Ofattbart knöligt! Känner mig som en nybörjare i Indien. Men, äntligen!

Ett litet fin café. Ialla fall en början, så här blir det eftermiddags fika med blogg, tills vi hittar ngt annat.

Risken är bara att vi går upp i vikt… Ännu mera. Det var den godaste chokladkopp jag smakat!
Annars var det ju en annan dryck som jag ville visa, som mer än annat betyder NUUUU är vi i Indien!

En hederlig Chai-makare! Så här ska det se ut. Jättebytta i koppar med beskydd av gudarna i aska o Kim-kum- det vita strecket med rött.

Mannen är en fullfjädrad Chaimakare, så här ska det gå till. Så lång testråle som möjligt, det tillhör showen.
Detta är vårt första stopp på väg mot Pondicherry, tidig morgon, solen har precis gått upp, dimmorna lättar.

Efter all Svensk snö och minusgrader tinar vi så smått upp.

Det blir en liten kopp Chai till, innan taxichauffören levererat oss i Pondi. Jag blir så lycklig när jag ser dessa små egenföretagare. Detta är hans levebröd. Han tillhör ett Indien som trängs undan an fincafeer som det jag sitter i. (Suck) Det finns andra cyklister som säljer dagens mjölk eller sina egenodlade grönsaker. I ett land där många inte har kylskåp är det en bra lösning för att få färska varor. Dom försvinner långsamt dom med, nu när även Indien har fått ”supermarket” (liknar våra lantliga ICA för 20-30 år sen.) Jag vill gärna tillägga att jag aldrig blivit dålig av gatuchai. Det är en varm dryck, det håller borta bus-bakterier.