Det här är Indiens bästa postkontor, mig veterligen.

Någonstans bakom paketen finns den. De till och med frågar när du kommer in, ”what do you want?” det är så man blir tårögd. Inte nog med det, de syr även syr paketen.

Man ska inte göra viktiga saker sista dagen. Och ett ärende som posten är det bra att ha en dags marginal på, för säkerhets skull. Två timmar väntade jag storögt. De bara välde in paket… Rummet försvann…

Hett, fyra fläktar i taket. Damen i kassan jobbade på med obruten focus. Kändes som tusen miljoner paket passerade. Ändå rörde sig inte kön. Killen som sydde paketen var ute och köpte tyg.

Till sist var han på plats. Hällde ut alla mina tvålar tandkräm och saris. Han packade med pressition därefter tog han fram tyg, nål och tråd.

Jag fick fylla i tre papper med adress och innehåll. Så tog man sina papper utanför posten för där står en bytta med Lim. Det är bara att kleta på med fingrarna allt vad man kan på formulären som nu ska sättas på paketet.

Han syr som en Gud, killen som jobbar där.2,5 tim senare är jag klar. Damen lovar tre veckor, sen är paketet framme. Då har jag varit hemma ett tag, det blir som en extra resa när paketet kommer.
Smidigare än så här vet jag inte i Indien. Det kan vara ren kaos, där ingen begriper när man är på posten. Hurra för Punducherry!