Rita! fyller år!

Publicerad den 18 februari, 2013 av gangaochrurik

Rita baby! du fyller år igen! Du fyller år så ofta, så jag håller knappt reda på hur mycket det är längre! …Men det är 21…

Hon ser väldigt vän ut på bild – men det är fel. Jo, snäll o så,go och rar, det var hon, men oj, vilken dynamik!

Hon klättrade innan hon kröp, (fort) . Pratade innan hon skrek (när hon föddes),Självständig. Kan själv! …och tydligen, inställd på studier redan från början..

Men, Sov gjorde hon, vad jag minns, bara mot mammas axel. Det är nog lite överdrift i och för sig, men det var väldigt mycket bärande.
Men varför det var så, är en annan, dramatisk historia.

Nu är det, som det alltid varit, en självständig tjej. Bor i Stockholm och tar basår på KTH

Lever tillsammans med Max. som oxå läser vid KTH. fullt upp. Mitt i livet. Längtar sååååå efter att ni kommer hit. Snart.

Grattis på födelsedagen!

födelsedag

Publicerad den 17 februari, 2013 av gangaochrurik

Nähä, födelsedag det firas inte. Storögd lyssnade jag på Rurik då han sa en gång att han till och med glömmer bort att han fyller år. Men inte glömmer jag när Rurik fyller år! (dagen innan Rita-dotter) Det är idag.

Men Saffran-risgröt till frukost, med skivor av mango på, kan ju få en att komma ihåg. I min värld är det en helt underbar anledning att få göra, och leka precis vad man vill, hela dagen! Naturligtvis måste man få extra smarrig frukost!

Ruriks kärlek till färg och form startade med en DALAHÄST. Eftersom mamma kommer från Kesasjärvi, var det en årlig resa till Norrland, ofta med bil.
Det blev ett stopp i Mora, en Dalahäst köptes till lille Rurik, 6 år.

All den färgglädje som finns i Ruriks bonader, har sitt ursprung i den glädje den unge pojken kände då han höll i trähästen, ”tänk att man kan måla så”
visst är det fint vad ett ögonblicks intryck kan sätta sig, och påverka hela livet. hurra för livet och hurra för Rurik!

lägenhet i Stockholm….

Publicerad den 11 februari, 2013 av gangaochrurik

Nu blir det ett litet inlägg om Rita-tösen. Hon drömmer om ett mindre kostsamt boende i Stockholm.

Hon och hennes kille Max, studerar bägge på KTH. Det är matte fysik och kemi och annat seriöst i överdoser. De är både trevliga, snälla och hyggliga. Gå in på Ritas blogg och titta. Där bakas det och tränas så man ligger i lä med hästlängder!

Nu är det så, att jag vet att det droppar in läsare på den här bloggen som….. ja, jag inte känner personligen, men det kan ju vara någon som känner till Stockholm…. som kanske vet en lägenhet för två…..

Detta är alltså en vädjan om tips om lägenhet till dessa två sötisar. Och jag lovar härmed att om du kan hjälpa dom att få en lägenhet, som de tar, så ska du få en tavla av mig. Värde ca 4000:-

Softa män i köket

Publicerad den 11 februari, 2013 av gangaochrurik

Jag vet inte vad det är i det genetiska arvet, men jag vet inga män med så sammetsmjuka röster som bröderna Bladh.

Nu ska kylskåpet på plats. Det är ett millimeterarbete. Ett litet gångjärn som sticker ut har fått en extra skåra i listen. Det har hyvlats. Nu diskuteras det taktik med mjuka röster.

Dom ÄR ju snälla, grabbarna,men de låter så milda att man tror nästan att de skojar. Jag måste le.
Lilla sötnosen gled in, på plats.Kolla så ser du, inte en marginal finns det runt kylskåpet, ett millimeter jobb!
Gentlemänen teamworkade perfekt.

Så herrar de är, så är de softa som lotusblommor. Inte en höjd röst. Men lyckliga, när kylskåpet stod på plats.
Vi börjar få köksmedvetande. vi firade med att ta bilen till Borghamn.

Det bryts fin kalksten i Borghamn. En köksbänk med lokal sten? Det låter fint.

Eller en hårdare granit från Himalaya? Det låter också fint, speciellt om den står sig fint mot hallonröda väggar….

Borghamn har lång tradition på stenbrytning. Inte världens lyxigaste jobb kanske, men säkert helt OK med dagens teknik. En gång i tiden var det Ryska straffångar som jobbade där. Den här stenmorteln är ett sådant arbete.
Vi åker hem, än behöver vi inte ta några stenhårda beslut.

Siris nya hemsida/Blogg

Publicerad den 10 februari, 2013 av gangaochrurik

Så spännande att ha barn. Det behöver ju inte vara egna, men att få följa några som växer upp, när en. Höra hur deras tankar växer, hur de skapar sig in i en föränderlig värld. Hurra! Det gillar jag.

Tre döttrar har jag. Den äldsta heter Siri, bor i Malmö. Hon tecknar, målar, spelar och absorberar krimonologi på högskolan. Och så tänker hon själv.

hon har sin egen bildvärld. Den hamnar både på hennes egen kropp och på huskroppar.

Nu har hon gjort om sin hemsida/ Blogg. (Snyggt, Siri) Gå gärna in och titta. Men varför heter det Hells Bells Adelle?

