Nä, ingenting som hemma när man är i Indien och speciellt här i Thiruvannamalai är skillnaden så tydlig. Ett västerländskt sinne tycker kanske det är frågan om orationell känslosamhet, men jag älskar deras hängivenhet.
Templen ligger tätt. Vid detta lilla Shivayempel stannar rickshaws och lastbilar och fjäskar lite med det gudomliga innan dagens arbete.

Röd Kum-kum, lime, blomgirlanger är mer regel än undantag. Både i templet och i sättet att pryda sitt fordon.

Nu bor jag visserligen längst den vallfärdsled som går runt berget, templen ligger tätt. Det är en ständig påminnelse. Man berättade på Deepeningkursen jag var på, att när de designade den 28dagars kursen för västerlänningar, som jag nu gått, så provade den på Indier först. De gjorde en kort variant på 6 dagar… Efter tre dagar var alla Indierna uppvaknade! Det säger lite om hur viktigt hängivenhet är för uppvaknande. Hängivenhet plockar bort mycket av egot.Indier. De kan glömma sig själv för nåt större. Lätt. Vi västerlänningar som lever så mycket i huvudet… Det är ett under att vi kan vakna!

Det stOOOra templet ligger i stan

Det är en skön känsla att gå här, området är uppdelat i flera innergårdar.
Men det kvittar, för mig, hur vackra eller maffiga tempel är -naturen är bäst. Berget är heligast.

n
Det är ett av sydindiens största o finaste tempel. Värt att uppleva.

Det var här i den här kryptan som Ramana anlände, som ung yngling. I sitt djupa transendenta varande ville han bara vara nära det gudomliga. La sig i kryptan. Utan mat och illa biten av insekter var han ändå i bliss.
Med tiden blev han den störste av uppvaknade, Satguru, och folk har vittnat om hur det räckte med att komma nära…. Så slocknade tankarna.

Han var 15 år, när han hade en ”dödsupplevelse” som förändrade hans liv helt och som påverkat så många andra.

Jag går barfota och bara upplever. Ibland är det mycket folk här. Men ändå, man upplever stillheten som finns bakom. Det är stort och pampigt, massor med skulpturer.

En av gudinnorna nära ingången får, trots enkelheten mycket uppmärksamhet. Ser du soltecknen som är skrivna i rött?
Ett mångtusenårigt tecken för helande och livskraft. Nazisterna försökte ta tecknet o göra till sitt, men det tycker jag inte man ska låta dom lyckas med. Det är en Indisk symbol.
Det där med att de har så många gudar? Ja, många Indier uppfattar det precis så. Men bortom det ytliga så beskrivs gudarna som våra olika mänskliga kvalitéer som man vill förstärka med sin bön. Men bakom gudarna finns det bara ett. En Bhrama. Ett medvetande.

Klart dom har en egen elefant. Jag kommer på förmiddagen, han är på ålats och jobbar. Jag ger honom 10rupies som han tar med snabeln. Sen lägger hans sin varma snabel, tungt men mjukt på mitt huvud. Sen e man ju glad hela dagen!

På väg ut för jag fingrarna över de gamla inskriptionerna vid utgången. Lika mjukt som Indierna vingsar på huvudet när man pratar med dom. Lika mjukt rör sig texten över stenytan. Största delen av templet byggdes på 1600-talet, berättar någon. Undras om människorna här, nu, kan tyda skriften?