whats App!

Publicerad den 6 maj, 2013 av gangaochrurik

Rita har gjort en stor social insatts! det ska hon ha tack för. en familj som är rejält utspridd. Borghamn, Malmö, London, Stockholm.

”Whats app” är en app för mobilen som fungerar ungefär som sms. Rita gjorde en grupp av alla döttrarna och mig, Mammi. Så, när livet är tråkigt så slänger man ut nån kommentar i gruppen. nästan alltid är det någon som kan svara, kanske alla. Galet roligt blir det med en gång.
Utmattad av fniss och upprymdhet ska jag nu åter ta mig an…. konstrunde-förberedelserna… skriva små lappar… att sätta vid tavlorna…. ja, så e det… man kan inte bara sitta och skriva sms till sina barn hela tiden… det får ju vara lite ordning och reda oxå!!

Annys dag

Publicerad den 3 maj, 2013 av gangaochrurik

Det här var Annys dag. en vacker ceremoni i Ljusets kapell i Vadstena.

Annys flicknamn var Wäppling, som betyder klöver på fornsvenska. Nu var vi samlade, alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive. Även om allt är i enkelhet så är det ändå rörande och se all den kärlek, alla trådar som bildas runt en människa.

Det var som en personlig hälsning från Anny, som hela sitt liv samlat fyrklöver, att det låg ett till oss var vid bordet.

Angel

Publicerad den 29 april, 2013 av gangaochrurik

Idag är det Angels dag! hon är en fin dam… och en fin dam bajsar i låda!

Så, vi städar, kattlådan åker ut. tycker faktiskt det ser ut som hon njuter väldigt mycket av att få sitta ute i solen och friskluften och göra stort i sin låda. Kan inte kattrackarn gå ut och sätta sig i rabatten?? Nä, fina damer bajsar inte i rabatten, så är det.
Eftersom hon ofta är dålig i magen, så fostrar vi inte henne för hårt, hon får ha sin sandlåda. Hon var ju innekatt hela sitt första år och sandlåda är liksom mest naturligt för damen. För vår del betyder det en massa extra arbete och utgifter, kattsanden yr åt alla håll när det krafsas – men vi har i alla fall koll på hur hennes mage är…

Magen är inte bra, så idag for vi till vår veterinär i Motala. Åka bil är otrevligt, så då bajsar vi lite av ren nervositet. Så där sitter vi i bilen, inlindade i ofräscha odörer! Men nu är vi framme och väntar på farbror veterinär.

Lite tveksam blir jag dock då det gäller de andra besökarna i väntrummet. dom känns så… aggressiva..
Snart är det vår tur. Vi ska prova ett foder ett specialfoder, testa om det är som hon är allergisk. Så for hon en cortisonspruta i nacken. Känns lite märkligt att åka till veterinären och ge katten mediciner som jag själv skulle vägrat. Cortison är ju verkligen inget att leka med! Men jag vet för lite om kattsjukvård och förlitar mig på att det ska bli bra.

Hem kommer vi utan nya olyckor. hon till och med ligger ned och är tyst medan vi kör. Väl hemma, gör hon precis som veterinären förutspått. hungrig som en litet varg tömmer hon skålarna… och vill ha mer. Nu har vi en mätt och sovande katt, vi får väl kolla i kattlådan imorgon, så vet vi om kuren hjälper.

serie-staffetten

Publicerad den 21 april, 2013 av gangaochrurik

Ahhh! jag har en nu skrivare -med scanner som fungerar! Härmed blir det mer inbördes familjeskämt. Seriestaffetten fortsätter! De ritades med stor dos humor, med syster som huvudperson. Först ut:

Rita, Skickar ut Ella på SKATTjakt. Det blir en sida av den historien -den slutar liksom mitt i….. men vi bjuder på den ialla fall:

Jag älskar barns, inte bara mina egnas, bildspråk. Bara kolla den glada prinsessan längst upp i Ritas serie. Med armarna uppåt, klänningen svajar och livet leker!! eller det rosa slottet!
Ella bidrar med en serie som blev (nästan) klar. Ella är några år äldre med ett mer putsat bildspråk, vass i detaljerna. vi läste den många gånger tillsammans och skrek av skratt! Så roliga tyckte vi den var.

