Onda Ögat

Jag ger onda ögat till myrorna i växthuset!

Du kanske tycker att dom ser oskyldiga ut. En myra gör ju ingen skada. Nä, men dom är sällan en, -dom är många och envisa!

När det sen gäller mina Persikor – då är det krig. Då är det slut med friden. Dom små myrorna har nämligen små kor som heter sköldlöss! Dom planterar dom ut och pysslar med.

Sköldlöss är verkligen vidrigt, dom sitter stilla som vårtor och bara suger. Så producerar de något kletigt, säkert socker eftersom myrorna blir till sej!
Vi har ju tänkt oss en giftfri odling så då blir man ju lätt panikslagen. För dom är envisa! Trots allt är vi vid ganska gott mod.
När det är panik i trädgården – då ringer jag hem, till mor och far. Mina föräldrar är trädgårdsmästare, de vet det mesta, men om sköldlöss… där var det stopp. Men Universum ingrep, när far satt och väntade hos tandläkarn så bläddra han i en bok om citroner….

Ett gammalt recept  från citronodlingar i  Amerika rekommenderar följande:
1dl Atamon ( konserveringsmedel som mest består av natriumbensoat)
1 dl såpa
5 dl vatten

Jag lovar, detta är en häxbryggd. Den är stark.  Är man för hetsig så dödar man löven också.  det är ju inte så smart.  Mulet väder är bäst vid sprayning.
Persikoträdets löv är fortfarande nyutslagna så vi vågar inte spraya än. Det blir att borsta med tandborste på sköldlöss fulingarna. Om nån vecka sprayar jag direkt på grenen, då klarar löven av det.

Myrorna, som tycker dom bor i paradiset…. vänta bara, jag vet, ni tycker inte i heller om såpa med atamon!

En mästare

titta på den här! Det här är vår lärare. mästaren i att ta det lugnt, att kunna njuta och hämningslöst ta emot.

Grisen är en katt och heter Angel. Du som har följ vår Blogg har mött henne förr. Hon ser till att det blir stopp i aktiviteten och att vi gör viktiga saker istället för att snurra omkring.

OK man kan ju tycka att katten är egoistisk som vill ha så mycket odelad uppmärksamhet. Men om jag är odelat egoistisk tillbaka så kan man ju tänka, hur nyttigt är det att sätta sej ner en stund?  ( väldigt nyttigt) Att sitta med händerna i, och uppleva en mjuk gosig päls? ( ja,ja stimulerar nervsystemet och lycklighormonerna) att bry sej för någon utanför sej själv? ( expanderar hjärtat varje gång vi kärleksfullt bryr oss).
Så vem är det som är egoistisk?

Angel är en Helig Birma, en blåögd fluffig varelse. att det lilla djuret producerar mycket hår, har vi skrivit om innan. Det har vi tovat en dyna av. Så här års när hon byter päls har hon verkligen mer hår än vad som är nyttigt för henne. Trots daglig kamning så får vi klippa tovor av henne.

Vår  läromäster visar hur man njuter; inte ligger hon och tänker på sorken som hon inte fångade igår eller om hon vad som ska hända idag. Hon är bara NU. I det stora nuet utan störande tankar blir istället all beröring total. alla upplevelser upplevs fullt ut med njutning i alla nyanser.

Det är bara att se och lära. Och eftersom allt är ett… så är det inte så stor skillnad på den klappade och den som klappar. vi njuter bägge två!

Tupp eller Svan?

Det är Bonadsmåleri som är på gång i vår atelje.  En Tuppa – målning ska det bli. ”jaha, det låter ju kul – men vad är det?”  En traditionell bild, med konstnärlig frihet.

Rurik har skissat på sin bild, en frodig grönska med allmogeblommor med en svan längst upp. ”Det brukar vara en tupp, men vi bor ju vid Tåkern, så det är klart att det ska vara en svan.”

Det är äggolje tempera, färgen blandas i skålar och målas  i ytor och de blandas sällan sins emellan.

Det var mörkt i stugorna så man jobbade med stora kontraster för att det skulle synas. Rurik drar på med kromoxid grön och en cinoberrött. Bilden  är i  ett hög – smalt format, som det brukar vara . En hög bild.

Jag ber Rurik berätta lite och får veta att Tuppa – målningen var en vanlig bild i det Sydlänska Bonadsmåleriet. Tuppen i toppen, antagligen en symbol för beskydd en gång.

I en liten, sliten bok hittar vi en gammal Tuppa -målning.  Ser du tuppen längst upp. Han ser lite förskrämd ut, tycker jag.
Vi får se hur färgerna dansar iväg på Ruriks bonad…

Grön kreativitet, Grön Saffrans Buddha

Minns du den gröna bollen? fylld med saffransgott, rullad i vetegräs och lakrits? Nu har den fått ett namn; Grön Saffrans Buddha!
Inte nog med det, det har blivit ett recept! Stundens improvisation är fångad mått-stock! Varsågoda!

