Bakom den här dörren finns vårt hem. Vi brukar liksom öppna dörren och kliva in, det är ju så man gör.
Men, det är inte bara vi som gillar vår röda dörr. Spindlar och tvestjärtar brukar bo i springorna. Det får dom göra, fast jag gillar inte när det trillar ner tvestjärtar i huvudet när man ska gå in.
Nu har vi fått en gäst till i vår dörr. Diskret flyger den in i den undre springan.
kortet är tagit innifrån huset och med öppen dörr.mot kanten av trösklen byggs ett nytt hem. Vem?
Det är bara att inse. nu kan vi ju inte öppna dörren mer, den här sommaren! Inte alla bin bor i kupa; det finns en sort som bor själv, en och en. Bygger egna små celler till sina babys. Ser du det gula med ett tunt lerskal runt? Det är pollen som vårt bi…. vad ska hon heta? Ja, Margareta blir det. Margareta har flitigt samlat pollen, inte kan vi rycka upp hennes värld!
Nä, vi behöver inte krypa in genom fönstret, vi går genom uterummet.



Men åååå nej och åter åååå nej. Dörren till min verkstad hade samma sak på tröskeln. Och jag stod där och tittade, funderade och tänkte igen. Vad är detta. Petade på det. Hmmmmm och nu ångrar jag min hands obönhörliga rörelse som med en enda rörelse borstade bort..detta lilla bo av hårt arbete. Men stort tack för att jag nu vet vad det var
Haha, jag gjorde likadant, kan jag erkänna. Men Margareta var envis! Hon kom tillbaks!
Vilken tur att Margareta var envis. Så har ännu ej hänt här. Förresten, nu mer står det en hasselnöts mjölk i mitt kylskåp. Himmel så god Tack för tippset 😀
Ping: ett tyst kylskåp | gangaochrurik