Kom, vi åker till Omberg, säger Rurik. Det är kväll och vi sätter oss i bilen för ett kort besök innan solen går ner. Vi ställer bilen vi Ellen Key och vandrar ner till klipporna.

Rurik vill sitta NÄRA. Vattnet leker vid våra fötter. Det är magiskt. Ljudet av vattnet som oroligt rör sig fyller våra öron. Det mörka vattnets alla nyanser.

Mörker och magiskt glitter. Vi bara upplever, lyssnar och Vättern berättar…..

Vattnet kastar sig mot klipporna, kastar guld i luften.
Omma knackar mig i ryggen; ”jag har mer som jag vill berätta! Glöm inte det”
Vi nickar, Omma ska få berätta mer här på bloggen.

Fast just nu, blöta som vi blev, ska vi ta oss hem. Solen försvinner där, borta på andra sidan Vättern,vid Hjo. Guldet försvinner och kvar är en blå ton. Godnatt.