Det var ju för att få behandlingar som jag kom hit till Pondycherry. Jag bor hos familjen som behandlar mig. Det här ligger uppe på taket och torkar. Blivande medicin. Det har kommit med kurir från Kerala, snart är det del i någon väldoftande blandning.

Här är mina terapeuter, i ålder som mina döttrar. De är systrar.

De lagar maten till alla som jobbar här och masserar de kvinnliga klienterna. Starka händer har de. Ser du kannan som hänger i luften? Den används vid behandlingar då man häller olja över pannan o huvudet, jätteskönt.

Här är bänken jag får ligga på. Visst är den vacker? Det är mycket oljor och blandningar. Mycket hällande, gnuggande och masserande. Därför är där ordentligt med avrinning.

Dags för behandling. Först en olja med örter att masseras in.

Efter det ska jag bada i mjölk och… Kunde varit honung, men det är örter, väldoftande. Ser oskyldigt ut som blek chokladdryck. Men även om jag torkat av mig efter behandling blir kläderna röda.

Det här vill jag också visa. Förutom lillasyster Sony som är nygift, 19 år. Bakom henne, ser du skåpet? Det är mig de stoppar där. Det är bara huvudet som sticker ut. Sen har de en slang med vattenånga från en kokande gryta, ett ångbad helt enkelt.

Här är expiditionen. Det är här jag sitter med min lilla telefon o bloggar på deras wi-fi. Det är tolv år sen jag var i Indien första gången. Då fanns det STD telefoner du kunde ringa ifrån, de fanns verkligen överallt. Nu ha Indien fått en mobilexplosion och de små telefonkontoren finns i princip inte längre. Denna gången hittade jag inte ens internetcafe, alla turister verkar komma med sina surfplattor. Det är trådlöst som gäller och det där gamla Enkla Indien är på väg bort med raketfart. Det gör mig faktiskt lite förvirrad.

Tillbaka till kliniken. Två behandlingar per dag och boende med mat betalar jag 3000rupies för. Det är inte ens 600 kr i dagskostnad.