Nu blir det hela historien om pottan, och våra fina rosor ; var så god;    Jag fick Rosor i födelsedags present. Dom ska få växa i en  Kol – Bädd. Det kallas för Permakultur. Det här har vi inte gjort förr så nu får vi vara grundliga. Det börjar med en POTTA!  får jag presentera; Min älskling.

Detta är är Sveriges bästa potta, den har jag länge velat blogga. Jag fick den av en vän (hej Marion!) hon berättade att de brukar ta sin Folkvagnsbuss och köra iväg på äventyr. Då sover de i bussen, en sån här potta var lösningen på de problem som uppstår när man sover i bil, mitt i Stockholm. Den heter Pipinette, säljs på apoteket. Snygg färg, snygg design och perfekt ergonomisk för en kvinna – man kan till och med stå upp och kissa! Hurra! Spring till Apoteket om du vill ha din egen potta!
Urin är alltså hårdvaluta i blomsterrabatten ( känner mig mer tveksam bland grönsakerna, då tar jag hellre hästgödsel, men det är en annan historia)     Förutom näring i sej  så behövs något som är extremt bra på att hålla näringen och utveckla den…

Grillkol. Så nu gör vi en permakultur eller KOL-bädd till våra nya rosor.Det blir grillkol i en stor spann, sen häller vi på… du – vet – vad.
Inspiratör till det för oss nya sättet att sätta rosor kommer från vår resa genom Hälsingland vi gjorde förra hösten. då sov vi över på ett underbart vandrarhem som även var undervisning och inspirationscentrum för Hållbar Livsstil.

Nu bara vi måste prova själva och mina födelsedagsrosor blir testpiloter. Rosorna vi sätter heter Astrid Lindgren, dom blir stora, höga och blommar hela sommarn fram till frosten med fina rosa blommor.

Ett djupt hål där rosen ska stå och där i botten hivar vi i den med urin genomdränkta grillkolen. Vi lägger i lite jord och därefter ner med rosen och jord runt rötterna.

Snart klart.  Lite mer jord på bara. Verkar nästan för enkelt. Mycket frestande att bättra på med hästgödsel också, men vi lät bli. Ja, lilla potta, nu har du fått hjälpa till i trädgårdsskötseln.