När vi var i Skara, så skulle det avätas en god middag. Inte för att vi visste så mycket, men valet blev Jula Hotell och konferens. ( Ja det är ägarn bakom Jula, varuhuskedjan för pryl och fixare)
”De har massor av konst” berättar Gittan när vi kommer dit.  Så vi snokar genast runt. Vi hittade konst för massor av miljoner.  fint upphängda i matsalarna, med pansarglas för. Förbluffande många och bra exponerat.
Det var Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors radade efter varandra,för att nämna det riktigt tunga artilleriet. Vi går långsamt och njuter. Inga små bilder, det är rejäla format på bilderna.

Maten var god, riktigt god,  konsten var en fantastisk krydda.
Mycket herr-konst. för det är det väl? Zornsamlingen briljerade med många rumpor i både naturliga och onaturliga ställningar. De har nog prytt många herrum, där har herrans lutat sig tillbaka efter en god middag och rökt sin cigarr…

Min hjärna är ju sån, den börjar fantisera om motsatsen. hur skulle det vara med bilder på näpna unga pojkar som tassar omkring i vassen eller i salongen?  Med röda kinder?
Imponerade är vi, när vi tittar på alla dessa bilder, fantastiska målare av sin tid. Heder åt jula och konstsamlingen, att det bjuds så generöst på den.
Men de är också tidsdokument. Från en svunnen tid…. som är skrämmande närvarande än i dag.  Man undrar liksom, var är FIA?

Fia är ingens efterrätt. Hon är huvud/rätten/personen i sitt eget liv.  Mer Fia i konsten!!
Det tycker jag alla kvinnor är värda.