Nu handlar det om myror – igen. När vi väl gjort iordning vattenbadet/ myrstopparen i växthuset tittade jag på de fräck myruslingarna…. De nådde visserligen inte in till krukväxten  som stod i badet, men…  De sprang galant omkring bland vindruvsrankor och persikoträd.  Även om sköldlössens attack är stoppad så vet jag vad myrornas plan är: att göra allt som växer i växthuset till en enda stor sköldlös-socker fabrik. De kommer enträget att springa från kvist till kvist och sätta ut nya små sköldlöss barn. Jag såg hur vi med klibbiga  händer och fötter  gick där inne, allt medan allt liv tynade bort. Inte nog med det, ser man att katastrof är på väg, så har man inte så många dagar på sej! Hu, inte lätt att vara odlare!
Något drastiskt måste göras!  Vi måste stampa med foten! NU!

Det är lätt att bli för upprörd när de små liven tar över. Men vi valde att ge dom en chans. ”OK” sa jag igår kväll när jag satte mej ner i växthuset. ” I morgon blir det massaker, ge er av nu, eller så vet ni vad som gäller!”
Om där var några myror som hörde mig, det vet jag inte. Småfolket hade i alla fall dragit sig tillbaka. Så vi lyfte upp plattorna och körde med gasolbrännaren. Det blev wokade myrägg och grillade myror. Där de hade bosatt sej på djupet hällde jag kokande vatten. Snabbt och skonsamt – och inte minst -giftfritt.

Jag blir blödigare med åren. Tycker att allt liv blir allt mer lika. En myra påminner om en människa som påminner om en katt som påminner om en fågel som påminner om…  Myror är fantastiska organisatörer. Under de olika plattorna fanns olika barnkammare, fyllt med myr-Nannys. De olika kamrarna hade olika storlek på äggen.  Men nu var vi tveklösa. Myr-Nannys sprang omkring och försökte rädda vad som kunde räddas, men vi brände på.
Stillheten spred sej. Bara en och annan förvirrad myra rörde sej långsamt bland vindruvsrankorna. Alla myror i växthuset tycktes veta vad som hänt, oavsett om de var nere i boet eller krypigt uppe i växterna. Vi pustade ut. Det var en intensiv insatts vi gjort idag.  Vi vet, myrorna kommer tillbaka. dom är världens vinnare. Men just nu är det lugnt i vårt glashus. ” Om vi nu har plattor i växthuset, så får vi nog göra så här varje år, för att minska på dom ” säger Rurik. Jag nickar och vi är nöjda att vi sluppit använda gift bland våra grönsaker och vår frukt.