Dags för rapport. Rurik springer ut med nya kameran medan jag sitter med bloggen.
Ett varv i trädgården idag presenteras härmed. hur är våren hos dig?
Hälsning från den småkalla, blyga våren vid Tåkern.
Författararkiv: gangaochrurik
de modiga
Man kan undra vem som är nervösast, den som får sprutan eller den som ger?
I 10 veckor har jag, två gånger i veckan fått B12 sprutor. Jag har aldrig haft någon synlig brist när jag tagit blodprov, men detta är läkarens tips. Den här utbrändheten som följer mig, ställer ju till det. Men vissa får lindring av B12, sa läkarn, och så var det!
Rurik ställde modigt upp på att lära sej ge spruta och jag har varit glad att slippa åka till distriktsköterskan två gånger i veckan. Idag tog vi sista sprutan. Den lilla virriga hönan som jag kan vara har faktiskt blivit lite lugnare, det var en bra kur.
Ruriks dag
Idag är det Ruriks dag! Fyra allmogeÄnglar välsignade Rurik på morgonen (fast du får bara se en idag, det måste ju finnas någon anledning att komma på konstrundan ), sen blev vi med kamera…
… och mittuppslaget i Länstidningen pryddes av Rurik. Det gillar vi.
Länstidningen är en stor spridare av God Kultur. Tidningens framsida bestod av Jan Davidsson, som är en annan medlem av Omkultur. Det är verkligen fin uppmärksamhet som vår konstrunda får!
Men vi tillåter oss att vara självcentrerade och konstaterar att Rurik har fått ett fint reportage. Man får veta vad som är viktigt: Konst och Trädgård.
…och att vi har öppet under Kristi Himmelsfärdshelgen. Torsdag till söndag. välkommen!
Dagens mest spännande Ögonblick
Här är det stor Dramatik.
Från Postens utlämningsstation i Vadstena Glider Rurik ut i lagom motvind så att rocken fladdrar. I sin famn bär han ett stort paket.
Det är som med det mesta i livet, mest luft. Men varsamt tar vi oss in i lådan. Någonstans där nere i botten finns en Baby från Scandinavian Foto.
Det har varit många diskussioner, speciellt med Ruriks bror, Didrik. Att välja en ny kamera i en värld av hur många olika kameror och märken som helst, är minsann en krävande uppgift. Jag älskar vår lilla Iphone, tar massor med bilder med den, men när det verkligen gäller allvar. När tex färgåtergivningen är viktig. Då hänger den inte med. Det har varit ett bekymmer. Men nu har vi en ny Baby, valet föll på Cannon G1X, puss puss puss.
Gult till maten
Även om vi inte kan skryta med strålande sol så lyser det av GULT. Det är spännande för det är verkligen en dominerande färg bland vårens blommor.
Just nu är vi omringade av fält med blommande raps. Man blir hypnotiserad! Men det lyser gult även i trädgården. Förr var jag hårdare mot maskrosor. Nu vet jag att de är två-åriga och utvecklar under den tiden långa rötter. För oss som har styv lerjord kan man helt enkelt välja att se dom som jordluckrare. När växten dör blir det luftkanaler i jorden…
Det är så klart en mening med att så mycket i naturen är gult på våren! Som Färgterapeut vet jag att gult ger glädje och hjälper oss att njuta av livet, det kan behövas efter en lång mörk vinter. Vidare stödjer den gula färgen levern och kroppens utrensningsprocesser. Oavsett om du vill eller inte, så vill din kropp göra en utrensning på våren. Färger påverkar oss mycket mer än vi tror, så ta in lite gult i ditt hus!
En brutal variant – som jag äääälskar, är att plocka maskrosblommor och ha dom i maten! Jag rostar lite solroskärnor och häller sedan i olivolja och fräser med curry en liten stund innan jag tar i en näve nyplockade maskrosor. Blommorna drar ihop sej under stekning med de är bittergoda och lite sega. Ibland toppar jag gröten med det, ibland är det salladen som får sej en topping av det. Om man toppar en fruktsallad eller den något söta gröten med maskrosorna, så är det gott med svart salt som har en speciell lite svavlad smak.
Ja, så gick det till när ett irriterande ogräs plötsligt blev en åtråvärd gäst i trädgården!
