ANGEL, vit, fluffig och husets härskare. Så är det ju när man har katt… Man får tacka att man får bo där på nåder. Vem som bestämmer är det ingen tvekan om. Mem söt är hon, som få, och med oskyldiga blå baby-ögon..

Egentligen är hon en tunn, spinkig liten katt. Men det fattar man inte, bara för hon har så mycket päls. Pälsen tovar sej så det är bara att kamma henne. Varje dag.

Det blir rätt mycket hår som man kammar ur. Ja, det är bara en liten tuss varje dag. Men om man SPARAR på håret, så blir det förvånande mycket.

Det var efter det att Angel hade bott ett tag hos Jenny (hej Jenny!) som vi började spara på pälsen. Hon samlade nämligen allt hår hon kammat ihop i en burk, av bara farten fortsatte vi. Tre år senare har det blivit en hel del… Förfärande mycket. Mer hår än katt!! Angel är väldigt tveksam.

Rurik är full av entusiasm! Massa såpa! varmt vatten! Gnugga gnugga och fram med kavlen!!

Vi var inte ens speciellt noga. Vi bara tog bollarna med hår o satte igång. Den här sittdynan har Rurik pratat om ända sedan första hårtussen!!

In i duschen. skölja, skölja…

Läskigt, helt enkelt. Angel vill inte vara med!!

VOILÁ en platt katt och en förfärad katt. Jag lovar Angel – jag ska bara sätta mej på den platta katten!