RECEPT, GRÖN SAFFRANS BUDDHA

ca 10 bollar
1 1/2 dl Cashewnötter
1 1/2 dl mandel
3/4 dl muskovadosocker
1/2 dl rismjöl ( att dryga ut med)
1/2 snapsglas med en god konjak
en nypa saffran
1 1/2 msk kokosfett

ca 1 msk vetegräs, pulver
1 tsk lakritsrot, pulver
Stöt i mortel eller kör i mixer; mandel, cashewnötter och socker.
Häll i rismjöl och rör om. Rismjölet är med för att dryga ut. Det är ju onekligen exklusiva, dyra ingredienser i receptet så vi tog i rismjöl för att ge mer volym – kan alltså både uteslutas och utökas, efter behov.
Rör ut saffran i konjaken och häll sedan i allt i bunken. Rör ner kokosfettet.
rör runt och rulla bollar
rör ihop vetegräs och lakritsrots pulver och rulla bollarna gröna och fina.

Lycka från Saffrans Buddha

Buddha sa, allt är lidande. Han borde veta. Han var född till Prins och hade allt man någonsin kan önska av denna världen.  Trygghet, kärlek och glädje…
Bhagavan, en nu levande mästare i Indien lägger till, ”summan av allt lidande är konstant”. Han delar in lidande i tre grupper; fysiskt, psykiskt och existensiellt. fysiskt lidande är det lättaste (förlåt alla som har ont)  Psykiskt lidande är värre, därför ”skapar ” vi hellre sjukdomar och olyckor än är kvar i psykiskt lidande.
Värst av allt lidande är den existensiella. Det var den Buddha råkade ut för. Han hade allt. Hans Pappa beskyddade honom från allt, han var kung så han kunde det. Men vad hände? Något kröp sakta över honom…Ka -Bom det blev 100% av totalt existentiellt lidande.  Det var detta lidande som drev Buddha till att sluta äta, sätta sej under ett Banyanträd och steg för steg ta sej ut på den längsta och mest uppfriskande resa en mänsklig varelse kan göra. Upplysning. Vad hände med lidandet? Transformerat.
Så kan det gå när man äter för gott!

Stilla Flöde

Det brukar vara torsdagar…

Min dag av stilla utflöde. Det blev idag, fredag. Vanligtvis är det torsdagar, men det passade bättre såhär.
Som en långsam utandning…  och precis som vattnet, vad än som kommer upp, blir det omfamnat, men inte uppdämt, låter mitt focus bara stilla röra sej inåt vad än händer.  Jag är så tacksam för de här dagarna.

Rosor på Kol-bädd

Nu blir det hela historien om pottan, och våra fina rosor ; var så god;    Jag fick Rosor i födelsedags present. Dom ska få växa i en  Kol – Bädd. Det kallas för Permakultur. Det här har vi inte gjort förr så nu får vi vara grundliga. Det börjar med en POTTA!  får jag presentera; Min älskling.

Detta är är Sveriges bästa potta, den har jag länge velat blogga. Jag fick den av en vän (hej Marion!) hon berättade att de brukar ta sin Folkvagnsbuss och köra iväg på äventyr. Då sover de i bussen, en sån här potta var lösningen på de problem som uppstår när man sover i bil, mitt i Stockholm. Den heter Pipinette, säljs på apoteket. Snygg färg, snygg design och perfekt ergonomisk för en kvinna – man kan till och med stå upp och kissa! Hurra! Spring till Apoteket om du vill ha din egen potta!
Urin är alltså hårdvaluta i blomsterrabatten ( känner mig mer tveksam bland grönsakerna, då tar jag hellre hästgödsel, men det är en annan historia)     Förutom näring i sej  så behövs något som är extremt bra på att hålla näringen och utveckla den…

Grillkol. Så nu gör vi en permakultur eller KOL-bädd till våra nya rosor.Det blir grillkol i en stor spann, sen häller vi på… du – vet – vad.
Inspiratör till det för oss nya sättet att sätta rosor kommer från vår resa genom Hälsingland vi gjorde förra hösten. då sov vi över på ett underbart vandrarhem som även var undervisning och inspirationscentrum för Hållbar Livsstil.

Nu bara vi måste prova själva och mina födelsedagsrosor blir testpiloter. Rosorna vi sätter heter Astrid Lindgren, dom blir stora, höga och blommar hela sommarn fram till frosten med fina rosa blommor.

Ett djupt hål där rosen ska stå och där i botten hivar vi i den med urin genomdränkta grillkolen. Vi lägger i lite jord och därefter ner med rosen och jord runt rötterna.