Ella, Ekin och en turkisk middag

Publicerad den 2 februari, 2013 av gangaochrurik

Idag mötte vi upp med Ellas pojkvän.

Så här är dom, sötisarna. Helt förvånad konstaterar jag tyst att de är lika! På de där sättet så de ser ut som de alltid varit ihop. Men så länge är det ju inte.
Från st Pauls går vi bron över mot Tate.
Där lotsar Ekin oss till en turkis restaurant. Taz Pide, ligger bortom Shakespears the Globe.

Nu blir vi lotsade in i en matvärld som jag inte alls känner till.

Men det blev bingo i alla fall. Gryta med Kronärtskocksbottnar var en hit.
Sen kom en efterrätt:

Spritsad nötkräm med grädde!! Yum yum …fast, det betyder kannibal på turkiska, det ska man kanske inte skoja om.
Det blir tummen upp både för Taz Pide och för Ekin som betalade kalaset.

National Gallery

Publicerad den 1 februari, 2013 av gangaochrurik

Man är ju från landet. Bara att åka på the tube är ett äventyr. Men dagens STORA och helt oöverskådliga äventyr är; National Gallery, ligger vid Trafalgar square.

Ofattbart. ALLA bilder här är favoriter! Alla bilder är fantastiska storverk, hänger bra och pedagogiskt. Vi bara begapar… Och går från tavla till tavla.

Lite extra lät vi oss favorisera ”en rucklares väg” av Hoghart en serie bilder med härliga detaljer. Vi fnissar och hittar fler och fler klurigheter.

Gång på gång under vår konstvandring slår det mig hur även mycket gammal kan se så ”moder” ut. Hogharts bilder är 1700tal. Mest förvånad är jag att renässanskonsten är så ”poppig”. Det hade jag inget minne av.

ALLA storheter var här, i kunglig exponering. Vi dregla över Monet, Turner, van Gogh…

Hurra för van Gogh! Han är en sån mästare och ger hopp till alla oss fattiga konstnärer. Ingen köpte hans konst (ingen) bara hans bror som stödköpte så han kunde få till ny färg. Ändå är han en sån mästaren!
Se penselföringen, han levde under en tid då man trodde materia var stabil. Med kärnfysiken lär vi oss nu att allt är rörelse… Se hur van Goghs bild vibrerar, man ser hur känslig han var för livet.

”Här är min favorit” säger Ella o skuttar fram till Rosseu(?)s tavla.
Det är verkligen något alldeles extra med att uppleva orginalbilder. Att se penseldrag och linjer. Vi njuter av regnet och vinden som piskar runt Rosseus katt. Känner hur han jobbat med bilden, för färgen över ytan. Han och alla de andra konstnärerna känns väldigt närvarande, genom tid och rum.
Ja, sen kom en barsk vakt och tyckte inte jag skulle fotografera!

Vi går och letar efter Leonardo da Vinci istället. På vägen dit inser jag. På National Gallery skulle jag kunna vara en vecka utan att bli uttråkad!
Har man läst konsthistoria så se man, det är bara storheter här, staplade efter varandra. Dom är här, allihopa.
Eller, har man skrivit konsthistorien efter National Gallery.
Hur som. Detta var kvalitetstid, tummarna upp!

Litet tillägg; om du vill köpa konstmaterial när du är i London, så finns det en med bra priser bakom National Gallery. Kan vara bra att veta.

inte för fort!

Publicerad den 29 januari, 2013 av gangaochrurik

Stopp stopp. Det får inte gå för fort. Nu vilar vi lite!

Angel coachar mig. Hon är läromästaren i vila. Jag lyckas inte vara effektiv.
Idag var det lugn, småfix och planering, i mitt huvud är jag nu på väg till Ella.

Gissa vem som är Ella? (Märkligt lika, men det är bara en lånehund.) förlåt skämtet
Ella bor i London och jag har inte hälsat på, på länge. Ska bli roligt.
På torsdag åker jag. Vi ses snart!

Retro: måla måla

Publicerad den 18 januari, 2013 av gangaochrurik

Ett års jubileum. För ett år sedan var Rita här och omskapade sin mamma till Bloggerska. Som gammal dagboks tecknare/skrivare har det varit ett nöje att försöka fånga dagen. Hitta en liten knorr, något att lyfta fram. En händelse eller en tanke.
Roligt att få dela det med andra.
Något som jag med förvåning upptäckte under den tid jag skrev fem-års-dagbok var, att märkligt ofta gör man samma sak år efter år – på samma dag. När barnen var små blev de ofta förkylda på exakt samma dag, som året innan. Men riktigt läskigt blev det när jag märkte att jag och barnens pappa t.o.m grälade på samma dag – då hör det till att vi inte grälade speciellt ofta. numera är min tro att vi är mer utsatta för livet än vad vi låtsas om. vi tror vi bestämmer och fixar och donar….. men livet lever genom oss…. och vi får uppleva, det är bara att hånga på!

Så vad gjorde jag idag? Gick ut och satte mig att måla i ateljén. Det var länge sedan, det har ju varit resande och annat praktiskt som gått före.. Tavlan jag målade på plockade jag fram för två dagar sedan, nu lekte jag vidare.

Njöt av att bara måla. Sen ringde jag till Rita, för att höra om hon ville komma hit nästa helg….
Så vad stod där i bloggen för ett år sedan?: