Tycker jag känner så många kvinnor som bär Gudinnans kvalité.  Som vågar vara skör, sann och mjukt envis. Som SKAPAR med sitt hjärta och med sitt varande. så här inför en utställning lägger jag sista handen på några av mina tavlor. Det där sista…. det behöver liksom mogna fram.  Ibland tar det månader innan en tavla känns riktigt klar.

Egentligen skulle jag och Rurik vara på väg mot Skåne. Träffa några av de gudinnor och gudar som vi  känner. Mötas. Men vi är hemma och tar det lugnt. Skickar ett Hurra och Namaste till alla.

Vi lever i en tid av paradigmskifte, där en världsbild håller på att skifta till en annan.  Där den vetenskapligt empiriska världen byts ut mot en förståelse för hur hjärtat och vår tanke verkligen skapar   – där vi inte har något val, för ur hjärtat väller  sanningen fram – och vi måste möta den.  Det gillar vi.