Vi har fått paket! Den där heta dagen på postkontoret i Punducherry får sin belöning. vi sliter upp det välsydda paketet och ut väller alla möjliga konstiga saker som jag inte ville kånka på när jag flög hem: tandkräm, kryddor rökelse… och saris.

Jag kan inte låta bli!! Det blir till och med värre med åren, min förtjusning i att köpa hem saris. En traditionell indisk kvinnas dräkt är sari, ett tygstycke på drygt 6 meter. Man kan slå på stort och köpa den mest fantastiska sari i siden, broderier och glitter. eller en enklare i bomull eller syntet också för den delen, men det tycker jag inte är så intressant. klara färger eller murrigt, trendigt eller traditionellt. Att komma in i  en affär som säljer sari och uppleva hur de drar fram nya stycken i en oändlig ström är ett äventyr.

Ja, så nu har jag ett par till. som kan bli dukar, gardiner, kläder eller? Så kära döttrar eller någon annan. Är där något du gillar får du höra av dig. dom finns här.

Jag köpte ju något till Rurik också…

De här träfigurerna kan finnas utanför tempel för att skydda ingången. Jag tycker dom har lite av Bonadsmåleriets mustighet över sig.

Lika färgglad som Ruriks bildvärld. Vi får se var dom hamnar i huset.
Men det allra finaste, tycker jag, som jag tog med hem var en tigerfäll.

Broderad. Om man är  i Indien, är det väldigt svårt att gå förbi något man vill ha med tron att man kan köpa det någon annan stans eller någonannan gång. Jag har ångrat mig många gånger. Men en sådan här fäll  såg jag en gång för flera år sen. Jag ångrade att jag inte slog till. Jag fick till min förvåning en andra chans.
Nu gissar jag bara, men jag vet att då det gäller tex sjalar så är det vissa familjer som väver vissa mönster och tekniker. Så kan det nog vara med den  här också. Att det är en speciell familj som specialiserar sig på det här mönstret.

Då det gäller tigerskinn i sig så  ser man ofta på bilder av Indiska mästare, att de sitter  på ett tigerskinn (det ska vara självdött i de sammanhanget, oblodigt, helt enkelt)  Så har traditionen varit. Nu i vår tid känns det bättre med levande tigrar i djungeln  och den broderade får kittla vår fantasi…

I mina ögon är den både tokrolig och alldeles kärleksfull. Med ett formspråk som, precis som trähästarna har det där fint förenklade som traditionell folklig konst kan ha. Den är gjord i norra Indien och den får mig att tänka på att Dalai Lama för några år sen bad sitt folk att sluta använda utrotningshotade djur i sina traditionella festkläder – vilket de gjort och istället skapar nya djur-inspirerade plagg. Kanske är detta något sådant. jag vet inte. Men den gör mig glad.
Ser du Tigerns mustasch? visst är den söt?