Snart klart.  Lite mer jord på bara. Verkar nästan för enkelt. Mycket frestande att bättra på med hästgödsel också, men vi lät bli. Ja, lilla potta, nu har du fått hjälpa till i trädgårdsskötseln.

Kropps – Konst – Siri

Siri är på besök.  min äldsta dotter. Hon är så konstnärlig så man vill dra  hennes i kläder! Kom igen, visa bilderna!

Du kan väl visa den första,  men , kolla…… handen! En spiral!
– Sen kan du kolla bakom Siri, på första bilden… visst är det gulligt. ser du min tavla med den stora kosmiska spiralen? Vi är lite spiral – besatta bägge två.

Den är bland  de första. En linje-lek som ofta kommer ur hennes penna. Symbolen för allt och inget.

Den allra första, en Ängel – ond eller god? Hm

Vaden  bär allkemitecknen för vatten och Jord. Vatten överst och Jordtecknet det undre.

Andra vaden har en av de figurer som dyker upp på hennes bilder när hon målar, Det heter Otto och är den senast gjorda. Inte klar än.

Aha, vad sticker fram under tröjan där bak?

Den här är också gjord i San FRansisco.

Ja, nu har vi snart gått över hela kroppen, här är ännu en typisk Siri – figur – katten

Handlederna får vi inte glömma….

Gjort i  SanFransisco har gjord de här med,  Pi -tecknet och det som kommer ur flaskorna är  Eld och den andra Luft…

Mest ont? antagligen att tatuera fingertopparna. Känsligt ställe… På Polynesien tatuerar man fingertopparna som beskydd mot sjukdommar. Det var ignet som Siri visste när hon gjorde det, inte medvetet i alla fall.

Ja det var rapport från ett levande konstverk – som fortsätter att leva sitt liv på kroppen. Siri har planer för fler figurer ur sin egen bildvärld. En grön figur, och ännu en grönis med långa ben ur den här bilden.  Tack Siri, blir det mat nu?

Champange eller…

Detta inlägg handlar om permakultur.  Men  eftersom det sammanfaller med 2000 – besöks strecket på vår blogg, så är ju frågan; Champange eller…

Ja, jag vill inte skriva ordet. Men  Permakultur kräver näring och det får man  tex från det som finns i en potta. Detta är är Sveriges bästa potta, den har jag länge velat blogga. Jag fick den av en vän ( hej Marion!) hon berättade att de brukade ta sin Folkvagnsbuss och köra iväg på äventyr. Då sov de i bussen, en sån här potta var lösningen på de problem som uppstår när man sover i bil, mitt i Stockholm. Den heter Pipinette, säljs på apoteket. Snygg färg, snygg design och perfekt ergonomisk för en kvinna – man kan till och med stå upp och kissa! Hurra! Spring till Apoteket och köp din egen potta!
Förutom näring så behövs något som är extremt bra på att hålla näringen och utveckla den…

Grillkol. Så nu tänker vi göra permakultur eller KOL-bädd till våra nya rosor. Så det blir grillkol i en stor spann, sen häller vi på… du – vet – vad.

Hoppsan, nu är det yoga och vi har inte hunnit gräva hålen till rosorna! Du får helt enkelt vänta. fortsättning flöjer. Nu åker vi till stan några timmar. vi ses!

Grön kreativitet

Det var en bestämd Rurik som kom in i köket idag.

Något hade skapats där inne i huvudet under natten och nu skulle den ut! Bli verklighet!

Ingen tid att förlora.  Casewnötter, mandlar, hasselnötter, muskovadosocker, lite rismjöl…  i brist på mixer så blev det till att använda mortel.

Det ska bli en tjock deg…. honung, lite citron…. Rurik känner sej fram

Siri kommer imorgon, det är en fullgod anledning för nåt extra gott…. saffran

Konjak drar ut både färg och smak på bästa sätt ur Saffran, en liten nypa saffra… det räcker

Lite fett blir nog bra, kokosfett.
Vad hände sen? En grön Boll? hur gick det till?

En burk med pulvrisetat vetegräs – som Helhetshälsa säljer ( finns på hälsokosten) ….. blandat med lakrits – rots – pulver fick bli till mantel

”det här är ju rawfood” kommer jag på, Rurik tar ett bett

Visst var det Vår och Påsk känsla? Vilka färger!
Men jag lovar det är ingenting mot smaket. Helt underbar.
Ja, Siri, vi får väl se hur många som är kvar när du kommer!

Nu kommer vi till avdelning RECEPT. ”jamen, räcker det inte så” sa Rurik. ”Nja, för dej, om du ska laga något så räcker det nog med bara lite antydningar om vad som är i. Men vi andra, vi tycker om när det står deciliter och gram.” Ja, som ni förstår vi är nu i ett kritiskt skede…. ska Rurik forma den Gröna kreativiteten till ett recept som andra kan följa?  Förhoppningsvis. Men inte just nu….