Den här bilden kanske du minns? Jag hade med den i mitt inlägg när jag klippte håret.
Bilden fick jag i min hand av mr Ragavan, hotellägaren av See Breeze hotell i Mamalapuram och även min personlige vän. ( ”she is walking with God” var hans kommentar när han såg mig första gången och det är med den respekten vi umgås).
Baba betyder Pappa, eller Fader med andligt djup. en kärleksfull titel man i Indien ger män som hängett sig åt det gudomliga och är upplysta. Ibland säger man Swami, vet inte om jag har rätt, men uppfattar det som att Swami inte behöver vara upplyst utan kan vara hängiven visdoms-sökare.
sista dagen i Indien vek jag åt äventyret att möta en riktig Baba. Tre timmar med bil rakt ut i det vilda. när vi närmade oss stannade vi till i en liten by för att inhandla det viktiga. Det är hett, riktigt hett.
Du närmar dig en Baba med livets symboler. Hjärtat och själens blommning….. Blomgirlang.
Blomsterkvinnan binder girlangen medan vi väntar. Det tar inte lång tid. de vita blommorna är jasmin, de doftar bedövande, hon lägger in några rosor och lite blad mot kanterna.
Vi går mot fruktvagnen. Frukt, symbolen för mognad, fullbordan och livets verkliga sötma…
Bananer, grantäpple och några lyxiga äpplen ( de har kommit hit ända från Himalaya, här är för varmt för äpplen att växa). Vi var fyra i bilen. Jag, chaffören och i Vellur plockade vi upp två personer, en äldre man som var nära Baba och hans vuxna son som pratade engelska. Det var han som berättade lite mer om Baba för mig. Så det jag beskriver nu är från det han berättade för mig.
Baba har i många år bott i en grotta på ett litet berg. Längst upp på berget ligger ett litet tempel. Ett mycket gammalt tempel. Nu vill man hylla BAba och det lilla templet håller på att byggas in i ett mycket större; -sjuvåningars tempel!
De vilda djuren blir milda när de kommer i kontakt med Baba och xxx berättar att han satt i sin grotta med ormar och tigrar utan att de skadade honom. Han berättade också att djur blev så stillsamma och fredliga att han kunde få en höna att lägga sig att sova på en hund…
Vi kör upp för berget och stannar vid foten av bygget. Det är där inne han håller till nu.
Vi är i Tamil Nadu, ett varmt, kargt inland i södra Indien.
Så gick vi in i byggnaden, och Baba satt på en stol. Jag var alldeles för blyg och ville inte göra fel, så jag lät bli att ta kort. ”Flower, flowers” sa mina följeslagare och hjälpte mig fram till Baba där jag la blommorna runt hans hals. Han tittade på mig med kluriga ögon och sa ”very good, very good, blessing, blessing, blessing”. Det var nog det enda han kunde på engelska. Men det kändes ju bra.
Så gjorde jag som alla gör i mötet med en helig, böjde mig i vördnad, sträckte ut mina händer mot hans fötter. Det gör även höga politiker när de kommer på besök för att visa respekt och få blessings.
Efter det svängde han ut med handen och bjöd oss till mat. ALLA som kommer till honom får mat. Det är något viktigt i ett land där befrielse från hunger inte är självklart.
Baba äter inte, han dricker inte ens. Men han lagar själv maten som serveras åt dem som kommer dit. Den var enkel och god. Vi satt, som man gör på golvet, blev serverade på ett bananblad och åt med handen. Fattig som rik, ung som gammal blir bjuden så här.
Så reste sig Baba och iväg ett tag och jag blev rådd att titta mig omkring i det blivande templet.

Vi vandrar barfota i det 7 våningars tempelbyggnanden.
Det var en märklig blandning av bygg-arbetsplats och tempel.
Alla gudabilder var skänkta till Templet.
Varenda trappsteg, över allt, var märkt symbolen för gudomlig närvaro och beskydd.
Gul-orange med röd prick på eller allra helst, sandalwood med en prick av kum-kum.
Några Bilder knackades ut direkt på berget. Här poserar Thiru, chaffören brevid den blivande bilden av Hanuman, apguden.
Så plötsligt ropade mina vänner att nu ska Baba ut och åka. ”Hurry, hurry!!” Vi kastade oss i bilen som de värsta paparatsi och hängde på. Då vågade jag äntligen ta upp kameran och ta kort även på Baba. Lyckliga for vi genom landsbygden följande Gurun i hans dagliga ärenden…











