Rullar ihop mig. Ja, inte bokstavligen, men symboliskt. Att en liten kropp (min) kan ha så många tentakler. Lyssnande till det som finns bortom bruset och vardagen, saktar jag ner.  Förväntansfull på något jag inte känner till…. eller…. är det våren??
Det är både tid, att sitta stilla, tid att plocka undan och tid att plocka fram.

Det blir nog först några dagar att andas….