Hejsan! Nu är det jubileum! Vi startade bloggen för två år sen. Trodde vi varit igång längre!
Men jag kan bara hålla med om vad jag skrev då; Tack Rita!! Vad gör man utan sina barn? De är ens tekniska ryggrad.
För första gången i mänsklighetens historia upplever vi att det är barnen som på många sätt är de som har kunskapen, vet mer än föräldrarna. Vi som föräldrar är de som måste be dem om hjälp!! Det är tur att det finns en annan sorts kunskap som ändock förädlas med åren och man hoppas att man kan var till stöd och support när de kniper i de ungas liv. Men helt klart, utan coaching av dotter hade det inte blivit blogg.
Nu har den blivit en del av livet. Ett sätt att kommunicera med båda kända och okända.

Det var så här det började:

Det blev en Blogg….. vilken TUR att jag har döttrar! TAck Rita för tålamod! och hurra till mej själv.  Idenna stund, full av  goda föresatser  ser jag hur jag fyller bloggen med ….. ja, det som livet för med sej…..

och Rurik min livskamrat han hänger med. Kom Rurik nu kör vi!!