Ja, så gamla vi är, så är vi fortfarande Skåningar. Att åka till Tranås känns exotiskt. Jag har min kiropraktor där, så det är ryggen som tog oss dit. Vi kör genom snöiga skogar i en timma. Sen öppnar sig en stad, som har allt man önskar sig. Jag blir lika förvånad varje gång. Att det känns så ”rikt” när man går på gatorna här. Cafeer, frisörer, klädes o skobutiker i massor!!

Funderar verkligen på om det inte är hit man ska åka när man behöver något, vi tittar förvånat i fönstret. Ser vinterskorna som Rurik köpte i Stockholm, där fanns de bara i svart. Vi är ju inga svartmänniskor så Rurik gnällde lite ”finns de inte i rött eller nåt?” Rita beklagade, de skulle bara ha svart -det är väl det som går i Stockholm helt enkelt. Men titta här, samma sko, i rött/orange, grönt o brunt. I Tranås kunde man välja o vraka! Tja, nu har vi redan handlat (ett par svarta) och dom gillas, men förvånad blir man….. när man åker ut i skogen!