Känns inte som det var så länge sedan som fältet runt vårt hus lyste i gult. Det var till konstrundan.

Men nu är det mognad. Tröskan går…

Kvar blir bara stixig stubb.

”fåglarna verkar väldigt förtjusta i de små fröna…”

Rurik frågar om vi kan få köpa lite … Tomas stannar snällt när han kör förbi med vagnen full av raps.

Så små, så oändligt många.  Varenda en fylld med möjligheten till en ny blommande rapsplanta…. eller till kraft och energi för en fågel…. eller fantastisk olja för oss människor.