Livet behöver den tid det tar. Det bara är som det är. Men Gud vad spännande! Ett par stora frön nedstoppade i jord har hedersplats i köksfönstret.

Varenda måltid är det likadant. ”kolla Rurik, dom växer!”

Lika hypnotiserade bägge två. Vi tittar och förundras. För att gå långsamt går det ändå fort. dom nästan växer inför våra ögon.

Stark som en liten elefant sträcker oväntat den ena plantan upp hela den stora tjocka groddskivan. en  actionfilm hade inte fångat mig mer!

En ”slow” rörelse går över världen, som motvikt till all snabb-konsumtion, slow-food…. ”det här är slow-joy” säger Rurik när vi sitter här och tittar, lyckliga och mätta efter en god middag.