Årets mest inspirerande tiggare finner vi på Sergels Torg. Jag blir helt tagen när denna vita varelse svävar fram till mig både änglalik o spöklik, rabblande om Ave Maria. Utan tvekan och med ett leende lägger jag en peng. Så fint, hon hade förvandlat tiggeriet till en vacker föreställning!

Sen gick vi in i det stora fantastiska Kulturhuset. Vilken flopp!

Det är kanske något fel på oss men det kändes som ett enda stort matställe!
Trodde det var en plats för levande kreativitet med bilder, sång o performance överallt?
Det var caféer och restauranger staplade på varandra. Biografer o bibliotek. Så förrvirrande.
Tråkigt. Vi blir uttråkade.
Vi smiter till Medelhavsmuseet.

Där bland alla skulpturer vaknade vår nyfikenhet och lekfullhet igen!

Här satte jag mig, full av beundran. Vilken njutning o vilket härligt sätt att visa alla lerfigurer. Så gåtfulla, från en tid fylld av mystik. Varför? O var var dom funna? Redan glömt, men de var kopplade till mystiken vid Delfi.

Alla figurer har sin karaktär, berättar en historia, vi hittar fler o fler detaljer. Det är vi och en kvällskurs i teckning som förlagt sina studier hör, som stannar till stängningsdags.