Kanske är det lite svårt att läsa den handskrivna texten… Du får njuta av det som du kan läsa ur bilderna iså fall.
Kan tala om att här njuter Ella av att ge Rita rollen som dum och naiv prinsessa… som oskyldigt fikar med häxan som äter prinsessor, hon får veta att hon ska få en resa av häxan… och den biljetten ligger sedan vid sängen när hon vaknar upp.
Men kronjuvelen i denna serie är näst sista bilden, en nymornad Rita, som ännu inte drabbats av tonårens fåfänga utan var precis så brutalt naturlig som på bilden!!
Mycket tid är lagda på bilderna… mycket detaljer… hur orkade hon? -vi hade ingen TV (tänk så mycket tid en TV slukar!)

Önskar att jag hade nån passande bild från Siri, den äldsta dottern, men hon hade flyttat då de här teckningsduellerna duellerna infann sig. Siri var mer för film på den tiden.
Fast det har hon tagit igen på senare år.

socker!

Publicerad den 20 april, 2013 av gangaochrurik

När Ella var här hittade vi en låda fylld med skatter….
Bla fanns det serier som vi ritade till varandra en gång i tiden. Så nu måste jag bara visa lite av familjens interna skämt nivå, eller vad man ska kalla det.
Jag tror jag börjar med min serie, för annars ser den så tråkig ut. nu har ni inget att jämföra med.
Året är 2005, jag bor på Köpmansgatan i Båstad, men mina två tonårsdöttrar. Så, överhurtig som mammor kan bli när deras barn degar ihop i helgkoma, försöker jag mig på att aktivera dem med en promenad.
Vad vi inte visste var att stormen GUDRUN hade anlänt…

True story om hur socker styrde vår familj (gäller kansk än?)

Si och Så

Publicerad den 11 april, 2013 av gangaochrurik

Ursäkta att jag är lite ojämn med att posta inlägg.
Idag är det torsdag och jag är på väg ut i min tystnad ( jag brukar sitta i ateljén och meditera….)
Jag märker att jag är lite småirriterad, därför en del av mig vill skriva mer, ännu öppnare. Men, jag är ju ett, onödigt, utdraget fall för försäkringskassan. Det har jag ju skrivit om innan.

Oavsett om jag väljer att kalla mig sjuk eller ger det något annat namn, så är sanningen den att jag behöver mycket både tid och rymd runt det jag gör. annars fungerar varken jag eller kroppen. Ja, läser du tidningen, så vet du ungefär hur försäkringskassans maskineri fungerar. Man utreds och utreds och utreds…
Allting är till ens eget bästa heter det. Så det är väl till ens eget bästa att allt ska vridas och vändas, ett varv till och ett till, alltid ska något mer provas eller utredas.Allt, som hela tiden bygger upp känslan av att vara misstänkligjord. Allt medan tiden, ännu en faktor i vårt nya sjukförsäkringssystem tickar på.

Ganska intressant är att sjukpengen är så låg… annars är man kanske lat och försöker låta bli att arbeta??
Det är så svårt att hitta lösningar för att förbättra sitt mående – och det är sällan som svaren är genom sjukvården. Alltså, ska man/jag må bättre, måste jag forska själv, och betala själv. Ibland har jag tänkt att man borde ha dubbel lön när man är sjuk, för att ha råd med behandlingar. Systemet borde absolut vara annorlunda för hur man ger bidrag till vård. Vi har ju skolpeng? En Vårdpeng skulle vara bättre, så att man kunde välja ett alternativ som passar! Vården är så himmla rädd om sitt kvasi-vetenskapliga-intryck! Ändå vet man att minst 30% av allt tillfrisknande är ren placebo-effekt! Det är en helt fantastisk insikt. Det är verkligen vi själva som läker oss – vi behöver ha en hjälp där vi är trygga, ser oss sedda. För en del är det kanske läkare i vita rockar -men för andra kan det lika gärna vara en insikt om tidigare liv eller massage eller frekvensmedicin eller färgterapi eller ett gott samtal…

Varför är vi så rädda för den enskilda människans val i detta fallet?

Ja, en liten utvikning, men, jag vet i alla fall inte hur många år jag nu har varit i process för att få deltid förtidspensionering! Allt vägs på guldvåg, varje ord är viktig. Just nu är det i Länsrätten, där har det legat ett halvår. Känner att jag bromsar mig en del här på bloggen eftersom det är offentligt. Dom har sin egen logik när de vänder på paragrafer… och ord.
Så, ibland är jag tystare än jag vill.

