Närvaro. Man ska vara närvarande. Jag använder ofta det ordet, märker jag. Men det har inte slagit mig förrän idag att de flesta nog använder ordet på ett annat sätt…
…närvaro… komma i tid till jobbet?…. nä man kan vara hur sen som helst och ändå vara totalt närvarande.
Men jag vet. Jag minns.
En del vet varken minns hur det gick till när de borstade tänderna eller hur de kom till jobbet. OK de kom med bil, men de minns ingenting om hur det gick till. Det är ganska vanligt. Jag har också levt så. Plötsligt stannar man till och undrar, ”hur kom jag hit?”Man tänker på annat, nåt som hände för femton år sen kanske. eller vad man ska säga till den förskräcklige grannen…. eller …. ja, det kan vara vad som helst.
Nä, närvaro handlar inte om att komma i tid till jobbet, eller vara på lektionen. Frågan är, till dig – och till mig:
Är jag närvarande i mitt eget liv? Är jag närvarande i NUET?
Upplever jag att jag andas? Känner dofter, smaker hör jag? Ser jag? Upplever jag livet eller har jag fullt upp med att vara duktig? prestera? Hinna med?
En gång i tiden trodde jag att jag var duktigare, mer värd, om jag hann med mycket. Jag tror att tempot är ännu högre nu. Man ska så mycket -vilket gör att man ofta inte upplever alls. Det blir till innehållslösa bilder i ett album, ett slags CV utan substans. ”Jag har sett alla de här filmerna” ”lästa alla de här böckerna” ”sett alla de här länderna” ”jag är vän med den o den o den”????
Men vem är jag?
Närvaro är att känna sin egen andning…. känna fötterna och hjärtas puls.
gangaochrurik 
Mmmmmmm ord att älska. Att stanna och vara i tillfället ger en förundrad känsla. Andra därutanför skakar på huvudet och tänker ……. Jag står kvar och förundras, vill inte tillbaka. Andas och tittar på grodorna i min trädgård, ser en geting flyga förbi på väg till ett nedfallet äpple. Jag fortsätter min färd till verkstan. Tacksam för denna min färd. Färden till min verkstad, i min verkstad, i livet, i naturen i i i i och åter i. Tack finaste Ganga för vackra livigivande inlägg
Närvarande för mig har varit att finnas på plats, på gång, att ha full fart åt alla håll. Har börjat lära mig vad närvaro = lika med närvarande i livet, är. Dina blogginlägg hjälper mig att tänka på vilken närvaro jag vill ha, vad som är viktigt. Det finns stunder då det fungerar bra, men det är långt kvar.
Sent på kvällen, med nyborstade tänder tittar jag och Rurik på bloggen – och hittar två kommentarer!! Så spännande. När vi läser om Marias geting som flyger förbi blir Rurik ivrig och fyller i : ”å när hon är riktigt närvarande som kommer hon att uppleva att hon ÄR getingen.” Vi ler.
Jag läser nästa och ler ännu mer. vad viktig den är. Frågan, vad vill jag? vilken sorts närvaro vill jag ha i mitt liv? Det ligger ett frö till en stilla revolution i den frågan.
Hurra för livet!