Ska jag blogga mössen i bilen eller den gamla skolan?
”Nej, visa inte skolan” säger Rurik förskräckt. Jag funderar en stund och tänker, att jag skrivit så mycket om mössen här på landet att jag inte har lust att skriva om terroristerna – som vi inte har i huset just nu – men de tror att bilen är för deras komfort! Så det får ni inte veta. Det blir skolan:
Den såg nästan ut som en Herrgård då vi svängde av från 55:an. Stort och vitt. Förra gången det var till salu såldes det för en krona…. nu är priset betydligt högre (600 000:-), av någon anledning.

Det är nu jag  ska ge nervtabletter till mina föräldrar – och mig själv. Stort hus har jag bott i och det var ett långdraget lidande innan det blev sålt! Men en annons gjorde oss nyfikna på vad skolan, på andra sidan om vägen, vid  Hästholmen kunde vara för något. Jag lovar, vi ska inte köpa det.
Men stora hus har en fördel framför små – de är lättstädade! Det är lättare  att hålla rent på 200 kvm än 75kvm, det är sanningen. Sanningen i vårat liv är också att vi har ateljé, men den är liten. Men vi bor i paradiset, så det ska mycket till för att vi ska flytta på oss.

Men att gå runt här, aktiverar en vision jag har, om hur jag vill ha det som gammal.
Titta! En liten gympahall… här kan man ha morgonyoga och pensionärsdisko! Jag har en vision om att stråla samman med sådär 5-10 andra , med ungefär samma livssyn och då köpa ett gemensamt ställe, (eller hur man nu ekonomisk/praktiskt  löser ägandet.)

Om man går ihop så kan man själv anställa ev personal och besluta om vad slags mat och vård man vill ha.
Servera vegetarisk mat, som till största del är odlat av oss själv. Att där finns möjlighet till yoga, alternativbehandlingar,massage…  Kanske man bokar tex en massör som kommer dit en gång i veckan. Att man varje dag vid en viss tid kan vara med på en gemensam meditation.
Det här huset hörde också till, det har varit fritids. Med stora ytor och fint kök.

Vissa människor är ju stenrika. Dom kan ju välja vilket boende och vård de vill.
Men vi andra, vi får det svårare – och vi blir utsatta. Speciellt nu, när det ekonomiska kalaset är över och allt stramas åt… då får man nog tänka till. Att slå sig ihop, tror jag kan vara en fin lösning.  Gäller att hitta människor som man hamonierar med så man inte börjar fäktas med käppen. Och så gäller det att hitta något fastighet med bra placering- så där finns ro och inspiration.
Vi lever fortfarande i en kultur som hyllar aktivitet och ser ålderdom som nederlag. Men åldrandet är på någon nivå livets höjdpunkt.  När aktiviteten avtar och närvaron och stillheten i nuet infinner sig kan det vara en kraft – som i det tysta sprider sig och påverkar positivt.
Eftersom det här är min vision, så ser jag framför mig att alla som bor där är upplysta och att de med sin närvaro och kärleken som lyser från deras hjärtan påverkar, så att bilarna som kör utanför på vägen kör i diket – av ren kosmisk lyckoupplevelse.
Ska man ha visioner så ska man ta i ordentligt.