Kväll. Solen har gått ner, lite småblåst. Vilket skönt sätt att avsluta dagen på! Är ute och joxar lite. Har flyttat om i löken; gräslök och luftlök.
Bakom ser du små buskar, det är valerianan som planterades redan förra säsongen. dom växer redan så det knakar, det är en läkeväxt med vackra väldoftande blommor. Kankse ser de blyga ut just nu, men snart….

Här är Ruriks projekt. En Låång kompostlimpa. vi designar om lite i grönsakslandet i år och det här är vår blivande PUMPA-BERG. Det låter väl lovande? Älskar den här årstiden, för ännu lever de inre bilderna om hur det kommer att bli – inga sniglar, ingen torka, ingenting har ännu ruckat på den perfekta inre bilden av om hur allt kommer att växa… så det knakar, så klart.

Här i växthuset står redan några exemplar av en favorit. Eftersom vi låter naturen medverka, hoppas vi alltid på generositet och att de här ska fröså sig själva. Det är Ny Zeeländs spenat, lite svårt att förstå, när man ser de här lilleputtarna, att det är blivande storheter som kommer ställa till oreda i växthuset, men de är välkomna. Mycket godare än spenat, och, bara de först får växa till sig, så kan man skörda sig igenom hela sommaren, med några få exemplar.

Inne i vårt hus, i värmen och lysrören, har vi odlat länge, men nu har vi försiktigt startat upp i växthuset också. Det är fortfarande minusgrader vissa nätter, så vi har varit återhållsamma med att så.
Jag är glad att det fortfarande är kallt. Jag blir så stressad annars. Man blir stressad ändå, allt liksom ropar ”NUUUUUU”
Det är liksom lika bra att inse att naturen kommer att vinna ändå, så vi myser runt i den takt som passar oss.

Snart är det konstrunda, Rurik målar på, det blir nån bonad till.
Ganga går in och bloggar.
Gonatt trägår´n vi ses imorrn