Godmorgon nya sköna värld!
Ahh, vad allt är vackert när man varit i meditation länge!

Men vad hände här?
Dom där rosorna ställde jag iordning med en icke utslagen äppelkvist en vecka innan… Jag drog mej tillbaka i 10 dagar. Det här är onaturligt!
Jag kommer fortfarande ihåg rosorna jag köpte till mina kollegier på Bromölla högstadium när jag slutade där.
Redan på vägen från blomster affären hände något! När jag räckte över blommorna så hängde blommorna redan!!  Det hände på 80-talet. Otaliga är de tips jag fått lära mej genom året hur man sköter en bukett med rosor.  Förvaring i kylskåp.  Hett vatten. Hela blomkvisten i badkaret.  Plocka bort stambladen…. Rosor är sköra blommor. Svåra snittblommor som lätt vissnar, slokar och tappar bladen.

Nu står dom i all evighet. Jag struntar i alla tips. Dom här knipsa jag till sist av, de blevl eterneller. Hade jag nu levt på 60-talet hade jag jublat. Men nu vet man… ”utveckling” har ett pris. Ofta heter den kemisk belastning. Vad har dom gjort? Hur mår dom som jobbar i de här ros-odlingarna?  Vad har man tillsatt eller sprutat dom med?  Kanske något man inte ens vill ha på sina händer?
Inga rosor på min kompost.