Torsdagar brukar vara fridfulla. Väldigt fridfulla, men ibland  är det på ett annat sätt. Det här var en sådan torsdag.  Därför blev också dagen avslutad med de rutiner vi haft ett tag. Ute i växthuset.

Efter den stora insattsen med kokande vatten för ett tag sen, så har det varit lugnt ett tag. Vi har gått ut varje kväll ( då är alla  myror hemma )  och hällt kokande vatten på de gamla boställena, – man kunde se att där var några överlevare, så vi var envisa.  Plötsligt märkte vi att det åter började krypa oroväckande många myror i persikoträde,t ialla fall! Vi förstod att de hade fler bostäder.

Under några plattor som såg så lugna och oskyldiga ut hittade vi dem.

Så klart, det letar nya boställen, så det är ett bra sätt att fånga in dem, att helt enkelt lägga ut  några plattor eller bräder på marken. sen är det bara att lyfta på dem, och hälla på det kokande vattnet. Ett snabbt, skonsamt och effektivt sätt att göra slut på dem.
Det var min far som kom med idén med kokande vatten, det tackar vi för.
Det känns faktiskt som vi har fått ner myrantalet på en acceptabel  nivå nu. Det är vi glada för.