Våra maskrosor njuter stillsamt, men nog är det fart i trädgården! Solen lyser!

Våra kompostbäddar var förra året  kålpalats. Det (palatset)  har vi flyttat på. Lite extra gödsel på de gamla bäddarna och sen halmar vi. Så kånkar jag dit med en låda solrosor. Det är varm och stilla och jag petar undan halmen så det blir ett hål för varje planta.

när jag är klar med solrosorna planterar jag ut några pumpor. favoriterna Blue Hubbard. Det ska bli majs också.
I mitt inre ser jag framför mig hur allt blir som en mysig djungel. Med vajande majsvimplar, stolta solrosor och gigantiska pumpor som vältrar sig på marken!
trädgården är aldrig så fantastisk som innan verkligheten visar sig.  Men jag bestämmer mig för att verkligheten i år ska överträffa mina drömmar. Jag sjunger Moolamantrat för mina små skyddslingar och talar om för dom hur fantastiska de ska bli!

Det här är verkligen permakultur!! är min tanke. Alltså, egentligen vet jag inte så mycket om begreppet permakultur. Mer än att det är ett helhets-synsätt, där du är varsam och ser helheten i allt du gör, bla vid odling. Det brukar vara lösningar som förenklar, undfär som när jag lägger halm istället för att lägga tid på att dra ogräs.
Det är då som jag kommer ihåg, en för mig, ny vän. Anita, hon är trädgårdsarkitekt och jobbar mycket med permakultur . Vi pratade och funderade på om vi hade kunnat hålla en kurs tillsammans. Några dagar med permakulturutbidning, här, i vår trädgård. Där man varvade grävande och teori med mer kreativa, kanske målande pass.  Kanske mer kännande, inlyssnande på naturen, med nån form av meditiation? (Så här låter det när man börjar tona in på ett projekt, allt är lite vagt innan det tar verklig form)  Jag lagar mat, säger Rurik. vilken klippa!
Ja, nu har vi inte gått vidare med våra tankar, men är någon intresserad, så hör av er till oss. Då är det större chans att det blir verklighet. Det  bli aktuellt nästa vår, 2014, i såfall.

När jag står bland de nysatta pumporna ser jag hur  Shiva sträcker sig över grönskan.

Jag ser Rurik som tar de sista spadtagen i årets kålpalats.Det är ett stort jobb han har gjort med att sätta upp ställning och tält. där inne ska vår kål växa i lugn och ro -utan kålfjärilar.
Fatta hur mycket kål några små oskyldiga kållarver kan sätta i sig!! Men nu har de inte en chans! Under odlingssäsongen kan man kan se hur fjärilarna känner doften av kålen, de dansar mot väven och vill in. Men det blir inget av det!

En skulptur till, har vi fått i trädgården! Den andas humor och på sätt och vis kan man ju se den som en annan form av Shiva. Guden Shiva har  rykte om sig att brutalt omvandla allt, för att förädla till något bättre och förfinat.
En hyllning till både kokonst , andlighet och till grönsakslandet kanske?