Annys bortgång gör oss också lite tysta. Även när det är en gammal människa och det på så sätt finns med, som helt naturlig utgång, så ser jag att det påverkar och förändrar något, även rent fysisk.
Vi tar det lite lugnt -och det känns ju konstigt, eftersom det är konstrunda här, för oss om en månad.
snart ska jag lägga ut två nya flikar på bloggen. En om Rurik och en om mig. Känns som det kan vara bra för konstrunde-nyfikna som kommer in och tittar på vår blogg.

födelsedagskort

Publicerad den 8 april, 2013 av gangaochrurik

Ella och jag hittade en nostalgilåda. Eftersom det är min födelsedag, så tycker jag att den här passar:

Ett Ella-kort, hur gammalt? vet ej,från 2004 eller 2005, av längden på mina dreads är det nog från 2005.
Rita hade gjort en specialtidning.

En sedeslärande historia om att man ska vara snäll med mamma – annars går det illa! Med en fantastisk knorr på slutet där det går bra för alla döttrarna, dom blir stenrika allihopa, köper ett lyxställe i solen och bygger ett tempel på taket där mamma kan sitta och meditera hela dagarna. Snällt va!

Jag ska bara….

Publicerad den 7 april, 2013 av gangaochrurik

Vi är väldigt fokuserade. Idag har vi satt fram ett stilleben.

Men Oj, vad det tar på krafterna!!

”jag ska bara…” sa jag, och la mig ner på sängen…. när jag väl kom upp: ”jag ska bara…” sa Ella .
Vila måste man.

sitta ute

Publicerad den 5 april, 2013 av gangaochrurik

Våra kycklinggula IKEAstolar har härmed intagit trädgården.

Hmm måla, vinklar och vrår… vi värmer upp

Vi förflyttar oss genom trädgården, runt huset

Det är skönt att måla ute… tills man fryser

Vi känner oss duktiga när vi är klara

Det är kväll. Långa spännande skuggor. Vi smyger iväg i buskarna och smygtittar på tranor. De kycklingsgula stolarna står tysta kvar.

Påsk – suck

Publicerad den 1 april, 2013 av gangaochrurik

solen skiner och det är Påsk. Hopp om livet!

Egentligen håller jag på med att skriva ett inlägg om hur det var att vara i tystnad, de där tio dagarna. Fast, det går inte så bra. Det inlägget får komma senare. Jag är under kyskåps attack! Det började så fint, vi var så lyckliga när vi fick in vårt skåp. Vad hände??

köket4

Ja, så såg det ut då. glada miner.
Men jag kan tala om, vårt kylskåp är inte i tystnad! Det är skillnad på ljud och ljud. Speciellt monotona ljud, på hög frekvens är rent tortyr! Det är inte så enkelt att man bara kan tala om decibel.
Nu hör till saken att jag är extremt ljudkänslig. Men jag är inte den enda i Sverige. ”Gnällkärringen i trappan” är väl nästan ett begrepp. Jag har med åren fått en medkännande attityd till de där gnällkärringarna. Vad händer med kvinnor när de kommer över klimakteriet? Jag tror det kvinnliga hormonsystemet är där och ställer till det.
När jag var på behandling i Indien fick jag veta att de ansåg att ljudkänslighet och obalans på köldkörteln hörde ihop!

Sjäv märker jag att min ljudkänslighet – som jag alltid haft, med åren blivit värre. Och hur förklarar man att ljudet från en fläkt gör en galen? Att man faktiskt inte kan vänja sig. Tvärtom…. när jag försökt stålsätta mig, så har jag istället blivit ännu mer känslig!

Det står ett annat litet kylskåp i köket -nu står jag inte ut med det ljudet iheller!! Det känns verkligen som det är hörselnerverna som blir infekterade och nu är jag inte lätt att ha med att göra. -nu gäller det mig eller kylskåpet!…Vilken tur att Rurik valde mig.

Nu står kylvarorna på trappen. Plötsligt är vi glada att det är så kyligt ute.
Kylskåpet som var så exakt i mått att det nästan var med skohorn för att få det att passa… nu är det utlirkat ur hålet och vi funderar… vad är bästa lösningen?
Borra hål i väggen och sätta kompressorn på utsidan av huset? (perforera det gamla huset är inte så kul) Byta kylskåp? (det finns inte så många som är så smala) Eftersom frysen är den del som låter mest funderar vi nu på alternativa placeringar av en separat frys istället ( fast det är ett litet hus)

Ändå, mitt i alla dessa kylslagna funderingar, så är det ändå något annat som tar uppmärksamheten.

En kär vän. Ruriks mamma. Är inlagd på sjukhus. Hur det går med det, kan vi ana. Men det är en annan historia.