Det isar under mina fötter och det blir ett svagt avtryck där fotvärmen smält höstens första frost.
Oroligt blir det skottkärreakuten ut till pumporna. Visserligen värmer solen gott under dagen, men inte vill man mista sina pumpor!!

Det var tydligen ingen fara, de har växt på en skyddad plats. Nu åker buttercup in för vinter förvaring. Men det känns i hela trädgården, något har hänt, något har varit på besök.

Bålgetingarna tar det allt lugnare. Det tog mig några dagar att vänja mig vid våra nya vänner. De lever sitt eget liv och bryr sig inte om oss ,om man inte har för mycket ljus tända på kvällen -då vill de in!
Efter ett par geting-orgie-dagar, då nästa års drottningar blev befruktade och verkade flyga iväg, så är de rätt lugna, inte ens kvällsljus verkar locka dom.

Stora ögon gör vi när vi ser en sista hälsning i Kronärtskocks-landet. Ja, det är synd att gnälla, för det är första året som vi fått några kronärtskockor överhuvud taget!! Det blev två (de var större), nu kom en tredje…   nog är den i minsta laget? vi tackar och tar emot, vi ska äta den under  högtidliga former.