MASKROS -CURRY -TOPPING
En handfull Maskrosor
1 msk solrosfrön
olja
1 tsk curry
salt, gärna svart sallt
Prickig stillhet
Torsdagen brukar jag dra mig tillbaka. Så även idag. Fast konstrundan är om en vecka så…. det är mycket som vill poppar runt i huvudet. Som små prickar…
Prickarna på bilden är av vördnad. Mitt i livet, i en trädgård, Tamil Nadu, Indien, har hotellägaren byggt ett altare. Gult med prickar bär på en kraft och intention som är äldre än självaste Hinduismen. Många tusen år med andra ord. En hyllning till allt det vackra inom oss, till den visdom som vilar och bara väntar på att vi ska stanna till och lyssna inåt.
Myra eller Höna och den Indiska myrstopparen.
Det är lite svårt att få ordning på oss efter gårdagen. I alla fall är det så med mig. jag önskar att jag vore en myra men jag irrar omkring som en liten höna. Våra myror har stora visioner och de jobbar enträget på att uppfylla dom!
Dom ääälskar växthuset. Såklart. Varmt och skyddat från myrätare djur, klart vi har byggt växthuset åt dom små myr-rackarna! Vi människor kan få vara där på nåder. Själv är jag övertygad om att de kan magi. Jag kan stå och titta på en gren och inte se en enda myra. ”jag vet att ni är där”, plötsligt syns dom. Jag har inget emot myror personligen, dom är jordens herrar. tveklöst. Om vi buntar ihop alla människor i en enda hög och sen gör likadant med allt annat levande på jorden – så är det myrornas hög som blir störst, och nån nytta gör dom säkert.Dom får gärna skrota runt i trädgården. Men när de flyttar upp löss i våra växter… där är gränsen!!
Myrstoppare, Bhaga
I Auroville, Indien såg jag det här fantastiska huset. Med bestämd men kärleksfull tvärstopp för små ivriga kolonisatörer. En vattenkanal runt hela huset! I Indien kan man se mitt på bordet se en tallrik med vatten och där, omringat med vatten ligger ännu ett fat, med söta kakor. Det är enda chansen för att få ha dom för sej själv.
Våra blomkrukor är ju fantastiska myrhus. Här använder vi numera samma Indiska list. En grund vattendam och däri ställer vi våra krukväxter.
Hos Bhaga, Auroville, Indien,i hennes vattenkanal simmar små fiskar omkring runt huset. väldigt gulligt.
Kulturell Motvikt
Nu måste vi jobba hårt för att få tillbaka glorian. Fyllda till brädden med pommes och ketchup tog vi oss till Vandalurum.
Det är inte jag som ligger med huvudet i ladan! Vi är på den nya konsthallen i Värnamo.
Det var bara en snabbis för vi ville lämna foldrar och affischer om vår konstrunda. Vi smygtittade lite…
Från den rostiga konsten på Vandalum till rostiga sagor på Two Faces.
vi är hos gamla vänner till Rurik. I en rostig värld mellan saga och verklighet.
Helt säker är man inte om man är i sagan om Ringen och det drar ihop sej till strid…
Nej, här är det bara Fridens Liljor som gäller när Micke svetsar. Med stark känsla för estetik skapar de inredningsdetaljer för trädgård och inne.
Sugen på att pussa en groda?
Nästa vecka har vi till försäljning. Eva plockar ihop: grodor, ödlor och pigrimssnäckor.
Max är Bäst!
Det var länge sedan vi bloggade mat, sa jag. Men det var ju inte det här sortens mat jag tänkte på!
Men så blev det! Och härmed är det beslutat! Max e bäst! Alla andra snabbmatsställens vegburgare är helt bedrövliga. Gratis te o kaffe. Sen är det så att Ritas pojkvän heter Max -så det är klockrent, Max e bäst.
Förfärligt mycket ketchup har vi stoppar i oss. Vi söver vårt snabbmats dåliga samvete med en överdos av antioxidanter. Det lär finnas hejdlösa mängder av dom i ketchup. Lyckopen heter av dom fantastiska antioxidanterna. Det hörs ju att man blir skitlycklig om man smaskar i sej ordentligt. Så nu har vi fyllt månadens behov!
Det här var väl ett otippat inlägg?
Vi vill ut!
Växterna gnyr i fönstret. Se så fint det är där ute! Vi vill uuut!
En fantastisk morgon. Världen ligger öppen!
Idag ska vi köra till Värnamo för att hämta vackra rostiga ting för trädgården. Att sälja till konstrundan.
gangaochrurik 