Jag stoppar ner näsan i burken med kvitten. En helt ofattbar doft av barndomens tuggummi slår emot mig.
De är märkligt lika äpplen, men de kommer från en taggig buske. Vi läser i en husmorsbok från förr, att de behåller doften och att man brukade lägga in ett kvitten i glinneförrådet, eller i en skål i rummet för att få luften uppfriskad. Den ruttnar inte som äpplen gör då de ligger för länge, utan de lär helt enkelt skrumpna in. Det här måste vi helt enkelt prova! Det kommer att ligga kvitten både här och där i vårt hus denna vinter!
Trädgården lyser i höstmörkret.

Vi har ännu en sådan där totalt-stilla-höst-dag. Det är så tyst när man är ute.
Men löven skriker, sjunger och tycks inte alls lida av den pågående nedbrytningsprocessen. Mycket av sommarens blommor reser sina frökapslar, mörka och ståtliga.
Den kinesiska buskpionen är hypnotiserande ända in till slutet. – är det svarta blommor? Frökapslarna tittar tyst på mig.


