detalj av canvas, Ganga
Tänk att det är så svårt att se sig själv? en så djup mänsklig åkomma att springa ifrån sig själv.
Så otroligt många föreställningar om vad jag är, vad jag borde vara och vad andra är! Ska man vara ärlig så ljuger vi rätt frisk allihopa om vem vi är… det är liksom för jobbigt att se sanningen… tror vi.
Lättare att gnälla på andra, anklaga andra för fel och brister, än att stanna upp och möta det som hoppar omkring i oss själva.
Vi beter oss som om vi är jagade av en TIGER. Någon går före oss i kön, eller, någon hör inte vad vi säger. Beroende på vad vi har för föreställningar och präglingar, så startar lidandet. Vi blir kränkta, ledsna, eller galna.
Kanske skäller vi ut den andre personen och känner oss nöjda efteråt, tycker att vi var duktiga som satte gränser?
-och missar att vi själva ofta, precis gör samma sak…. går före eller låter bli att lyssna.
-eller överagerar, och skäller ut någon….. fast det egentligen är så att vi var irriterade på någon annan, något annat, som vi inte vill kännas vid?
Det där som vi inte vill kännas vid…. det är det som är TIGERN. Det där som får oss att känna oss små, utsatta, skamsna och sårbara. Vi springer för livet för att slippa känna det!
Men det händer något märkligt, när vi stannar upp, och erkänner för oss själva. Det magiska ögonblicket är, när vi ser oss själva -utan att ljuga eller försköna.
detalj av leende himmel, Canvas. Ganga
”allt som är fullständigt upplevt, är bara glädje” så säger man inom Oneness University.
Att se sig själv, är början på att sluta döma och livet blir ett äventyr. Även den djupaste sorg får ett gyllene skimmer när hela dess djup har blivit omfamnat.
Det är där friden börjar.
gangaochrurik 