Vi är ju väldigt förtjusta i vår trädgård. Den lever väldigt mycket sitt eget liv. visst, där är ordning och reda och till och med rabatter, men vi är inga som detaljstyr. Med åren är det kul att märka hur mycket växter promenerar runt själva. Plötsligt bara de finns på nya ställen. vissa breder ut sig alldeles kolossalt. vi accepterar det. vi till och med gillar de flesta ogräs och nässlorna plockar vi och gör grönsmothie av.
viss låter det idylliskt?

Men se, kaos lurar alltid bakom hörnet, och även det, är vackert, tills det inte är kul längre. vi försökte komma på, ge det ett namn, den där sortens odling vi håller på med. förra generationen skulle nog helt enkelt kalla det för att vi är slöa, det kanske vi är -men vi ääälskar kombinationen av rejäla skor, kartong och halm. Fast det känns ju rätt brutalt.

Steg 1 rädda det som ev ska räddas. Gräv upp.
Steg 2 trampa mer.
Steg 3 täck med kartong
Steg 4 på med halm (tycker det är vackert)
Steg 5 låt tiden ha sin gång
vi har inte bråttom. Det är bara stressande med allt som måste göras med en gång. Nu ligger jorden och lugnar ner sig. Ogräset tynar bort och när en nån månad, eller ett år senare tar tag i jorden med kratta och spade, är allt så lätt. Denna gång la vi till ett steg nummer SEX kommer jag ihåg ( fast det blir ett nytt 2) -vi grävde ner bokashi-kompost också, mitt bland ogräset, innan vi la över kartongen. Det kommer att bli så bra så.
Detta är rehab för jorden, men vi har även lite växter som behöver rehab.

Att bara ta en växt o gräva ner provisoriskt, brukar kallas att jordslå. Nu tar vi de där växterna som vi ville rädda från våra stöveltramp och gräver ner dom, i väntan på ny placering, någonstans i trädgården, nästa år. De har haft det ganska tufft, de här plantorna, några år, varit trängda och inte kunnat växa sitt bästa.
Nu får de trädgårdsrehab, för de får stoppa ner sina rötter i finfin kompostlimpa, med gott om ljus och vatten. Väx, väx!
Hoppas de växer sig stora och starka tills det är dags för utplantering igen.