Det är faktiskt ganska många gånger vi åkt till Indien. första gången jag åkte, det var  år 2000, visste jag inte om att visum krävdes. Det talade de om för mig på resebyrån. Då beställde jag en resa med en veckas framförhållning. Jag ringde direkt till Indiska ambassaden och det ordnades med ordinarie postgång. Jag stod, resklädd och klar och tog emot mitt pass när det kom med lantbrevbäraren. snacka om is i magen! Fattar det knappt själv, nu, efteråt.

Det har liksom inte blivit lättare med åren.  Man krävs på mer information och instruktionerna är inte helt lätta. Det gäller att hålla sig lugn och foglig.  För drygt tre veckor sedan skickade vi iväg Ruriks visumansökan. Det borde räcka mer än väl, tänkte vi.  Mitt visum gäller fortfarande från min förra resa. Jag fick det med posten efter fyra dagar. Nu är det ett annat företag som ska ”hjälpa” Indiska ambassaden med visumhanteringen.
Idag är det onsdag…. på fredag åker vi till Stockholm, planet till Indien går lördag förmiddag. Ruriks pass har inte kommit!

Vi har ju sett hur folk har sökt och kommit till vår blogg – ”Visum Indien, kommer inte, vad göra”.  Det är ju oroande – och tiden har gått. Igår började vi jaga vårt visum.
Steg ett: ringa Cox&Kings, företaget som sköter visumhandläggningen. Vad händer då? -Jo, utan pardon blir man skickad till telefoncentral – i Indien!! Man kan alltså inte nå Cox&Kings  Sverige kontor. snällt tog den unge engelsk talande mannen emot vårt telefonnummer för att vidarbefodra till Stockholmskontoret, för att ringa upp oss.
-Ringde de?  inte ett ljud!

Samtidigt mailade jag till dem.
Fick jag svar? – inte en rad!
Jag fortsatte med Indiska ambassaden.

Inte helt lätt det heller. Men telefonsvararen meddelade att de hade ialla fall en telefontid senare på dagen för akutärenden.
Det var definitivt bara en enorm envishet som gjorde att jag fick svar på ambassaden. Jag hamnade på en tyst linje men väntade kvar i över fem minuter -då, äntligen, en Indisk-engelsktalande man tog passnummret och kunde konstatera att passet varit hos dom om lämnats tillbaka till Cox&Kings. När? Det ville han inte svara på.

Men det var det faktum att Ritatösen studerar i Stockholm som blev lösningen.  Hon är numera helgonförklarad.  hon var ledig från skolan idag onsdag (vilket mirakel!!) och gick med på att åka in till Cox&Kings kontor på David Bagaresgata i Huvudstaden ( tack och lov!)
Snöstorm och tre timmars väntan. Så stod hon där med Ruriks pass i handen!! ( ännu ett mirakel!!)

Vi åker upp till Stockholm på fredag – det blir middag med Rita och Max och pass-utväxling. hurra!!

-men vänta…. passet låg på Cox&Kings… hur länge hade det legat där? När hade de tänkt att skicka iväg det? – jag tror allvarligt, att Rurik inte hade fått sitt pass i tid om inte Rita i fysisk person gått in på kontoret!
men vänta lite till!…. hur kunde Rita få ut Ruriks pass? Hon kunde visserligen legitimera sig. Men hur kan en person gå in och presentera sig som dotter till kvinnan som är gift med mannen som ska ha passet – och få ut passet i handen? (hon behövde inte legitimera sig)
OK killen på kontoret hade en svår match -”ska Rita gå dit?” sa Jenny, ”hon kommer tillbaka med 10 pass”. En ung kille står sig slätt mot en charmerande, vacker kvinna som vet att tala för sig. Men nog borde de ha rutiner för utlämnande av pass.
Vår tanke var, att om passet fanns kvar, att hon ialla fall skulle försöka stoppa dom från att posta det ( så det inte fastnade på posten) så att vi själva kunde ta ut det på fredagen. Jag var till och med rädd att de inte skulle lämna ut information över huvudtaget till henne!

Så, ska vi ge ett omdöme om Cox&Kings? Det blir alla tummarna ner! Kära Indiska ambassaden, ta dom i örat och skaka dom. Det var bättre förr!
Förmildrande omständigheter? De är ju deras första månad här på sverigekontoret? Nix. dom borde sätta in mer resurser i början – och kunna ta emot frågor från undrande Indienresenärer. Jag vet, det är inte bara vi som har haft panik. hur många missar sin resa? Kära ambassaden, dra dom i andra örat också!!
Hälsningar Ganga och Rurik