Jag är lite av en gruppledare nu, så jag tar med tjejerna till Ramanas grotta. Vi vandrar upp för bergssidan på det mäktiga Arunachala i förmidagshetta.

Här uppe på berget bodde Ramana i sjutton år. Men tiden byggde hans beskyddare till grottan lite, så grottan har en dörr.

Stillheten är intensiv. Att meditera här inne, är att andas Ramanas luft, säger man. Visserligen något uttunnad men samma luft finns kvar här.
Vi sätter oss och blir ett med andningen med en man som var bland de ”stora” upplysta från 1900-talet.
Han var verkligen ett med allt och fick sinnet att tystna på många.

Tre tysta damer gick ner för berget. Sånt här går liksom inte att tala om…