Bekymmer med Försäkringskassan, då har man mest lust att dra något över sej. Lite växtväv kanske?

Jag älskar trädgårdslandet. Gräva och peta ner fröer. Det känns alltid så befriande, att gå ut en liten stund.  Än så länge är det för tidigt att så fröer, här i Östergötland ialla fall. Men här under väven finns ett under. Jag tror knappt mina ögon.

Här växer det!! Jag har provat att odla på Norrländska. Läste om det i en bok. Skriven av Lena Israelsson, hon är en guldgruva, har skrivit flera böcker, alla värda att läsa! (Hon skriver inte bara om Norrland, man får lära sej odla på kinesiska och allt möjligt.) Kunde knappt tro att det skulle gå.  Men här växer bevisen.

Norrland har mycket kortare odlingssäsong och ett sätt att få växterna igång snabbt är att så redan på hösten. Vitlök tillhör kanske de enklare att odla, men de är stora och ståtliga, eller hur? Det är säkert inte alla frön som tål att man sår på hösten. Det heter ju om vårsådd, att jorden ska ”reda sej”, vara varm nog.
Fröna ska sås efter första frosten. Vår vinter var lite konstig här och ärligt talat trodde jag att det mesta skulle ruttna bort, utan att gro.

Men här är bevisen, palsternackorna är i full gång, jag ser rödbetor, kål och lite annat som jag glömt vad det är. Vårsalladen längst till höger är lite fusk förståss, för det var små miniplantor som självsått sej i höstas. Jag tog dom och satte på en rad. Nu äter vi egenodlad sallad  för fulla muggar. Tack, snälla, snälla trädgården!