Vårt uppdrag i går var att ta oss ut på Meditation i Matrimandir. Den stora Gyllene Bollen i Aurovilles hjärta.

Med rickshaw tar det en liten halvtimma till Auroville från Pondysherry. Vi känner oss som vi är på rymmen.

Hela detta område som är Auroville var mer eller mindre en öken som man tog sig an. Enorma insatser i form av planteringar har gjort området till en underbar oas som man aldrig vill åka ifrån.
På vår väg till meditationen anländer vi till Visitors Center och får mota för oss nya fakta ang meditationen.
” kl 16? Nänä, besökare utifrån har sin tid kl 9.40 på morgonen.” Surt värre! Man försöker få det rätt, men att lyckas!

Vi får helt enkelt lugna ner oss med en fika. Nu är vi i den globala byn och möjligheten att leva ut förträngda passioner finns plötsligt tillgängligt.

Det bli både caffe, te, guavajuice och rawfoodkaka. Allt är jättegott och vi bli lite snällare i sinnet. Så inser vi att den tiden vi är hänvisade till, om vi vill uppleva Matrimandir inifrån, inte passar oss. Vi är kringskurna av mina behandlingstider.
Men vi måste ju ha en bild på Matrimandir ialla fall! Jag vill ju visa hur vacker hon är! Rickshawchaffören kör oss.

Vi är inte ensamma om att vilja ha en bild.

Vi får titta på avstånd. Hon är beskyddad. Det andliga hjärtat i Auroville. Hon är placerad nära en energipunkt som hålls av ett stort Banjanträd -ett träd som breder ut sig och blir enormt med hjälp av luftrötter.
Den anses helig.

Runt den enorma Gyllene Bollen finns en underbar trädgård med blommor med olika symboliska kvalitéer för andlighet.
Om man zoomar ut ännu mer, i fågelperspektiv. Kan man se att hela området är planerat efter formen på en nebulosa ute i Universum -med Matrimandir som mitt punkt!

Vi åker hemmåt, vi gör ett stopp på vägen. Här ligger Indiska fin-loppisar. Grejer och husdelar, tillvaratagna och till försäljning.

Men det är ett område där det finns västerlänningar, så det känns som priserna är därefter. Men ändå, så mycket fint… Den där containern… Drömmen om att fylla en container kommer till mig igen…