Första morgonen i Pondicherry. Efter frukosten tar jag mig ut i staden. Behöver ta ut pengar för att göra en förskottsbetalning på mina behandlingar här på Santigiri Hospital.

Det ligger en kulturskola för barn på samma gata som mitt hospital och idag är det tydligen Krishna och Rada som gäller! Alla barnen är ambitiöst uppklädda och sminkade. Nu är det de lika ambitiösa mammorna som ska fotografera!
Gossen håller lydigt och så gott han kan upp flöjten, för att likna Krishna. Mammas tonläge blir allt mer irriterat. Han har väl fel vinkel på sin flöjt.
Krishna, inkarnerade till jorden för att lära de allvarliga människorna att vara mer lekfulla och dansa.
Just nu tror jag pojken betvivlar lekfullheten och allvaret tar överhanden…

Fattigdomen syns överallt i Indien, men i Pondicherry har man ett projekt för att förhindra tiggeri och istället skapa egenvärde. Man möter både kvinnor och barn som säljer tygpåsar de sytt av gamla saris.
Dom är väldigt fina och min princip är att alltid köpa någon när jag möter en försäljare.
Den gamla kvinnan tycks veta min princip och väntar ihärdigt medan jag växlar till mig pengar.
Hennes brist på tänder och att hon är så smal gör att jag bedömer henne som gammal. Sen ser jag in i hennes ögon…

Ser hennes ansikte. Förstår att hon har en historia. Hon är nog inte så gammal. Känner min längtan att lära Tamil, skulle vilja veta mer om henne. Prata. Vi får prata genom ögonen.Trots att livet har varit hårt har hon ändå så innerlig blick och så mycket av skönhet. Med glädje köper jag en hel hög med vackra påsar. (Någon som behöver?) och med kvicka ben försvinner hon vidare efter att vi hälsat varandra med bugning och handflatorna ihop framför hjärtat.

När jag åter går förbi skolan har den värsta fotograferingshysterin avtagit. Krishna, den mest älskade av de Indiska gudarna. Som liten babyKrishna finns otaliga bilder, danser, sånger om hans busighet. hur han smög in i husen och smygåt ghi (fint skirat smör). Hans älskade kvinnliga följeslagare var Radha. Som vuxen Krishna kan vi läsa om honom i det stora, för Indier, välkända eposet Mahabaratha.
Ett sista par poserar tåligt.