolla…… handen! En spiral!
– Sen kan du kolla bakom Siri, på första bilden… visst är det gulligt. ser du min tavla med den stora kosmiska spiralen? Vi är lite spiral – besatta bägge två.

Den är bland  de första. En linje-lek som ofta kommer ur hennes penna. Symbolen för allt och inget.

Den allra första, en Ängel – ond eller god? Hm

Vaden  bär allkemitecknen för vatten och Jord. Vatten överst och Jordtecknet det undre.

Andra vaden har en av de figurer som dyker upp på hennes bilder när hon målar, Det heter Otto och är den senast gjorda. Inte klar än.

Aha, vad sticker fram under tröjan där bak?

Den här är också gjord i San FRansisco.

Ja, nu har vi snart gått över hela kroppen, här är ännu en typisk Siri – figur – katten

Handlederna får vi inte glömma….

Gjort i  SanFransisco har gjord de här med,  Pi -tecknet och det som kommer ur flaskorna är  Eld och den andra Luft…

Mest ont? antagligen att tatuera fingertopparna. Känsligt ställe… På Polynesien tatuerar man fingertopparna som beskydd mot sjukdommar. Det var ignet som Siri visste när hon gjorde det, inte medvetet i alla fall.

Ja det var rapport från ett levande konstverk – som fortsätter att leva sitt liv på kroppen. Siri har planer för fler figurer ur sin egen bildvärld. En grön figur, och ännu en grönis med långa ben ur den här bilden.  Tack Siri, blir det mat nu?

när går Mamma-Ränderna ur?

Publicerad den av

2

Dom är otroliga de där mamma-generna. Jag kommer ihåg vilken total grej det var att hålla sitt första barn i famnen! Det går verkligen inte att beskriva. Där lyckades verkligen naturen, som en inre lyckoexplosion. Med den kom förmågan att gå genom eld och vatten för det lilla knytet.

Lite värre är det när det där lilla knytet plötsligt är 20 år.  En ung kvinna som klarar sej galant på egna ben.Det är jag ju fullt medveten om .
Skönt att veta, att hon klarar sej, ja, alla de tre knytena jag hållit i famnen klarar sej fantastiskt bra.  (puss puss puss).

Så händer något oväntat: http://ritaroslin.com/2012/03/06/stackars-lilla-rita/

Rita är min BloggDrottning. Fullt med vardags mys. Men ett sånt här inlägg….  det tar sej in i generna, och ut kommer Den All-Om-Fattande MODERN.

Vad händer med Rita?  Nu måste jag genast ta på mej fixar-förklädet!  Så ringer jag det där samtalet, och jag säger allt det där som jag sagt 100 000 gånger. Jag tror att alla mina barn hör inom sej min röst när de blir sjuka. ” Tänk nu på vad du äter… Bort med mjöl o mjölk, ät färsk frukt , drick ordentligt… Massera fötterna, speciellt runt tårna… sov allt vad du kan… va, ska du jobba imorgon, jaha, e det så bra? Ta inte ut dej…”

Jag lyckas få ur mig alla goda råd i en enda mening. Det är inte förrän jag drar efter andan som jag inser att jag redan sagt allt detta, hur många gånger som helst.
”Nu är jag nog lite väl Mammig?”
”Ja, faktiskt” säger min dotter, hon låter mjuk och konstaterande på rösten. Vi suckar bägge två. Jag känner igen min mor och mormor och frågan är, om de, som mammor, kan låta bli  att ösa all sin välvilja i stora portioner över sina (vuxna) knyten.

Ruriks mamma

Publicerad den av

2

Ikväll har vi varit på födelsekalas.

20120227-222142.jpg
Vi avsluta kvällen med att titta på foton. Spännande att följa hur livet tecknar sej i våra kroppar och ansikten. En ung mamma-Anny.

20120227-222435.jpg
Många tårtor och chokladaskar senare…


En rar liten 86 åring. Full av liv. Som gör yoga varje dag… Är vegetarian… Äter inte socker (tårtan är till gästerna)… Och älskar sin familj.


Och är älskad av oss alla. Kram.