Dagens stora händelse var en tur till VÖKBY i Boxholm. Vi ska bli riktigt otroligt moderna, med fiber. Allt blev nedgrävt och klart lagom tills vi for till Indien. nu ska det installeras. Telefonkopparledningar ut och fiber in!

Så här vill man ha det när man är tant! Lugnt och överpedagogiskt. Ingen stress eller arrogans, nej plats för alla frågor och tankar. Vi begrep alltihopa och vi inser nu att vi behöver inte dra så många ledningar i huset som vi först trott.
Så skönt att få en människa att tala med! Måste erkänna att jag retat mig blålila på alla gånger som jag ringt, av olika anledningar, till Telia.  Bu för alla elektroniska telefonsvarare som ska lotsa en vidare i all oändlighet. Har man då sagt ”fel” ord, som ”internet” – då var det kört. Då hamnade man alltid i en automatisk kontroll av ledningen – allt medan jag hyperventilerade av frustration!
Hurra för  levande människor!! Det blev tre stjärnor i kanten, rakt av för VÖKBY

Vi vill undvika trådlöst. Förstår inte att det bara tas för givet, att man ska ha trådlöst, till telefon och internet.  Vi människor är mer rymd än fast materia. Vi är atomer och har man sett en atom, vet man, det mesta är bara väääligt små partiklar som rör sig väldigt fort runt en väääldigt liten kärna. Det mesta är rymd, en atom är mest av allt bara en rörelse, materian är en illusion. Att vi består så mycket av rymd gör också att vi är mer känsliga för strålning än vad vi vill fatta.
Har du wi-fi hemma – så stäng av det på natten ialla fall så din kropp får vila! Inbilla dig inte att du är stålmannen som klarar allt. Kanske går du redan omkring med huvudvärk och är trött?  Svårt att sova? Man får aldrig nån riktig vila om man har för mycket strålning omkring sig.

Men mannen i Boxholm var lyhörd och försökte hjälpa oss att hitta bästa lösningen för oss. För att få internet på flera ställen i huset kommer vi i första hand att använda oss av  elkontakterna.

En dosa tar impuserna från fiberingången i huset och in i våra elledningar, sen sätter man en andra dosa med kabel där man vill sitta med sin dator, ja, vad kan det heta?

Ethernet bridge, kanske?
När sedan mina barn är på besök och belastningen på internetanvändningen ökar, då kryper vi till kors och sätter in en router och låter wi-fi spraya över oss… ett tag. Kära mina barn, härmed kan ni sitta var ni vill i huset och surfa. Alla på en gång.  Detta är en revolution i vår värld.
Hemma igen med alla våra nya prylar, inser att det där kråkboet….. brrrrr….. och suck, på golvet, det kommer inte att försvinna.
Det är bara att krypa in under skrivbordet och ta fajten med alla sladdarna!

En del av mig tycker det här är roligt. Men mest av allt gillar jag när det fungerar.  Nyinköpta kablar på plats. Lamporna lyser. Triumfens ögonblick. Visst är det underbart med någon som beundrar en! Jag kallar på Rurik.

Han inser vikten av sin uppgift som entusiastisk utprovare av den nya tekniken. Vi är med fiber, både  (supersnabb) internet och telefon.
Nu väntar vi bara…. vem ska bli den första att ringa? ( det var Jenny, kan jag tala om)